# ID: svediakorp-gov440188
# author: Solana, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,216
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Enligt arbetsordningen får jag bara tala i fem minuter.
Jag skall på denna korta tid göra mitt bästa för att svara på några av de viktigaste frågorna som har tagits upp här i dag.
Jag skall också än en gång försöka slå fast den ståndpunkt som vi har intagit och försöker försvara för Europeiska unionens räkning i fråga om denna dramatiska konflikt.
Jag skulle vilja klargöra några saker redan från början.
Efter att ha lyssnat på de av kammarens ledamöter som har talat verkar det som att vi alla i princip är överens om att dagens situation är mycket allvarlig.
Allvaret i denna situation får inte underskattas.
Den blir svårare och svårare.
Följaktligen åligger det oss alla att dra åt samma håll och fördubbla våra ansträngningar för Europeiska unionens räkning.
Den stora samstämmigheten mellan de olika ärade ledamöter som har talat här i dag förtjänar att nämnas.
Man bör notera att de alla, nästan utan undantag, framhöll att färdplanen är det bästa medlet för att uppnå det uppsatta målet.
Detta mål går ut på att göra det möjligt för staten Israel och en palestinsk stat att samexistera i fred och välstånd inom en rimlig tidsperiod.
Färdplanen yrkar på en kort tidsperiod.
Jag tror att det tidigarenämnda målet är vårt gemensamma mål.
Jag tror också att man med fog kan säga att det finns ett betydande samförstånd i kammaren om att den senaste tidens händelser kan leda till att spänningen i regionen ökar.
Det kan bli fallet i antingen Syrien eller Libanon.
Och allt detta medan vi strävar efter att sänka temperaturen i regionen snarare än att tillåta den att stiga.
Vidare tror jag att alla eller de flesta ledamöter skulle hålla med om att Förenta staterna kan komma att minska sitt engagemang och att detta kan påverka situationen negativt.
Poettering gjorde det fullkomligt klart att den kommande valrörelsen i Förenta staterna förmodligen medför att Förenta staterna blir, om jag får ta till en engelsk term.
Vi måste göra allt vi kan för att förhindra detta.
Det är tvärtom avgörande att Förenta staterna fortsätter att vara delaktiga i processen.
Europeiska unionens engagemang förblir naturligtvis oförändrat.
Unionen får inte bli en enkel åskådare till en process som urartar eller bara en passiv deltagare i en process som glider nedför en allt halare och brantare utförsbacke.
Poettering nämnde också Irak.
Jag skulle vilja följa upp detta.
Jag har besökt alla länderna i regionen och fått klart för mig att Irakfrågan spelar en roll för Palestinafrågan.
Jag skulle drista mig till att påstå att om man förde en diskussion med en arabisk politisk ledare i dagens situation skulle denne tala om en process som arabvärlden anser vara västvärldens fälttåg mot araberna.
Vi måste vara mycket noggranna med att se till att de arabiska politiska ledarna inte uppfattar denna process som riktad mot den muslimska världen.
De får inte se den som västvärldens attack på arabvärlden.
Därför är det viktigt att om och om igen upprepa att detta inte är en kamp mot vissa civilisationer eller religioner.
Vi bedriver snarare en kamp för att försvara värdena fred och stabilitet i båda områdena.
Som Cohn-Bendit så riktigt sade är vi involverade i någonting som kan kallas en gradvis ökande process.
Denna så kallade successiva process började med Osloprocessen, och färdplanen är ett vidare steg i denna.
Cohn-Bendit menade att lösningen skulle kunna vara en elchocksbehandling.
Mina damer och herrar!
Jag är benägen att tvivla på att det för närvarande finns tillräcklig politisk energi hos båda parter och i världssamfundet för att en kraftig elchocksbehandling skulle vara ett alternativ.
Så sent som i dag bevittnade vi ännu en svår och komplicerad debatt i Förenta nationernas säkerhetsråd.
Syftet med debatten var att anta en gemensam ståndpunkt om situationen i Syrien.
Ingen överenskommelse nåddes.
Därför anser jag att det för närvarande inte finns så mycket energi att en elchocksbehandling kan genomföras.
Det kanske åligger oss européer att generera den energi som krävs.
Som jag ser det är en utvärderingsprocess det första som måste till.
Färdplanen kommer inte att genomföra sig själv.
Det kommer att bli snudd på omöjligt att genomföra den utan en fungerande utvärderingsprocess.
Det är därför viktigt att se till att alla utvärderingsmekanismer är så beskaffade att de kan tillämpas omedelbart.
Detta diskuterades också vid mötet i New York.
Nu skulle jag vilja ta upp den situation som förmodligen kommer att uppstå i dag.
Sannolikt tillträder en ny palestinsk regering under Abu Ala.
Denna regering har rätt till vårt stöd om den uppfyller våra krav.
Vi måste insistera på att den för ett resolut krig mot terrorismen och genomför sina reformer.
Detta är kännetecknande för en stat.
Vi gör allt vi kan för att se till att en palestinsk stat kan grundas så snart som rimligen är möjligt.
Ett huvuddrag för en stat är att den bör ha ett enda ekonomiskt system.
Erforderliga åtgärder i denna riktning har vidtagits.
Finansministern har sett till att detta skett.
Ett annat huvuddrag för en stat är att den bör ha vapenkontroll.
Premiärminister Abu Ala måste därför uppmanas att se till att hans regering vidtar alla tänkbara åtgärder för att få kontroll över säkerhetsstyrkorna och bara tillåta lagliga vapen.
Det är också viktigt att uppmana Israels regering att förbättra de palestinska medborgarnas levnadsförhållanden och avbryta byggandet av muren.
Jag blev rörd av Poetterings känslosamma berättelse om vad en mur kan betyda för individer som har erfarenhet av att hållas åtskilda av en sådan.
Israel måste också uppmanas att ta itu med bosättningsfrågan på allvar.
Detta är inte någon nyhet i färdplanen.
Det fanns med i Mitchellrapporten för flera år sedan.
Jag tror att jag har sammanfattat vad jag anser att vi kan och bör göra här och nu som européer för att försöka ta oss igenom denna kris.
I december bör vi ha förutsättningar att göra en sista översyn.
Då blir det möjligt att se hur vi bäst går vidare under nästa år, helt medvetna om lösningens parametrar.
Jag är säker på att alla känner till de sistnämnda.
Dessa parametrar skiljer sig inte så mycket från dem som några av de ärade ledamöter som har talat här i dag nämnde.
Därför vill jag tacka parlamentet för dess samarbete.
Vi måste alla hålla ögonen ordentligt öppna och inte svikta i vår beslutsamhet.
Det är enda sättet att kontrollera den situation som olyckligtvis växer fram i ett område som ligger oss så varmt om hjärtat.
Jag fick frågan om hur Mellanöstern kommer att hanteras inom ramen för säkerhetsstrategin.
Dessa människor är våra grannar.
Deras mark gränsar till vår.
Därför måste denna fråga förbli en av våra främsta prioriteringar.
Herr talman, mina damer och herrar!
Tack för att jag fick tillfälle att tala till er.
Jag skall med nöje framföra ytterligare information till parlamentet personligen så snart vi har någon sådan att tillgå.
