# ID: svediakorp-gov440376
# author: Hermange (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 749
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europa har en plikt att hela tiden anstränga sig mer för att inrätta ett harmoniserat rättsligt område, särskilt till fördel för samhällets svagaste.
Det är mot denna bakgrund som dagens debatt om föräldraansvar äger rum.
Parlamentet rådfrågades om detta förslag till rådets beslut med mycket kort varsel – vilket ni påminde oss om, fru kommissionär – men eftersom debatten och de frågor som diskuteras är så viktiga var parlamentet redo att gå med på villkoren.
Enligt min mening kan vi inte annat än välkomna detta förslag eftersom debatten om föräldraansvar är resultatet av – om jag får säga så – ett stort antal parlamentsledamöters politiska beslutsamhet.
Främst bland dessa ledamöter är min kollega Banotti, som sedan 1994 har kämpat för att parlamentet skall ta hänsyn till barnens bästa och barns rättigheter.
Även om Haagkonventionen från 1996 är ett traditionellt rättsligt instrument inom den internationella privaträtten har den redan hunnit bli en viktig inspirationskälla för dem som utarbetar den nya förordningen om föräldraansvar.
Vi vet redan att justitieministrarna från våra respektive länder antog den nya förordningen den 3 oktober, vilket bör göra det möjligt att undvika de ändlösa rättstvister som är så skadliga för barn.
Den nya texten utvidgar räckvidden för Bryssel II-förordningen till att omfatta alla beslut som rör vårdnad om barn, vilket bör välkomnas med tanke på att skilsmässor och separationer mellan personer från två olika länder fortfarande väcker stora konflikter i många länder, framför allt Frankrike och Tyskland.
Ett annat resultat är att en enda text kommer att avgöra vilken domare som är behörig att döma i ett skilsmässoärende eller i tvistefrågor som rör barn.
Detta är därför ett steg i rätt riktning.
Vi får dock inte glömma att den känsliga frågan om föräldraansvar även rör länder utanför Europeiska unionen.
Det är också skälet till att jag, med samma utgångspunkt, stöder kommissionens förslag om bemyndigande för medlemsstaterna att ansluta sig till Haagkonventionen.
Jag är övertygad om att denna konvention kan ge ett värdefullt bidrag för att stärka gemenskapens lagstiftning om skydd för barn i ärenden som går utanför Europeiska gemenskapens gränser.
Jag skulle vilja uppmärksamma er på att överlappningen mellan konventionen och den nya förordningen kommer att göra det lättare att tillämpa dessa två instrument parallellt, det är jag säker på.
Som ni säkert har noterat har jag inte lagt fram särskilt många ändringsförslag, med hänsyn till att kommissionens förslag följer förfarandet ganska väl.
Jag anser inte att parlamentet har haft skäl att invända mot innehållet i förslaget.
Det här är ett exceptionellt förfarande, vilket jag har betonat i mitt betänkande, eftersom Haagkonventionen föreskriver att endast suveräna stater kan ansluta sig.
Detta belyser vikten av parlamentets roll, eftersom det krävs ett parlamentariskt yttrande för att medlemsstaterna skall kunna ansluta sig till Haagkonventionen.
Fru kommissionär!
Jag har betonat tidtabellen.
Kommissionen föreslog en väl tilltagen tidsfrist: den 1 mars 2005.
Därför har jag lagt fram ett ändringsförslag om att tidigarelägga detta datum med sex månader, till den 30 juni 2004.
Jag tror inte att ni har någonting emot detta, särskilt med tanke på att detta ligger i barnens intresse.
Jag har lagt fram ytterligare två ändringsförslag, varav ett hänvisar till stadgan om de grundläggande rättigheterna och det andra till arbetet i Europeiska konventet.
Ni är säkert medveten om att artiklarna 3 och 4 i första delen av utkastet till konstitution föreskriver att unionen skall bekämpa social utslagning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnens rättigheter.
Fru kommissionär!
Vi vet alla att det inte är tillräckligt att anta bestämmelser på området, och vi får helt enkelt inte se detta som en tom gest eftersom vi hela tiden måste följa upp de enskilda fall som delges oss.
Därför är det mycket viktigt att se till att bestämmelserna tillämpas på rätt sätt.
Men med tanke på att det är medlemsstaternas sak att göra detta, eftersom de är suveräna på området, måste Europaparlamentet alltid se till att barnens bästa alltid sätts främst – enligt slutsatserna från FN: s senaste världstoppmöte om barn – inte bara i alla de rättsliga beslut som rör barn utan även i alla de beslut som fattas av parlamentet.
