# ID: svediakorp-gov440391
# author: Sterckx (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 976
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är tydligt att säkerhet är grundläggande.
Järnvägssäkerheten är för närvarande bra i de flesta fall, och det är mycket viktigt att den fortsätter att vara bra, åtminstone så bra som den är nu.
Jag vill tacka många av mina kolleger för deras värdefulla bidrag till debatten om säkerhet och även många personer från järnvägssektorn som har lagt fram en hel del förslag, förbättrat texterna, pekat på svårigheter och så vidare.
Om en europeisk marknad för spårbundna transporter inrättas så måste det självfallet också finnas ett europeiskt säkerhetssystem.
Vi skapar det med hjälp av det här direktivet: gemensamma säkerhetsmål, en metod för att uppnå dessa mål och en säkerhetsmyndighet i varje medlemsstat som tillämpar en gemensam metod för att bevilja tillstånd till alla berörda parter.
Efter rådets gemensamma ståndpunkt förde vi ett antal diskussioner och därpå följde medling av kommissionen med företrädare för rådet.
Vi kunde stryka en lång rad problem eftersom det förelåg en hel del skillnader mellan den gemensamma ståndpunkten och vår första behandling.
Jag har lagt fram ett antal kompromissändringsförslag om dessa som jag ber mina kolleger att stödja, bland annat kompromissändringsförslag om förarbevis för lokförare – något som vi har hittat en lösning på genom ett nytt förslag från kommissionen – och också om driftskompatibilitet.
Jag vill också betona vikten av det avtal som arbetsmarknadens parter (fackföreningarna och de europeiska järnvägsföretagen) har slutit.
Jag vill verkligen be kommissionen att genomföra detta avtal så snart som möjligt så att vi även visar att vi fäster stor vikt vid skapandet av ett socialrättsligt regelverk för våra planerade järnvägsreformer.
Jag menar att detta är en viktig fråga och att den därför måste framhållas.
En andra fråga som vi nådde en överenskommelse om avser kommunikationen när en språkgräns passeras, något som jag hade betonat kraftigt.
Om Sylviane Ainardi samtycker kommer vi att flytta denna punkt till direktivet om driftskompatibilitet och således kommer även det att vara avgjort.
Det finns dock två viktiga punkter där vi är oense med rådet.
Den första rör hur snabbt det nya säkerhetssystemet skall komma igång.
Europaparlamentet vill gå framåt snabbare, och jag menar att vi bör hålla fast vid den synpunkten.
För det andra – som Georg Jarzembowski redan har påpekat – inbegriper utarbetandet av ett europeiskt säkerhetssystem att antalet nya nationella säkerhetsföreskrifter som införs begränsas till ett absolut minimum.
Av det skälet är artikel 8 så viktig: kommissionens roll som övervakare av systemet.
Vi som parlament måste stå på oss på den punkten.
Vi har redan nått en överenskommelse med rådet om ett antal frågor, men en återstår, och vi måste verkligen förhandla tufft om den.
Vi kommer verkligen att kontrollera om rådet också är i stånd att i morgon följa upp de frågor som vi har nått en överenskommelse om.
Jag tror att det är möjligt att nå en överenskommelse, och vi måste sträva efter detta.
Jag vill nu tala lite om de andra betänkandena och hela paketet, för vi måste hålla ihop de fyra direktiven som ett enda paket.
Vi måste gå in i ett förlikningsförfarande om dessa fyra direktiv samtidigt.
Generellt sett stöder Europaparlamentet mer än rådet en öppen europeisk marknad för spårbundna transporter och europeiska järnvägsföretag.
Rådet går ännu inte så här långt, inte alls så långt som kommissionen och parlamentet.
Vi måste förhandla tufft vid förlikningsförfarandet för att få rådet mycket närmare vår ståndpunkt.
Den minskande marknadsandelen som järnvägarna har talar sitt tydliga språk: våra belgiska järnvägar förlorade åter nära 6 procent av godsmarknaden under det första halvåret 2003.
Det är en mycket beklaglig utveckling.
Det finns en liten ökning i passagerartransporterna, men situationen när det gäller gods har tagit ytterligare en vändning till det sämre.
Jag tror att särskilt i vårt land är transporter på inre och kustnära vattenvägar redo att ta över den marknadsandelen.
Av det skälet är det viktigt att järnvägarna hävdar sin ställning mycket mer effektivt, att de säkerställer sin närvaro på marknaden.
Järnvägarna måste bli effektivare, mycket mer dynamiska än vad som nu är fallet.
I en del länder är de det, men i andra är de det definitivt inte.
Järnvägsföretagen får inte koncentrera sig på sig själva.
De måste koncentrera sig på sina kunder, på dem som använder sig av deras tjänster, och de måste koncentrera sig på sina tjänster – säkerställa att de ger sina kunder bäst möjliga service – så att dessa kunder stannar kvar hos dem, eller kommer tillbaka till dem.
Jag tror att detta är viktigt.
Nästan varje vecka stöter jag på ett företag som säger: ” Vi skulle faktiskt vilja sköta en hel del per järnväg, men det är inte möjligt.
Järnvägarna är dåliga, alldeles för långsamma, alldeles för dyra och opålitliga. ”
Enligt min mening är detta högst beklagliga rapporter, och något måste göras i det här avseendet.
Det är det allra första målet med detta direktivpaket.
Jag vill också nämna att det vi föreslår inte är otyglad kapitalism på järnvägarna.
Detta är definitivt inte syftet med de direktiv som vi har framför oss nu.
Detta är inte ett asocialt eller antisocialt paket.
Min begäran om att avtalet mellan arbetsmarknadens parter skall ratificeras hämtade i själva verket sin inspiration från det sociala området.
Paketet ger järnvägarna tillfälle att ” återerövra ” transportmarknaden.
Jag använder avsiktligt en militär term, för om järnvägarna inte vinner tillbaka sin del av denna transportmarknad kommer vi verkligen att få bevittna ett ytterst allvarligt socialt blodbad.
