# ID: svediakorp-gov440395
# author: Rack (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Det satsas en hel del på att omstrukturera Europas järnvägar.
Vi måste se till att 2000-talet markerar en återhämtning för resandet på järnväg i Europa, i annat fall kommer vi att få ett kaotiskt vägnät med allt vad det innebär för människors liv, miljön och ekonomin.
Järnvägarna kan självfallet inte vara synonymt med fjärrtransporter såsom de tedde sig på 1800-talet, men de borde vara en viktig länk i en kedja som omfattar alla transportsätten – flyg, väg, hav, vattenväg och järnväg.
För att järnvägarna skall kunna fylla sin roll i den här kedjan måste de svara upp mot de uppgifter som krävs av dem.
De måste vara helt integrerade inom sina egna strukturer, och det högtravande konceptet med multimodala transporter måste ges lite kött på benen så att förbindelselederna mellan de olika transportsätten verkligen kan fungera i praktiken.
Tiden är kort, vilket är anledningen till att parlamentet var missnöjt – och faktiskt fortfarande inte är helt tillfreds – med den ursprungliga tidtabellen, men vi ser visserligen tecken på utveckling och vi hoppas att det kommer att ske ytterligare utveckling – och det mycket snart, tack, om möjligt.
Följaktligen håller vi fast vid våra tidigare förslag.
Särskilt med avseende på det paket som Sylviane Ainardis betänkande omfattar håller vi fast vid den ståndpunkt som vi har framfört, och vi måste insistera på att driftskompatibilitet genomförs i hela nätet.
Detta kan självfallet inte uppnås helt såvida det inte finns ett faktiskt bindande krav för järnvägsnätets samtliga parter och såvida inte åtgärder vidtas för att se till att internationell transportverksamhet inte hindras igen av ett lappverk av åtgärder.
I samband med att tekniska specifikationer utarbetas och antas måste de ekonomiska kostnaderna tas i övervägande och omsorg måste ägnas åt att se till att de erforderliga säkerhetsstandarderna finns och att vederbörlig hänsyn också tas till miljömässiga och sociala intressen.
En av de viktigaste förutsättningarna för ett fullkomligt effektivt och säkert transeuropeiskt järnvägsnät för höghastighetståg är ett fungerande kommunikationssystem, särskilt mellan dem som bedriver verksamheten och dem som övervakar den.
Av detta skäl behöver vi en lämplig terminologikod för driftskommunikationerna.
Hellre än att omorganisera allt detta på grundval av den lägsta gemensamma nämnaren och lägsta säkerhetsnivåer måste vi se till att de högsta möjliga standarderna efterlevs.
Tillåt mig att i min egenskap av österrikare avslutningsvis ta tillfället i akt att kommentera ett annat ämne som åter har varit på tapeten den senaste tiden.
Jag hänvisar till den föreslagna förordningen om systemet med miljöpoäng för lastbilar som färdas genom Österrike, något som var föremål för Caveri-betänkandet som nu har gått till förlikningsförfarande, även om det förfarandet ännu inte har börjat på allvar.
I detta sammanhang vill jag komma med en angelägen uppmaning, särskilt till rådet och dess tjänstgörande ordförande, Lunardi, att se till att de mest direkt drabbade länderna kan enas om en gemensam ståndpunkt så att de kan signalera till alla, inbegripet parlamentet, att dödläget håller på att brytas.
Dödläget måste brytas, och så snart så har skett kan Schmids tidigare citat av Goethe tillämpas även på frågan med miljöpoäng, om än i en något förändrad form: ” ty den kommer slutligen att nå framgång som outtröttligt strävar ”.
