# ID: svediakorp-gov440167
# author: Vallvé (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 680
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag lyssnade uppmärksamt på Javier Solanas uttalande.
Mellanöstern är helt klart en mycket angelägen fråga för oss.
Så sent som i morse läste jag, en dagstidning med världsrenommé som ges ut i Zürich.
Den innehöll en artikel som uppmanade till en snabbare fördelning av medel till offren för förintelsen.
Ni kanske undrar hur dessa båda frågor hänger ihop.
Jo, de hänger ihop eftersom de båda har att göra med en händelse som ägde rum i Europa, och denna händelse gav upphov till den Mellanösternkonflikt vi diskuterar i dag.
I samma tidning läste jag att Förenta staternas kongress förbereder sanktioner mot Syrien.
Sanktioner kommer verkligen inte att bidra till att förbättra situationen.
Det är inte så man får konflikter att upphöra.
För två dagar sedan vägrade Nasser Yussef, kandidat till inrikesministerposten i Abu Alas nya regering, att svära trohet till Yassir Arafat.
Nyligen agerade även Ariel Sharon i samma anda.
Han förklarade att han var redo att attackera fiendemål oavsett var de kan befinna sig.
Detta är ett hot.
Det äventyrar hela stabiliteten i området, vilket påtalats av Javier Solana.
Ett sådant hot mot stabiliteten i regionen kommer ofrånkomligen att resultera i hot från den andra sidan.
I gårdagens rapporterades att Syrien hade uttalat att landet självklart var redo att försvara sig mot eventuella aggressioner.
Det är tydligt att denna situation är mycket svår och synnerligen komplex.
Europaparlamentet förbereder sin ståndpunkt på grundval av det betänkande som har utarbetats av Emilio Menéndez del Valle.
Jag vill lyfta fram betänkandets första del.
Där framhålls färdplanen som den enda möjliga lösningen på den rådande konflikten.
I denna del av betänkandet läggs även särskild vikt på fredsutbildningen.
Det sistnämnda måste tas under noggrant övervägande.
Det råder vissa tvivel om det över huvud taget förekommer någon fredsutbildning bland palestinier och israeler eller om det som faktiskt finns snarare är en utbildning i hat.
Hatet leder ingenvart.
Jag menar att denna fråga är värd att uppmärksamma.
För närvarande är det bäst att lämna diskussionerna om vad som skall hända efter genomförandet av färdplanen och den efterföljande fredskonferensen tills tiden är inne.
Jag anser att det är för tidigt att diskutera frågor som Jerusalem, Israels tillbakadragande till 1967 års gränser samt flyktingfrågan.
För tillfället finns det mer brådskande frågor att ta upp.
I detta sammanhang vill jag säga några ord om säkerhetsstängslet.
De sektioner som har byggts på andra sidan 1967 års gränser utgör en aggressionshandling.
Sektionerna utmed gränsen kan visa sig vara ett misstag.
Om de i vilket fall kan förhindra ett enda dödsoffer kommer stängslet inte att ha byggts förgäves.
För att sammanfatta vill jag hänvisa till en artikel av Samuel Hadas, som var staten Israels första ambassadör i Konungariket Spanien samt i Vatikanstaten.
I sin artikel vidhåller Samuel Hadas att kvartettens färdplan för Mellanöstern är den enda väg som leder framåt.
Han slår emellertid också fast att vägen framåt för tillfället ser ut att leda till en labyrint, varifrån det inte verkar finnas någon utväg.
Hadas konstaterar slutligen att det inte kommer att finnas några magiska lösningar.
Som han ser det är Förenta staterna den enda makt som kan hjälpa eller, rättare sagt, pressa parterna att få fredsprocessen på rätt spår igen.
I förbigående måste jag säga att jag anser att det i själva verket är kvartetten som skall utöva påtryckningar på parterna.
Vidare konstaterar Samuel Hadas att så länge Förenta staterna och den internationella gemenskapen inte förstår att israeler och palestinier just nu inte själva kan få igång fredsprocessen igen, kommer båda parter att fortsätta att stå på avgrundens brant.
Jag är övertygad om att den internationella gemenskapen och i synnerhet kvartetten måste ta sitt ansvar.
Jag anser att parlamentet måste stödja kvartetten och Europeiska unionen i deras arbete för att bidra till fredsprocessen i Mellanöstern.
