# ID: svediakorp-gov440345
# author: Florenz (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Ärade kommissionsledamot, herr talman!
Den här frågan är fördunklad av en hel del nordatlantisk dimma.
Om ni frågar underrättelsetjänsten om den nuvarande situationen uppstår det en mängd frågor.
Låt mig redan i början säga att – till skillnad från er, fru kommissionär – motsätter jag mig inte i grunden de europeiska skeppsvarven som genomgår en stor kris, och specialiserar sig i skrotning av tusentals fartyg över hela världen, och gör det enligt strikta miljörestriktioner, vilket är en situation som är ytterst olik den som för tillfället – och beklagligt nog – råder i Indien, där värsta tänkbara miljödumpning försiggår vilken innebär en avsevärd risk för människors hälsa.
Vi vill verkligen inte ha det så.
Det leder naturligtvis till att vi har en mängd frågor till den brittiska regeringen, men i dess frånvaro får ni agera talesman, och jag frågar er om dessa fartyg i själva verket är krigsfartyg.
Orsaken till varför jag frågar detta är att jag har mycket varierande information.
Jag har förstått att krigsfartyg endast kan skrotas i Förenta staterna.
Eller rör det sig om fartyg som använts för transporter och kommersiella ändamål?
Hur sköttes transaktionen?
Handlade regeringarna direkt med varandra, eller var internationella mellanhänder inblandade?
Vad vi vill veta är varför arbetet inte gjordes i Förenta staterna.
Det kostar förstås pengar att förflytta fartyg över Nordatlanten, och det är enormt riskfyllt.
Tog man med i beräkningarna att ett eller annat fartyg kunde sjunka?
Det hade varit en katastrof av ett slag som man helst inte vill tala om.
Utan att vilja trampa någon på tårna är min andra fråga huruvida det land som fartygen skeppades till har den nödvändiga infrastrukturen.
Har det möjligheter att placera ett fartyg i torrdocka, och så vidare?
Det här är frågor, ärade kommissionär, som ni får besvara; frågor som ni, vilket ni nyss nämnde, borde ägna er åt.
Stämmer allt detta överens med Baselkonventionen om gränsöverskridande transport av avfall?
Vi känner förstås till att amerikanerna inte undertecknade den.
De här frågorna kräver noggrann undersökning innan vi kan komma till en slutsats, men med beaktande av helheten skulle jag inte vilja utesluta möjligheten för européerna att erbjuda sådana tjänster till en mycket hög miljömässig standard.
Huruvida ett fartyg skall bogseras över Atlanten eller inte och huruvida det är möjligt att göra det eller inte är frågor som skall övervägas av experter.
Vårt sätt att närma oss det här ämnet borde vara mycket kritiskt, men det ligger i högsta grad i vårt intresse som industrialiserad kontinent, och vi kan förstås inte acceptera att det blandas ihop med andra frågor.
Allt detta har jag sagt för att ge er en vink, och jag hoppas att tolkarna förstår vad jag menar med det.
