# ID: svediakorp-gov440249
# author: Vike-Freiberga, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,607
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mina damer och herrar!
Jag kommer nu att byta till engelska.
Förutom att minska ekonomiska skillnader inom Lettlands egna nationella gränser kommer EU: s utvidgning österut, tillsammans med de tre baltiska staternas anslutning till Nato-alliansen nästa år, att ha en oerhörd politisk och ekonomisk effekt på hela Östersjöregionen och totalt sett göra den betydligt mer attraktiv för investerare och företag.
Unionen av gamla och nya demokratier, av mogna och framväxande marknader, av etablerade strukturer och nya allianser, kommer att vara en styrka, inte en svaghet.
Europeiska unionen står dock inför en svår utmaning – att minska de stora ekonomiska skillnader som fortfarande finns mellan EU: s nuvarande och blivande medlemsstater, och att göra detta så snabbt som möjligt.
För det är först när åtskillnaden mellan det gamla och det nya Europa väl har avlägsnats fullständigt, åtminstone när det gäller ekonomisk utveckling och välbefinnande, som Europeiska unionen verkligen kommer att vara fullkomlig.
En handlingsåtgärd som EU: s kandidatländer kan vidta för att minska oförenligheten mellan ” gammal ” och ” ny ” är att anta utvecklingsmodeller som redan har visat sig vara lyckade.
De kan lära sig av både de framgångar som EU: s nuvarande medlemmar har haft och de misstag som har begåtts för att fullt utnyttja det stöd som finns tillgängligt från Bryssel.
De mekanismer som EU kan utnyttja för att minska regionala skillnader är obestridligen effektiva.
Dess utjämningsprogram och utvecklingsfonder har producerat livskraftiga och konkreta resultat, och de har bidragit mycket till att höja levnadsstandarden för ett flertal nya medlemsstater, däribland Irland, Spanien, Portugal och Grekland.
De framtida medlemmarna av EU, inklusive Lettland, har kunnat glädja sig åt anmärkningsvärt höga tillväxtsiffror under de senaste åren, liksom betydande ökningar inom handels- och investeringsflöden.
De flesta av dem behöver trots detta fortsätta det hårda arbetet med att reformera sina institutioner, bygga upp sin förvaltningsförmåga, genomföra EU-normer och bekämpa korruption under de första åren av sin EU-integration.
Detta kommer att kräva viktiga, fokuserade och fortsatta ansträngningar från deras regeringars sida.
Graden av framsteg som uppnås kommer att bero på hur stor den ansträngning som görs är och på styrkan hos den politiska vilja som varje ny EU-medlemsstat kommer att utöva.
Mina damer och herrar!
Med regeringskonferensen på gång är det ett sant nöje att se att EU: s nya medlemsstater deltar som fullvärdiga medlemmar, och att Bulgarien, Rumänien och Turkiet även sitter med vid förhandlingsbordet som observatörer.
Vi i Lettland ser denna viktiga gest som ett tecken på att principen om jämlikhet kommer att förbli en elementär grund för samarbete bland Europeiska unionens länder.
Europa kan inte delas in i stora och små, gamla och nya eller rika och fattiga medlemsstater.
För Lettland ligger en grundläggande aspekt av principen om jämlikhet i varje lands rättighet att nominera en ledamot av Europeiska kommissionen.
Vi anser att alla kommissionsledamöter, utan undantag, skall vara jämlika i alla avseenden och att alla skall ha rätt att rösta.
Hur kan kommissionen annars förbli en kollegial institution som representerar alla sina medlemsstaters gemensamma intressen?
Ett annat tecken på EU: s djupt rotade princip om jämlikhet ser man i ministerrådets roterande ordförandeskap, som Lettland anser skall förbli ett av rådets grundläggande kännetecken.
Detta växlande ordförandeskap ger varje medlemsstat, oavsett dess storlek, det ovärderliga tillfället att leda och samordna EU: s arbete.
Principen om jämlikhet bland EU: s medlemsstater kommer även till uttryck i flera andra nära former av europeisk integration, inklusive den monetära politiken – med införandet av euron – och den politik som avser rättsliga och inrikes frågor – genom Schengenavtalet.
Dessa aspekter av EU-medlemskapet måste förbli öppna för alla medlemsstater oavsett det antal invånare som varje land må ha eller omfattningen av de finansiella resurser som står till dess förfogande.
I denna fråga har Lettland noggrant övervägt konventets förslag när det gäller en gemensam europeisk försvarspolitik.
Vi anser att alla medlemsstater måste ha lika mycket att säga till om när beslut som rör vår kontinents säkerhet skall antas.
Enligt Lettland skulle det inte främja Europeiska unionens sammanhållning om EU: s konstituerande medlemmar delades med hänsyn till deras militära förmåga.
Lettland delar EU: s nuvarande och framtida medlemsstaters gemensamma önskan att skapa en stark och enad europeisk union.
Det är därför nödvändigt att EU arbetar så effektivt som möjligt för att till fullo utnyttja sina befintliga institutioner, och för att noggrant definiera uppgifterna för varje ny institution som inrättas.
All behörighetsfördelning mellan Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande och Europeiska unionens utrikesminister måste vara tydlig och helt entydig.
