# ID: svediakorp-gov440406
# author: Simpson (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka alla föredragande för deras arbete med denna komplicerade, men ändå viktiga fråga inom transportområdet, nämligen våra järnvägar och deras framtid.
Jag vill börja med frågan om järnvägsfrakter och vad som har sagts om den.
På området för järnvägsfrakter sitter järnvägsindustrin för närvarande i det ” allra sista väntrummet ”.
Om vi inte alla samarbetar för att utveckla järnvägsfrakten i bred europeisk skala – bland annat genom att öppna de nationella näten, öka utvecklingen av interoperabiliteten och genom att industrin ändrar sitt sätt att tänka och arbeta på – kommer det inte att finnas någon järnvägsfrakt att värna om eller som är värd namnet till 2020.
Den kommer att ha försvunnit och huvudsakligen flyttats över till vägarna, med alla följder som det kommer att medföra.
Så jag börjar denna morgon med en vänskaplig varning till järnvägsindustrin: om den inte skärper sig, och om vi inte alla samarbetar på området för järnvägsfrakt, kommer den att försvinna om 20 år eller så.
Alla åtgärder enligt denna linje måste naturligtvis bygga på samarbete med fackföreningarna och arbetsmarknadens parter.
Min grupp har konsekvent kämpat för den frågan i många år nu.
I det avseendet välkomnar jag de avtal som nyligen har ingåtts mellan Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och Europeiska järnvägsgemenskapen (CER), särskilt körkortsfrågan, samt kommissionens åtagande att lägga fram ett förslag om denna fråga till årsslutet.
När det gäller passagerare vill jag uppmana till försiktighet.
Jag noterar att min kollega Hatzidakis säger att vi skall vara ” djärva ”.
Men problemet med detta är att en medlemsstat som för några år sedan beslutade sig för att vara djärv på järnvägsområdet var Förenade kungariket.
Resultatet av denna ” djärvhet ” blev en hafsigt utformad privatisering som ledde till totalt kaos i järnvägsindustrin och till att den nuvarande regeringen har fått lägga ut mycket mer pengar på järnvägarna än planerat.
Trots det har vi fortfarande inte fått bättre service.
Detta innebär inte att vi alla skall sluta oss inom vårt skal och säga att nationaliserade järnvägar är det som först och främst gäller.
Så är det naturligtvis inte.
Men vi måste se till att ingen gör om samma misstag som Förenade kungariket.
Avreglering på passagerarsidan måste ske stegvis.
I det avseendet har våra föredragande utarbetat en välavvägd kompromiss som alla kan leva med.
Vi måste alla komma ihåg att tillhandahållande av järnvägstjänster inte bara handlar om vinst – det handlar även om säkerhet – men också om service och servicenivåer till de människor som det är meningen att man skall transportera från en plats till en annan.
När allt kommer omkring måste människor komma före vinstintressen, men så är tyvärr inte alltid fallet.
Låt mig bara kort koncentrera mig på betänkandet av Sterckx, som jag var skuggföredragande för på min grupps vägnar.
Jag vill tacka honom för hans arbete och särskilt för hans ansträngningar att nå en kompromisslösning som alla kan godta.
Han bör också gratuleras eftersom kampen med rådet – ja, allas våra föredragandes kamp med rådet – försvårade detta arbete avsevärt.
Jag vill bara säga att alla är för säkerhet.
Ingen politiker kommer att resa sig här och säga att han eller hon inte anser att säkerheten är viktig, det skulle vara politiskt självmord.
Det handlar om att få rätt balans mellan vad som är praktiskt genomförbart, såväl som att vi se till att den säkerhetsnivå vi har är så hög som möjligt.
Tråkigt nog har vi nyligen sett fall där våra järnvägar inte har hållit måttet.
Jag tackar de föredragande än en gång och avslutar med att säga till järnvägsindustrin att det är en avgörande tidpunkt för alla Europas järnvägar.
För frakten är detta sista chansen.
Jag hoppas att vi inte kastar bort den.
