# ID: svediakorp-gov440159
# author: Stihler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka föredraganden, Cunha, i dennes frånvaro och önska honom lycka till med sitt nya jobb.
Fiskeavtal med tredje part har blivit föremål för en hel del granskning på senare tid med rubriker som ” EU: s fiskeflottor ödelägger tredje världen ” och ” Västafrikanska nationer förbjuder EU: s fiskeflottor ”.
En färsk rapport från Världsnaturfonden som sätter strålkastarljuset på problemen i Angola är en intressant läsning.
Å ena sidan lämnar EU nödhjälp åt Angola, men har å andra sidan undertecknat ett fiskeavtal som skulle beröva angolanska vatten livsviktiga fiskbestånd som går till några av de fattigaste människorna i världen.
Enligt UNEP, FN: s miljöprogram, som fokuserade på Mauretanien, Argentina och Senegal, har alla länderna märkt en åderlåtning av sina bestånd efter det att de undertecknade tredje part-fiskeavtal.
I Mauretanien har fångsterna av bläckfisk halverats under de senaste fyra åren, och i Senegal är två tredjedelar av landets exportinkomster beroende av fisk som exporteras till Europa.
Över hälften av den fisk som vi konsumerar i EU kommer utifrån EU, och hälften av den baseras på fiskeavtal med tredje part.
Det största problemet är den efterföljande åderlåtningen av fiskbestånd, de lokala samhällenas beroende av dessa bestånd för den egna matförsörjningen i utvecklingsländerna, de dåliga reglerna för genomdrivande och fångstbegränsningar och de uppenbara motsägelser som verkar finnas mellan EU: s fiskeripolitik och EU: s utvecklingspolitik.
Alla dessa frågor oroar många Europaparlamentariker.
Behovet av att ta miljökonsekvenserna i beaktande i samband med fiskeavtal med tredje part är ytterst viktigt.
Jag gillar det faktum att föredraganden har betonat betydelsen av hållbart fiske och att han sätter strålkastarljuset på detta förhållande, något som skulle tillämpas för alla fartyg inom de vatten som berörs.
Jag beklagar dock att i exempelvis Angola, där 35 procent av de 15,5 miljoner euro som har betalats ut förmodas gå till projekt med småskaligt fiske, det i själva verket är oklart om dessa pengar kommer att gå till detta ändamål eller inte.
Dessa problem är högst verkliga, och det är därför jag stöder ELDR-gruppens ändringsförslag 2.
Detta ändringsförslag skulle göra nya fiskeavtal avhängiga av att tillfredsställande bevis läggs fram på att pengar som har betalats ut enligt de föregående avtalen för riktade åtgärder har använts som var avsett.
Vi borde inte förlänga avtal där den tredje parten inte har inte har uppfyllt sin del av avtalet.
Fiskeavtal bör emellertid inte undertecknas om de skulle vara till skada för det berörda landets långsiktiga socioekonomiska intressen.
Fiskeavtal med tredje part spelar en viktig roll när det gäller att förse EU med fisk.
Men vad skall vi göra när deras fiskbestånd tar slut?
Vi borde inte förstöra livsdugligheten för länder och avgörande bestånd i framtiden för kortsiktig vinnings skull.
Fiskeavtal med tredje part måste ta hänsyn till beståndens livsduglighet i framtiden.
