# ID: svediakorp-gov440172
# author: Galeote Quecedo (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 607
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill stödja det yrkande som en föregående talare riktade till talmannen.
Det vore lämpligt att översända våra kondoleanser till offren i Haifa.
Jag skulle också vilja att våra kondoleanser gick till den spanske militärattachén i Bagdad, Jose Manuel Bernal Gomez ’ familj.
All terrorism är förkastlig, oavsett dess ursprung.
I veckan antog utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik det betänkande om Mellanöstern som utarbetats av Menéndez del Valle.
Jag vill säga här och nu, före omröstningen under nästa sammanträdesperiod, att jag verkligen välkomnar de ansträngningar de politiska grupperna har gjort för att komma överens om kompromissändringsförslag.
Om dessa förslag inte ändras i plenum, kommer de att göra det möjligt att anta texten med betydande majoritet.
Jag är inte säker på hur mycket detta dokument kommer att påverka situationen, men jag är övertygad om att det blir mindre än vi hoppas.
Trots detta är jag övertygad om att de av Europaparlamentets resolutioner som inte stöds av en betydande majoritet är meningslösa.
Hursomhelst skulle jag vilja påpeka att alla parlamentsgruppernas beredvillighet att nå en överenskommelse understryker hur kritiskt läget är.
Alla har förlorat på tre år av intifada.
De enda vinnarna har varit extremisterna, och de har fört ut debatten till sin egen våldsamma arena.
Vi är säkert alla överens om att både palestinier och israeler har sämre livskvalitet nu än för tre år sedan.
Oavsett jämförelsemetod står det klart att båda grupperna har förlorat i fråga om social välfärd, frihet och trygghet.
Som jag ser det är det naivt och därför meningslöst att försöka fördela skulden på individer på den ena eller andra sidan.
Jag anser att alla inblandade har del i skulden för dagens situation.
Jag håller med Morgantini om det.
Naturligtvis har vi alla olika inställning och mottaglighet i fråga om denna konflikt.
Jag är emellertid säker på att vi alla är överens om att vi ogillar murar, som den så kallade säkerhetsmuren.
Israels regering har utan tvivel en skyldighet att försvara sina medborgare mot terrorism, men detta är inte det bästa sättet.
Jag tror att vi alla instämmer i fördömandet av riktade avrättningar.
Vi är också alla oroliga för att konflikten skall sprida sig till grannländerna.
Vidare tror jag att vi alla är överens om att vi skulle vilja se en premiärminister för den palestinska myndigheten som är beredd och kapabel att ingripa mot terrororganisationer och sätta stopp för dem.
Uppenbarligen fordras det kontroll över säkerhetsstyrkorna.
Abu Mazen lyckades inte med detta.
Vi vet ännu inte hur det kommer att gå för Abu Alas regering.
Han har fått kammarens stöd på grund av tidigare meriter.
Jag skulle vilja be ledamöterna att ett ögonblick reflektera över vad de skulle ha tyckt om de senaste tre årens terrorattacker hade blivit händelser som inträffade nästan en gång i veckan och om dessa attacker hade skördat nästan 500 civila offer.
Jag anser därför att vi måste fortsätta att stödja kvartetten.
För närvarande finns det inget alternativ till färdplanen, och vi måste ställa oss bakom Europeiska unionens utrikespolitik.
Vi måste tro på vår förmåga.
Vi skulle alla föredra om unionens utrikespolitik hade större resurser till sitt förfogande och var mer synlig.
Vi skulle också vilja att den hade en förenad diplomatkår till sitt förfogande.
Icke desto mindre har unionens utrikespolitik ibland större inflytande än vi kanske tror.
Detta gäller särskilt i fråga om Mellanöstern.
