# ID: svediakorp-gov440247
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Det är ett stora nöje och en ära för mig att denna morgon få välkomna Vaira Vike-Freiberga hit, den första lettiska president som talar inför denna kammare.Fru president!
Vid öppnandet av vår förra sammanträdesperiod i Strasbourg, den 22 september 2003, noterade vi i Europaparlamentet att ert lands folkomröstning om anslutning till Europeiska unionen blev en framgång.
Vi välkomnade inte bara det positiva resultatet utan även det höga deltagandet och styrkan hos de överväldigande ja-rösterna.
Ni har valt medborgarnas intelligenta ömsesidiga beroende framför isolerad självständighet, och vi firar detta med er.I dag skulle jag vilja ta tillfället i akt att tacka er för ert personliga ledarskap och för ert personliga engagemang under hela kampanjen.
När vi mötte er senast på ert kontor i Riga den 9 september 2003 – före folkomröstningen – berättade ni för mig hur ni regelbundet arbetade på möten ute i samhället med pensionärer, studenter, jordbrukare och med alla era medborgare för att ge dem ett positivt budskap om engagemang.
Vi tackar er för detta ledarskap.Fru president!
I början av denna månad för 64 år sedan tvingades ert land att underkasta sig villkoren i en cynisk och hemlig överenskommelse mellan två stater, på den tiden stormakter, en överenskommelse som berövade de tre små baltiska republikerna friheten.
Vid denna tidpunkt trädde Lettland tillsammans med de andra baltiska republikerna in i en lång natt av massförvisning, förtryck och ockupation.Jag vill här säga att det är mycket tack vare de dåtida kollegerna i detta parlament, Otto von Habsburg och Sir James Scott-Hopkins och deras kolleger i det första direktvalda Europaparlamentets utskott för politiska ärenden, att man den 13 januari 1983 lade fram en resolution som antogs av kammaren i vilken man krävde återinförandet av självständighet i Estland, Lettland och Litauen.
Naturligtvis var det en symbolisk gest då ...... men jag tror att det, med åtskilligt förutseende, bidrog till det som till sist blev er besjungna revolutions lycka.Ni själv, fru president, har spelat en ledande roll i det som jag skulle vilja kalla den ” förvandlade generationen ” av politiker i anslutningsländerna.
Ni har hjälpt till att föra ert land mot dess europeiska kallelse.I november i år kommer vi i detta parlament att noga granska Europeiska kommissionens övervakningsrapporter om alla anslutningsländer.
Jag tvivlar inte på att dessa rapporter kommer att visa på anmärkningsvärda framsteg, även för Lettland.
Jag vet också, vilket ni kommer att hålla med mig om, att Lettland självt, i synnerhet när det gäller att skapa en elitförvaltning och rättslig kompetens, har så mycket att vinna på att fullfölja denna ansträngning och fortsätta regeringens bestämda färd för att bekämpa brott och korruption.
De ansträngningar som detta ledarskap har svarat för måste fördjupas och bibehållas.
Det är fortfarande en liten väg kvar att vandra, och vi skall vandra den vägen med er.Fru president!
Jag vet att er biografi, som publicerades för tre dagar sedan, talar om en lång, lång väg och om er slutliga återkomst till ert födelseland.
Jag tror att er historia på vissa sätt är en liknelse för så många historier och så många resor mot detta nya morgondagens Europa.
Ni växte upp i ett flyktingläger i Tyskland, gick i skolan i Marocko och gjorde en universitetskarriär i Kanada.
På ett mycket mänskligt och personligt sätt är er resa en del av den moderna europeiska resan, så den ger mig viss rätt, och utan att bryta upphovsrätten hoppas jag – för den är vi mycket noggranna med i denna kammare – att säga följande: Fru president!
I frihetens namn välkomnar vi er.
