# ID: svediakorp-gov440389
# author: Jarzembowski (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,660
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det är tidigt på morgonen och de av oss som arbetar inom området transportpolitik är glada över att för en gångs skull få tillfälle att debattera transportfrågor på morgonen i stället för klockan 21.00 eller 22.00 på kvällen.
Vi hoppas att det finns några journalister här också vid detta tillfälle eftersom kvällarna alltid är så långa, och således är det ibland lite svårt att hålla de planerade starttiderna.
Hur det än är med den saken, låt oss nu genast övergå till föreliggande fråga.
Vi debatterar i dag bättre villkor för järnvägsdrift i Europeiska unionen.
Med hjälp av de tre direktiven och en förordning försöker vi se till att villkoren förbättras i en sådan omfattning att järnvägarna i Europa återigen kommer att kunna transportera mer gods och fler passagerare.
Låt mig i min egenskap av föredragande för direktivet om utvecklingen av gemenskapens järnvägar börja med att uttrycka min stora tillfredsställelse över rådets godkännande av parlamentets ståndpunkt som i motsats till kommissionens förslag förespråkar bevarandet av det transeuropeiska järnvägsnätet för godståg, som inrättades den 15 mars 2003.
Alltsedan den dagen har detta första steg mot att öppna järnvägsnätet i de femton EU-medlemsstaterna som i praktiken omfattar 90 procent av de viktiga järnvägskorridorerna, gett järnvägsoperatörer oberoende av nationellt ursprung samma möjlighet att använda det europeiska järnvägsnätet för internationell godstrafik på ett sätt som bäst passar kundernas behov.
För det andra stöder parlamentet rådet i fråga om att öppna de återstående linjerna i järnvägsnätet för internationell godstrafik den 1 januari 2006.
Detta är dock alls inget stort steg framåt eftersom praktiskt taget 90 procent av den totala spårlängden som sagt öppnades för internationell godstrafik den 15 mars i år.
Följaktligen fortsätter parlamentet att kräva att järnvägsnätet skall öppnas fullt ut för såväl nationella som internationella godsoperatörer den 1 januari 2006 så att hela järnvägsnätet i EU från och med då är öppet för alla godstransporttjänster, oavsett om de är nationella eller internationella.
På så sätt kan vi verkligen uppnå det mål som fastslås i kommissionens vitbok – och jag är tacksam, fru kommissionär, för att vi alltid har följt samma linje här – nämligen att återföra järnvägstransporterna till deras tidigare marknadsposition senast 2010 och att överföra så mycket gods som möjligt till järnvägarna.
Målet är dock mer omfattande än så.
Vitboken handlar inte bara om gods, utan den handlar om att finna en balans mellan olika transportsätt senast 2010.
Av det skälet hyser parlamentet den uppfattningen att järnvägsnät för passagerare också måste öppnas.
Om vi betraktar ökningen av antalet privatbilar på motorvägarna och tillväxten i volymen på flygtrafiken så inser vi att våra motorvägar och flygkorridorer börjar bli mättade.
Och det är därför denna kammare vill att järnvägsnät skall öppnas för operatörer av passagerartåg den 1 januari 2008.
Såvida vi inte tar det steget kommer växlingen från väg till järnväg och från flyg till järnväg som planeras ske till 2010 att lämna passagerartrafiken orörd.
Det är ganska oroande att se hur lågprisflygbolag tar kunder från de europeiska järnvägarna.
Jag hoppas, fru kommissionär, att ni under de närmaste dagarna kommer att ha någonting att säga om flygplatsen i Charleroi i Belgien, eftersom det inte är acceptabelt att järnvägarna gör mycket stora förluster på sina fjärrtransporttjänster för passagerare därför att de billiga flygbolagen lockar bort deras kunder och skapar trängsel på vår himmel.
Kort sagt vill vi säkerställa att målet att skapa ny balans på transportmarknaden senast 2010 även gäller för passagerartransporter.
En del personer har upprepade gånger betonat att kommissionen aviserat att den skulle lägga fram ett tredje järnvägspaket senast vid årsskiftet, ett paket som kommer att omfatta passagerartransport.
Allt detta är mycket hedervärt, fru kommissionär, men det hjälper inte oss på något sätt, för som ni vet hinner vi inte anta paketet, eller ens ge det en första behandling före mandatperiodens utgång om kommissionen inte lyckas lägga fram paketet senast i december i år.
Även om vi verkligen lyckades i den första behandlingen skulle det mellanliggande valet till Europaparlamentet, utnämningen av en ny kommission och behovet av att åter aktivera lagstiftningsprocessen innebära att det i själva verket skulle ta ett till två år att få igenom ett lagförslag om passagerartransporter, och vi skulle följaktligen inte kunna anta ett tredje järnvägspaket före 2005.
Jag anser dock att tågoperatörerna nu måste få veta med säkerhet huruvida de kommer att kunna dra nytta av en laglig tillträdesrätt till hela nätet.
Vi vill att de skall ha tid på sig för att tillmötesgå behoven hos den resande allmänheten så att vi verkligen kan vara i stånd att verkställa överföringen av en betydande volym fjärrtrafik från vägarna och flyget till järnvägarna senast 2010.
