# ID: svediakorp-gov440155
# author: McKenna (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi har i kväll hört hur kommissionen faktiskt har ändrat sin position vad avser utveckling av ett nytt system med fiskeavtal.
Det är lätt att bara ändra namnet ” fiskeavtal ” till ” partnerskapsavtal ”, vilket låter väldigt bra. ” Partnerskap ” låter som något som är rättvist och skäligt, men vad vi behöver se när allt kommer omkring är att detta är det som också verkligen sker.
För närvarande talar vi bara om diskussionsunderlag från kommissionen, och när jag hör somliga av de andra talarna tala om handelspolitisk diplomati måste vi vara väldigt noga med att detta inte handlar om tvång.
När vi talar om fiskeavtal och tittar på Cunhas betänkande och jämför det med ett som vi kan ha sett för fem eller sex år sedan i detta parlament, så är det bättre.
Men om man tittar på den underliggande majoritetens åsikt hos fiskeriutskottet och rent av hos parlamentet så är den att ändamålet med avtal är att förse europeiska konsumenter med fisk och att hålla kvar europeiska fiskare i arbete.
Alla andra överväganden är sekundära.
Detta är inte acceptabelt.
Vi kan inte tala om hållbarhet och utveckling som två skilda frågor.
När det gäller att exportera våra problem som sammanhänger med överkapacitet inom Europeiska unionen så har detta varit tradition hittills: fiskeavtal har använts för att exportera vår överkapacitet till övriga delar av världen.
När vi talar om de länder som vinner på det vet jag att när jag kom hit till detta parlament var Irland inte ett av dessa länder.
Men det är det tydligt nu.
Det som vi måste titta på är, oavsett vilka länder som vinner på det inom Europeiska unionen, hur utvecklingsländerna egentligen drar nytta av det.
Jag ser ingenting ännu som bevisar att Europeiska unionen inte bara har ett synsätt på fiskeavtal som gäller hållbarhet utan också ett synsätt som tar hänsyn till utvecklingsländernas farhågor.
Vi har en överenskommelse för närvarande om att det kommer att bli en separering vad avser betalningar.
Detta kommer att innebära en åtskillnad mellan utvecklingsaspekten och de övriga aspekterna när det gäller fiskeavtal.
Men detta är inte tillräckligt.
Vi måste få bevis från kommissionen om att detta är vad som kommer att ske eftersom det är fullständigt orättvist att tala om rättvis handel, ett skäligt synsätt på utvecklingsländer medan utvecklingsländerna samtidigt utnyttjas genom att vi exporterar vår kapacitet till dessa länder.
Vi måste ta med det i beräkningen.
Avslutningsvis måste vi ta hänsyn till det som hände med Marocko.
Kommer våra europeiska skattebetalare att i framtiden betala för att andra fiskeavtal går om intet?
Jag talar i synnerhet om Mauretanien.
Detta är något som måste tas med i beräkningen.
Utvecklingsländer kommer inte ta den situation för given som de påtvingas med det enda alternativ de har.
Vi måste leva upp till våra förpliktelser och skära ned på vår överkapacitet.
