# ID: svediakorp-gov440392
# author: Ainardi (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,085
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Ett helt program av parlamentariskt och institutionellt arbete med järnvägarna närmar sig nu sitt slut.
Järnvägarna innebär en oerhörd utmaning för Europa och för framtiden.
Betänkandet om driftskompatibilitet syftar till att göra direktiven om järnvägssystem för höghastighetståg och konventionella tåg mer enhetliga.
Betecknande nog innehåller det också förslag om en större harmonisering.
Detta är ett sätt för unionen att dra nytta av järnvägarna och göra det möjligt för tåg att röra sig fritt genom det europeiska nätet.
Beslutet att ta itu med frågan om järnvägarna fattades på grundval av att järnvägarna utnyttjas allt mindre för transporter i Europa.
Följaktligen syftar de förslag som ingår i mitt betänkande till att stödja utvecklingen av järnvägarna.
Järnvägen är ett hållbart och säkert transportsätt.
Dessutom ställer det olika områden på jämlik fot.
Både på EU-nivå och i de enskilda medlemsstaterna bör de offentliga myndigheterna vidta resoluta åtgärder för järnvägarna.
De behöver det.
Orsakerna till det minskande järnvägsutnyttjandet är många och allvarliga.
Vidare hänger en del av dessa orsaker inte samman med syftet med mitt betänkande.
En sådan orsak är misslyckandet med att ta hänsyn till de miljömässiga kostnaderna för vägtransporterna, vilka är den viktigaste konkurrenten till järnvägstransporter.
Det minskande järnvägsutnyttjandet är också knutet till problem som rör finansiering.
I denna fråga måste jag hänvisa till vad jag sade tidigare, och jag kan bara upprepa att den här aspekten är långt ifrån tillfredsställande.
Den tiden kommer när det blir nödvändigt att frigöra resurser som matchar våra uppställda mål.
Jag skall nu övergå till rekommendationen om en andra behandling av mitt betänkande.
Även om den gemensamma ståndpunkten möttes av ett allmänt gillande så omfattar mitt betänkande de förslag som lades fram av det relevanta parlamentsutskottet vid den första behandlingen.
Detta är ett framsteg.
Låt mig nämna två exempel.
För det första förslaget om att utrusta tåg med färdskrivare.
Med satellitövervakning kommer dessa apparater att i hög grad förbättra trafikflödet på järnvägarna genom att förändringar övervakas i realtid.
De kommer också att öka säkerheten.
Järnvägsanställa lade fram det här förslaget för mig alldeles i början av den första behandlingen och det har nu godkänts av rådet.
Enligt min mening är detta ett bra exempel på hur vi kan förbättra det parlamentariska arbetet genom att avsätta tid för att debattera frågor med de viktigaste berörda parterna och att lyssna på dem.
Mina damer och herrar, jag vill också uppmärksamma er på det ändringsförslag som innebär att man ersätter meningen ” lägsta nivå ” med ” hög nivå ”.
Det var viktigt att undanröja alla tvetydigheter om en harmonisering som skulle kunna möjliggöra en ” nivåsänkning ”.
Att tillåta att säkerhetsstandarderna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna skulle kunna antyda att harmoniseringen kan användas för att sänka säkerhetsstandarderna i syfte att underlätta tillträdet för nya aktörer.
Tvärtom är det av grundläggande vikt att se till att alla järnvägsanvändare respekterar alla de standarder som skapar större säkerhet.
Jag skall nu övergå till de övriga betänkandena om järnvägspaketet.
Jag stöder förslagen från min kollega Savary om en Europeisk järnvägsbyrå.
Jag menar att förslagen att alla aktörer skall vara företrädda i byråns styrelse är grundläggande för att nå framsteg.
Jag tror att det är väldigt viktigt att järnvägsanställda och deras organisationer bidrar till processen för att utforma de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD).
Jag instämmer i flera av förslagen som har lagts fram av Sterckx om säkerhet.
Jag tror att varje medlemsstats särskilda situation och kunnande måste tas i beaktande.
Jag menar dock att det är viktigt att sätta av tillräckligt med tid.
Av historiska skäl är våra järnvägsnät ytterst komplicerade.
En ändamålsenlig förändring måste ta hänsyn till den mänskliga aspekten.
Jag vill också gärna sätta strålkastarljuset på frågan om nationella standarder.
Det är grundläggande för medlemsstaterna att behålla rätten och förmågan att förbättra sina säkerhetsvillkor och säkerhetssystem.
Om denna rätt tas bort är risken stor att alla reduceras till den lägsta gemensamma nämnaren, när målet i stället borde vara att hjälpa alla nät att höja sina säkerhetsnivåer.
Till sist torde vår föredragande förstå att jag inte är införstådd med att ändra våra målsättningar, inbegripet att öppna upp sektorn för konkurrens och att anse att denna åtgärd är lika viktig som säkerheten.
Var och en har sin egen uppfattning om att öppna upp sektorn för konkurrens.
Det är bara så att vi inte är ense i frågan.
Det är dock synd att göra en mischmasch i ett direktiv som har harmonisering och förbättring av säkerheten som sin huvudsakliga målsättning.
Vad gäller Jarzembowskis betänkande måste jag säga att jag inte delar hans önskan om avreglering.
Vi har precis bara inlett processen med att genomföra det föregående direktivet, och det krävs en bedömning av dess effekter.
Järnvägssektorn har en sådan social och ekonomisk betydelse att försiktighetsprincipen måste tillämpas.
Ingen vill att det europeiska järnvägssystemet skall drabbas av samma missöden, för att inte säga katastrofer, som har drabbat vissa andra nät.
Avreglering till varje pris medför vissa teoretiska antaganden.
Detta kan vara farligt och har visat sig ha katastrofala följder för järnvägarna, sysselsättningen och den sociala och ekonomiska situationen.
Dessa är de grunder på vilka vi avvisade förslagen om att påskynda öppnandet av såväl den nationella som den internationella godssektorn, förslag som dessvärre godkändes av rådet.
Eftersom vi avvisade dessa förslag kan vi följaktligen inte stödja parlamentets försök att avreglera passagerartransporterna om betänkandet antas.
Alla, eller nästan alla, huvudaktörer inom sektorn är enade i sitt motstånd mot denna plan.
Stödet för en avreglering är desto mer förvånande när man betänker att försöken att inrätta godskorridorer ännu inte har burit frukt på annat sätt än inom ramen för ett samarbete.
Europeiska unionen måste lära av erfarenheterna.
EU behöver också en offentlig spårbunden tjänst som vi kan vara stolta över.
Enligt vår mening är det detta som står på spel.
Samtidigt som jag instämmer i Jarzembowskis åsikt om att järnvägspaketet utgör en helhet och samtidigt som vi alla är överens om att främja spårbundna transporter och att röra oss framåt i den riktningen, så menar jag avslutningsvis inte att detta nödvändigtvis är förenat med avreglering.