Slutligen föreslog utskottet att de befintliga alternativen som gör det möjligt för medlemsstater att låta andra bolag än järnvägsföretag ansöka om spår skulle slopas till förmån för en bestämmelse som skall göra det möjligt för befraktare, speditörer och liknande att ansöka om att använda spår jämsides med järnvägsföretag i alla medlemsstater.
Vi anser att man måste göra allt för att optimera användningen av järnvägsinfrastrukturen.
Vi vet att det fortfarande finns reservkapacitet i dag, även på Brenner-sträckan, och det är ingen mening att vi fortsätter att muttra om lastbilar när till och med denna transalpina järnvägsled fortfarande har reservkapacitet.
Med andra ord måste vi göra det möjligt för fler aktörer på marknaden att ansöka om och använda tillgängliga spår om vi vill maximera den godsvolym som fraktas på järnväg.
Tillåt mig att som talesman för min grupp säga ett par föregripande ord om de andra två betänkandena, eftersom det inte verkar vettigt att jag skall sätta mig ned och sedan direkt ställa mig upp igen.
Jag vill inleda dessa påpekanden på min grupps vägnar genom att rikta ett uppriktigt tack till föredragandena från de andra grupperna.
Vi arbetade mycket bra tillsammans, både under den första behandlingen och under förberedelsen inför den föreliggande andra behandlingen.
Även om Ainardi, Sterckx, Savary och jag hade avvikande meningar i specifika frågor så betraktade vi hela tiden järnvägspaketet som en sammanhängande helhet, härav vårt nära samarbete som föredragande.
Jag är mycket glad att vi alla försöker följa samma linje.
Ni torde vara medvetna om att rådet redan har försökt hitta kompromisser som skall göra det möjligt för oss att snabbt avsluta lagstiftningsprocessen.
Rådet har tillsammans med föredragandena i grund och botten försökt minska antalet tvistefrågor mellan rådet och parlamentet, ibland genom att godkänna parlamentets ståndpunkter och ibland genom att föreslå kompromisser, med den följden att förlikningsförfarandet kommer att koncentreras på en kärna bestående av betydligt färre än sextio eller sjuttio frågor.
Jag hoppas att vi skall få höra en del omdömesgilla yttranden av rådet i morgon om dess avsikt att ansluta sig till den linje som vi började debattera förra veckan.
Vi är intresserade av att minska antalet omtvistade frågor så att vi verkligen kan koncentrera hela vår uppmärksamhet på de viktigare problemen vid förlikningssammanträdena.
Med detta i åtanke kommer min grupp att noggrant granska den senaste raden av ändringsförslag till järnvägsdirektiven och rösta i enlighet därmed på torsdag.
Låt mig göra ett par, tre påpekanden angående Sterckx-betänkandet.
Sterckx har ansträngt sig mycket hårt – något jag vill tacka honom för – för att se till att de europeiska standarderna för järnvägssäkerhet skapar en hög säkerhetsnivå och att det inte finns något utrymme för att bakvägen införa nya nationella säkerhetsföreskrifter som i slutändan skulle återinföra godtyckliga restriktioner för internationell trafik.
Jag anser att det är mycket viktigt att vi samarbetar med kommissionen för att finna en mekanism som förhindrar att det införs säkerhetsbestämmelser som sägs vara absolut nödvändiga men som i själva verket är avsedda att diskriminera andra järnvägsoperatörer.
Min grupp fäster också stor vikt vid en lämplig utbildning av ombordpersonal och övrig personal vars arbete har betydelse för säkerheten vid resor med järnväg.
Vi har fortfarande ett problem här, fru kommissionär, nämligen att ett direktiv som ägnas helt och hållet utbildningen av lokförare kanske inte skulle vara tillräckligt.
Vi måste utbilda all övrig personal med anknytning till säkerhet till en lämplig kvalifikationsnivå.
Jag stöder Sterckx på den sista punkten som jag vill ta upp ur hans betänkande, en punkt som jag tror att vi alla instämmer i, nämligen att personalutbildningscertifikat inte får bli ogiltiga när personal flyttar från ett järnvägsföretag till ett annat.
Vi behöver en inre marknad även för lokförare.
Vi behöver konkurrens på hela järnvägstransportområdet.
Låt mig nu övergå till Savary-betänkandet.
Gilles Savary har mycket omsorgsfullt införlivat de nya budgetbestämmelserna, och jag tror att rådet kommer att stödja detta så att alla byråer får enhetliga budgetbestämmelser och så att vi undviker en situation där varje byrå har sina egna regler, något som skapar en obegriplig snårskog av budgetbestämmelser.
Den viktigaste punkten i Savary-betänkandet – och vi stöder föredraganden helt här – är obalansen i rådets förslag om styrelsens sammansättning.
Det ändrade förslaget som kommissionen lade fram gäller en styrelse som består av sex företrädare för rådet, fyra företrädare för kommissionen och sex icke-röstberättigade företrädare för industrin, med andra ord från de relevanta järnvägsföretagen och järnvägsanvändarna.
Rådet föreslår nu att alla medlemsstater skall vara företrädda i styrelsen.
Detta skulle innebära att sex företrädare för de berörda parterna, fyra tjänstemän från kommissionen och, från maj nästa når, tjugofem företrädare för rådet skulle sitta i styrelsen.
Det är bara rådet som kan hitta på ett så löjligt förslag, varför vi stöder föredragandens ståndpunkt att vi måste använda oss av förlikningsförfarandet för att sätta stopp för det.
