# ID: svediakorp-gov440163
# author: Solana, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,674
# sentences: 113
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill än en gång tacka er för att jag har fått möjlighet att delta i ett plenarsammanträde i parlamentet.
Jag är här för att tala om ett för närvarande högaktuellt ämne, nämligen Mellanöstern.
Jag vet att det är ett område av stor vikt för er alla.
Mellanöstern har än en gång gett oss anledning till oro.
I går antog utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik betänkandet av Menéndez del Valle.
Det sände ytterligare en signal om parlamentets starka beslutsamhet att aktivt arbeta för freden.
Jag är övertygad om att betänkandet blir till stor hjälp i fredsprocessen.
Det har verkligen visat sig värdefullt redan.
Jag har haft många diskussioner med Menéndez del Valle.
Vi samarbetade för att se till att betänkandet innehöll de element som kan bidra till att hitta en lösning i linje med den europeiska hållningen.
De senaste veckorna gav oss ett andrum.
De präglades av ett spänt lugn.
Tyvärr visade sig lugnet vara alltför bräckligt.
De senaste dagarnas händelser bröt lugnet på ett dramatiskt sätt.
Vi har fått ännu en påminnelse om omfattningen av den spänning, det våld, den förstörelse och död som är en del av vardagen i regionen.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag måste erkänna att även jag är överväldigad av frustration.
Jag är frustrerad över att Mellanöstern fortfarande förblöder.
Liv efter liv spills fortfarande i onödan.
Jag är också frustrerad över att israelerna och palestinierna varit oförmögna eller ovilliga att fullgöra de allvarliga åtaganden som antogs i Aqaba för bara några veckor sedan.
Jag är frustrerad över att spänningarna i regionen nått så oroväckande nivåer.
Jag är frustrerad över att allt färre människor nu tror att lösningen finns i den färdplan som utarbetats av kvartetten.
Men jag är framför allt frustrerad över att den misströstan som har drabbat så många araber och israeler kan rota sig även bland oss.
Den kan även drabba våra politiska ledare och våra medborgare.
Det är av yttersta vikt att inte låta denna frustration skymma sikten för oss.
Tvärtom måste situationens allvar och vår gemensamma oro sporra oss till större insatser.
De måste ge oss motivationen att förbli skärpta och ta på oss våra skyldigheter och vårt ansvar.
Vi undrar alla över vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas.
Vi frågar oss själva om det finns något mer unionen kan göra, och huruvida färdplanen fortfarande gäller.
Vi är även bekymrade över att den nuvarande situationen kan komma att urarta till en regional konflikt.
Alla dessa farhågor har dryftats offentligt och utan tvivel även privat.
Jag vill nu ägna några minuter åt var och en av dessa farhågor.
Jag börjar med färdplanen.
Jag tror att den oro som uttalats är motiverad.
Det kan absolut hävdas att det är ganska meningslöst med en handlingsplan som innehåller åtgärder som skall vidtas bestämda datum, om parterna som skall vidta dem är ovilliga att göra så.
Det är sannerligen så att framstegen blir försumbara om inte alla parter anstränger sig.
När jag ser de enorma svårigheter vi står inför vill jag även klart och tydligt framföra att jag inte tror att det finns något alternativ till färdplanen.
Det efterlängtade och gemensamma målet att se till att två stater, Israel och Palestina, kan leva i fred och säkerhet får inte överges på grund av de senaste dagarnas tragiska händelser.
Färdplanen sätter upp ett ambitiöst mål.
Målet skall vara uppfyllt 2005, då de båda nämnda staterna skall existera.
Världssamfundet måste fås att öka sitt engagemang än mer, om detta vore möjligt.
Det är framför allt upp till kvartetten att öka sina ansträngningar.
Mina damer och herrar!
Initiativet till färdplanen kom från EU, som även deltog i utarbetandet och bildandet av kvartetten.
Vi visade oss förmögna att skapa en ny politisk plattform för att förenkla Förenta staternas direkta delaktighet inom ramen för ett gemensamt agerande.
Debatten om vem som kunde vara medlare avdramatiserades.
Medlemmarna i kvartetten sammanträdde i New York för några dagar sedan.
Jag kan försäkra er att kvartetten fortfarande är aktiv trots de senaste dystra prognoserna.
Den är fortfarande alla fredsansträngningars fokus.
Medlemmarna i kvartetten förband sig uttryckligen att sammanträda igen före årsskiftet.
Ett meddelande om detta tillkännagavs mot slutet av mötet.
Efter påtryckningar från EU kom man även överens om att de särskilda företrädarna skall träffas regelbundet.
Dessa personer är bosatta i området.
De har därför de bästa förutsättningarna att ge medlemmarna i kvartetten en lägesrapport, så att lämpliga gemensamma åtgärder kan vidtas.
En närmare samverkan av våra ansträngningar kommer även att främjas.
Det räcker inte med att endast förklara att färdplanen fortfarande gäller, mina damer och herrar.
Det krävs särskilda åtgärder för att bryta det nuvarande dödläget.
Båda parter skulle då märka en vilja hos den andre att gå vidare.
