# ID: svediakorp-gov440393
# author: Savary (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,057
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär!
Jag vill först säga hur glad jag är över hur detta andra järnvägspaket nu utvecklas.
Mer allmänt är jag också mycket glad över det beundransvärda arbete med att främja järnvägarna som har utförts under denna period.
Jag är säker på att vi alla här i dag hyser olika känslor.
Inte desto mindre är vi alla enade i vår gemensamma vilja att stärka järnvägssektorn och att ge den nytt hopp.
Det gäller att övertyga alla aktörer inom järnvägssektorn om att Europeiska unionen inte är ute efter att belasta nationella järnvägsnät.
Tvärtom finns den här för att ge järnvägarna tillfälle till en renässans.
Detta är verkligen det huvudsakliga målet.
Det andra målet är att reagera på den allmänna opinionen.
Nuförtiden bedöms vi efter hur väl vi utför våra uppgifter.
I så kallade transit- och knutpunktsländer som mitt eget hemland har trenden att transportera allting med lastbil skapat outhärdliga situationer.
Avsevärda politiska spänningar har uppkommit i dessa länder.
Dessa spänningar trädde i förgrunden i fråga om Mont Blanc-olyckorna och en liknande situation uppkommer nu i samband med Pyrenéerna.
Detta andra järnvägspaket har flera dimensioner.
För det första har det en väldigt stark teknisk dimension som i synnerhet kommer till uttryck i Sylviane Ainardis betänkande.
Vi stöder hennes betänkande fullt ut och jag personligen stöder det förbehållslöst, i synnerhet eftersom det ger utrymme för installation av svarta lådor, något som är Ainardis personliga önskan.
Sterckx-betänkandet tar även upp tekniska frågor och är också viktigt genom att det inrättar europeiska säkerhetsstandarder.
Det är därför inte aktuellt att öppna upp sektorn utan att tillhandahålla ett säkerhetsnät.
Noggranna förberedelser kommer att göras.
Säkerheten kommer att stå i centrum under öppnandeprocessen.
Säkerheten måste alltid vara vår målsättning och vårt motto.
I det här sammanhanget har jag en mer försiktig åsikt om förhållandet mellan nationella säkerhetsstandarder och europeiska säkerhetsstandarder.
Jag anser att säkerheten inte får offras för frihetens skull.
Vad beträffar järnvägssektorn är säkerheten uppenbarligen alltid avgörande för de järnvägsanställdas arbete.
Inte desto mindre menar jag att det är grundläggande att standarder inte används som en förevändning för att hindra andra tåg från att utnyttja ett visst nät.
Personligen hoppas jag att ett passande avtal som vidmakthåller det oavvisliga säkerhetskravet kommer att ingås i det här ärendet.
Avslutningsvis inbegriper dessa texter för första gången en väldigt betydelsefull social dimension, något som fyller mig med stort hopp.
Jag delar åsikten att långt större framsteg har gjorts med att integrera Europeiska unionens vägar än med att integrera dess järnvägar, och det är ungefär vad jag menade.
Orsaken till att järnvägen ligger efter är att järnvägsanställda hittills inte har insett att vi också försöker att integrera Europeiska unionens järnvägsanställda, något som också kommer att bli till deras fördel.
Betydande framsteg har likväl gjorts.
För det första har vi inrättandet av byrån.
Denna prestation skall tillskrivas mina kolleger och förståelsen och det kontinuerliga stödet från kommissionens och rådets sida.
Byrån kommer att för första gången sammanföra arbetsgivare och arbetstagare.
Jag tycker att vi borde känna oss tillfreds med detta.
Jag tror att denna byrå borde bli ett gemensamt forum för järnvägssektorn.
Detta var anledningen till att vi försökte göra arbetstagarnas företrädare delaktiga och även sammanföra järnvägsanvändare, järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare.
Det är min förhoppning att ändringsförslag 4 och ändringsförslag 5 kommer att godkännas.
I synnerhet hoppas jag att bestämmelsen i artikel 3 för fackföreningar i arbetsgrupper kommer att behållas.
Jag tror att detta utgör ett väsentligt steg framåt.
Både Sterckx-betänkandet och Ainardi-betänkandet vidmakthåller principen om att dialogen mellan arbetsmarknadens parter skall ges företräde i Europeiska unionens lagstiftningsprocesser.
Närhelst arbetsgivare och fackföreningar kan komma fram till en överenskommelse inom en rimlig tidsram kan behovet av lagstiftning undvikas.
Lagstiftningen kan sedan utformas vid en senare tidpunkt.
Ur denna synvinkel betecknar utvecklingen vad gäller förarbeviset en vändpunkt.
Detta är första gången som de 32 järnvägsföretagen och företrädarna för unionen har nått en överenskommelse som kommer att utgöra grunden för en text.
Denna text kommer självfallet även att prägla kommissionens arbete.
Tack vare överenskommelsen kommer kommissionens arbete att ha långt större legitimitet än vad det annars skulle ha haft.
Jag hoppas att allt detta förebådar ett mycket snart införande av en konvention som sammanför alla europeiska järnvägsanställda.
Jag tror att detta kommer att vara den utlösande faktorn för att frigöra Europeiska unionens järnvägar och leda till att de snabbt integreras.
Avreglering är också en debattfråga.
Mina åsikter om denna är mycket mer förbehållsamma än Georg Jarzembowskis.
Jag är inte säker på att det är särskilt lämpligt att ständigt ändra dagordningen.
Jag är inte säker på att avreglering är den enda grundvalen när det gäller att integrera Europeiska unionens järnvägar.
Jag tror faktiskt att det är raka motsatsen.
Helt klart är det viktigt att se till att tåg kan färdas fritt genom alla medlemsstater.
Enligt min mening återstår det dock många andra villkor som järnvägarna måste uppfylla för att återfå sin rättmätiga status och kunna konkurrera med vägtransporterna.
Jag är inte säker på att vi bör ta upp frågan om passagerartransporterna alltför tidigt.
Vi får inte anta ett trångsynt tillvägagångssätt.
Enligt min åsikt är det ingen mening med att fastställa ett datum utan att vara fullt medveten om vad detta innebär, särskilt på den ekonomiska fronten.
Jag fruktar att vi obevekligt kan dras mot en situation där alla risker kolliderar.
Ju närmare valet kommer desto större blir möjligheterna för rådet att försvaga vissa ståndpunkter.
Jag beklagar detta, men vi skall förflytta oss tillsammans i den riktningen, Georg, eftersom vi alla accepterade att detta är ett järnvägspaket.
Jag vill avsluta, fru kommissionär, med att säga att vi fäster stor vikt vid budgetaspekten.
Jag är bekymrad över att direktivet om europeiska vägskatteskivor inte når upp till vitbokens ambitioner.
Det kommer att medge att nationell skattepolitik införs, något som sannolikt resulterar i stor inkonsekvens vad gäller skatteavdrag och tilldelning av dessa medel.
Jag skulle ha föredragit ett system i schweizisk stil för Europeiska unionen.