I annat fall riskerar vi att undergräva den institutionella jämvikt som finns inom EU.
Om tjänsten som Europeiska rådets ordförande så småningom inrättas så anser Lettland att hans eller hennes främsta uppdrag skall bestå i att samordna rådets interna arbete och utarbeta föredragningslistan för rådets sammanträden.
Med andra ord bör rådets nya ordförande åta sig de uppgifter som premiärministern i EU: s ordförandeland hittills har utfört.
Eftersom både Europeiska rådets ordförande och Europeiska unionens utrikesminister kommer att representera EU internationellt måste vi garantera att deras uppdrag inte överlappar varandra.
Det får inte råda några som helst tvivel om när utrikesministern kan ta egna initiativ, och när han eller hon skall rådgöra med ministerrådet.
För att Europeiska unionen skall kunna fungera med högsta möjliga effektivitet måste den utrustas med enkla och lättbegripliga beslutsförfaranden.
Lettland stöder konventets förslag att genomföra ett omröstningssystem med dubbel majoritet inom Europeiska rådet och ministerrådet.
Detta okomplicerade system, där varje land beviljas en röst, skulle även vara lättfattligt för EU: s invånare, till skillnad från det omröstningssystem med kvalificerad majoritet som fastställs i Nicefördraget.
Lettland anser emellertid att omröstningssystemet med dubbel majoritet skulle visa sig mest effektivt om likvärdighet mellan majoriteten av länderna och majoriteten av invånarna genomförs, vilket då åtminstone skall innefatta hälften av EU: s medlemsstater och hälften av dess invånare.
När det gäller det framtida antalet parlamentsledamöter tror Lettland fullt och fast att det inte skulle vara önskvärt att minska det lägsta antalet ledamöter som representerar ett visst land från fem till fyra.
Sådana åtgärder skulle avsevärt minska möjligheten för Lettland och andra mindre medlemsstater inom EU att delta i Europaparlamentets beslutsförfarande.
Lettland skulle önska att ett starkt, integrerat och enat Europa intar en mer framträdande roll inom världssamfundet.
Vi hoppas att EU: s utrikesminister kommer att lyckas befästa en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik, samtidigt som Europas nära partnerskap med Nordamerika upprätthålls.
Oavsett de meningsskiljaktigheter som har uppstått mellan flera europeiska länder och Förenta staterna när det gäller krisen i Irak och andra frågor, delar vi alla samma grundläggande värden och ideal, och dem måste vi skydda genom att samverka.
Det är trots allt just tack vare detta nära transatlantiska partnerskap som fred och stabilitet har bibehållits i Europa sedan andra världskrigets slut.
Det enda sättet för den utvidgade Europeiska unionen med 25 medlemsstater att kunna leva och verka är om världens demokratier förblir enade och försvarar sina gemensamma ideal.
Lettland förespråkar helhjärtat att EU får ett större ansvar för att garantera fred och trygghet över hela världen, och tror att den nya europeiska säkerhetsstrategin är ett steg i rätt riktning.
EU: s kriskontrollverksamhet har redan visat att Europeiska unionen är i stånd att bidra till multilaterala ansträngningar för att förbättra säkerheten.
Alla omfattande och viktiga åtgärder för att öka Europas säkerhet bör dock fortfarande genomföras i största möjliga utsträckning genom samarbete i partnerskap med Förenta staterna och övriga Nato-allierade i Europa.
De lömska säkerhetsrisker som utgörs av terrorism, spridning av massförstörelsevapen, sönderfallande stater och inbördeskonflikter kräver en enad reaktion från de länder som efterlever principerna om demokrati och mänskliga rättigheter.
EU: s och Natos medlemsstater har tillsammans med sina allierade upplevt betydande framgångar i genomförandet av gemensamma fredsbevarande insatser, och de har i hög grad bidragit till att återupprätta fred och stabilitet på Balkan.
Utvecklingen av en gemensam europeisk säkerhets- och försvarspolitik skulle ge EU en extra möjlighet att öka samarbetet när det gäller internationella fredsbevarande insatser och övriga säkerhetsinsatser.
Den kommande utvidgningen av Europeiska unionen betonar vikten av EU: s förbindelser med dess nuvarande och framtida grannar i öst.
Inom ramen för den nya och utvidgade unionens utrikespolitik måste man därför försöka förbättra säkerheten och främja välståndet i EU: s gränsregioner.
Lettland, Estland, Litauen och Polen kommer snart att hamna i den direkta brännpunkten för EU: s handel och andra förbindelser med Ukraina, Vitryssland och Ryssland.
Genom att utveckla EU: s förbindelser med dessa tre länder måste vi stödja de demokratiska reformprocesserna i vart och ett av dem så mycket som möjligt.
Det är oumbärligt för både östersjöregionen och för Europa som helhet att Ryssland är engagerat i europeiska processer.
Samtidigt som förbindelserna mellan Lettland och Ryssland tidigare har varit spända ibland utgör de positiva förändringar som redan skett i och med utvidgningen av EU och Nato-alliansen i östersjöområdet en god grund för ett fortsatt närmande mellan Ryssland och dess närmaste grannar i väst.
Lettland önskar verkligen främja ett ökat samarbete mellan EU och Ryssland på ett praktiskt och pragmatiskt sätt.