Sådana åtgärder måste utformas så att de skapar en låg förtroendegrad, och de måste vara kontrollerbara.
När färdplanen utarbetades framhöll vi behovet av en kontrollmekanism mot bakgrund av tidigare erfarenheter.
Det är nu angeläget att denna kan tas i bruk snarast möjligt.
Abu Ala, den palestinska myndighetens nye premiärminister, arbetar troligtvis fortfarande på bildandet av en ny palestinsk regering, förmodligen under extremt krävande förhållanden.
Han har kanske lyckats vid det här laget.
Jag har känt Abu Ala i många år och respekterar honom.
Abu Ala har skaffat sig stor erfarenhet under mycket svåra omständigheter.
Denna nya palestinska regering måste ta på sig sitt ansvar snarast möjligt.
Jag har talat med Abu Ala i telefon nästan varje dag.
Det råder absolut ingen tvekan om att Abu Ala, när det gäller säkerheten, måste börja med att bringa ordning i den palestinska säkerhetstjänsten.
Han följer då finansminister Salam Fayads exempel.
Fayad har genom goda arbetsinsatser bringat ordning på finansområdet.
Vi kan helt enkelt inte tolerera sådana fasansfulla terrorattacker som med förödande konsekvenser allt för ofta riktats mot Israels medborgare.
Attacken i Haifa kvällen före yom kippur är ytterligare ett exempel på något som aldrig mer får tillåtas att hända.
Den palestinska regeringen måste sätta stopp för detta gissel, i palestiniernas eget intresse.
På samma sätt måste de ekonomiska och sociala reformerna fortsätta till förmån för folket i Palestina.
EU kommer att erbjuda Abu Ala och hans regering ett starkt och aktivt stöd för sådana ansträngningar.
Om den nya palestinska regeringens ansträngningar skall ge resultat är det emellertid mycket viktigt att den i första hand kan räkna med stöd från den israeliska regeringen.
Färdplanen innehåller även en rad centrala förpliktelser för den israeliska regeringen.
Israel måste avbryta sin bosättarpolitik och även byggandet av säkerhetsmuren.
Muren vinner terräng bortom 1967 års gränser.
Israel uppmanas vidare att upphöra med sin policy om riktade avrättningar.
Israel uppmanas dessutom att upphöra med andra metoder som enligt vår uppfattning strider mot internationell rätt.
Israeler och palestinier behöver en chans att återuppta sitt samarbete.
Jag kan inte avsluta utan att säga ett par ord om den regionala stabiliteten.
Det skall inte råda något tvivel om att Europeiska unionen, dess medlemsstater, institutioner och medborgare är fast beslutna att bekämpa och fördöma terrorismen.
Den israeliska regeringen har rätt att vidta åtgärder för att skydda sina medborgare från terrorism.
Det är faktiskt dess skyldighet.
Men för att hantera terrorism på ett effektivt sätt måste man handla inom ramen för internationell rätt.
Det är kärnpunkten.
Mellanöstern är en mycket instabil del av världen.
De inblandade parternas åtgärder måste vara sådana att de snarare minskar än ökar spänningarna.
Vi vill även uppmana våra arabiska vänner att fortsätta arbetet med fredsansträngningarna.
De bör även återuppta Saudiarabiens initiativ som formaliserades vid Arabförbundets toppmöte i Beirut i mars förra året.
Initiativet gäller fortfarande och stöds helhjärtat av kvartetten.
De närmaste veckorna kommer helt klart att vara avgörande.
Det är ytterst viktigt att alla medlemmar i kvartetten är fortsatt delaktiga i processen den närmaste tiden.
Det gäller särskilt Förenta staterna.
Vägen till fred kommer att vara lång och besvärlig.
Det har redan tydligt visat sig.
Vi vet vad målet är och vi är medvetna om de svårigheter vi kommer att möta på vägen.
Europeiska unionen måste fortsätta att vidta kraftfulla och beslutsamma åtgärder i Mellanöstern.
Dess åtgärder måste också vara konstruktiva och konsekventa.
Som jag sade tidigare kommer den närmaste tiden vara avgörande.
Freden får en ny chans om premiärminister Alas regering kan påbörja sitt arbete och fullgöra sina skyldigheter när det gäller säkerheten, och om den israeliska regeringen kan visa återhållsamhet och välvilja för att på så sätt minska spänningarna.
Det är viktigt att inte spela terroristerna i händerna.
Vi för vår del, mina damer och herrar, skall göra allt som står i vår makt för att driva processen framåt på det sätt som ni och alla välvilliga kvinnor och män skulle önska.
Vi står i fortsatt daglig kontakt med alla parter.
Man kan bara hoppas att den nuvarande onda cirkeln kan brytas.
Europeiska unionens särskilda företrädare befinner sig i regionen varje dag.
Vi gör allt vi kan för att förhindra att våldet ökar och att vi förlorar kontrollen över det.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är övertygad om att vi alla är medvetna om svårigheterna i den uppgift vi har framför oss.
Trots det är det viktigt att vi fortsätter arbeta dag som natt för att förhindra att situationen förvärras till den grad att ingen lösning är möjlig.
