# ID: svediakorp-gov440145
# author: K& (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Trots bristen på pengar i den offentliga kassan, så kan knappast någon invända mot att man förbättrar säkerhetsstandarderna för europeiska vägar med tanke på den årliga olycksstatistiken, som uppvisar över 40 000 döda, 1,6 miljoner skadade, vissa av dem allvarligt.
I Thüringen, det tyska landskapet som jag kommer från, öppnades för några veckor sedan den längsta motorvägstunneln i Tyskland.
Trots att den – som det sagts på förhand, också är den säkraste – så tycker många förare ändå att det är väldigt stressande att använda den.
När kommissionen lade fram sitt förslag till direktiv om att förbättra säkerheten i tunnlar, blev jag visserligen glad över att det i grund och botten överensstämmer med det tredje åtgärdsprogrammet för att förbättra vägsäkerheten, vilket vi hade välkomnat, men jag blev också bekymrad och orolig över framtidsutsikterna med en enorm ökning av byråkratin och över de höga kostnader som detta medför och som uppenbarligen skulle komma att åläggas medlemsstaterna.
När allt kommer omkring har tunnelvägar aldrig varit och är heller inte nu bland de farligaste eller mest olycksdrabbade vägsträckorna i vår gemenskap.
I dag har mina farhågor mildrats eftersom föredraganden – till vilken jag nu får uttrycka min särskilda tacksamhet och uppskattning – när allt kommer omkring har lyckats skärpa förslaget till direktiv, ytterligare utveckla och omstrukturera det, gjort det mindre byråkratiskt och gjort dess tekniska bestämmelser mer flexibla.
I den här processen har man inte bortsett från livsviktiga och betydelsefulla säkerhetsaspekter; tvärtom, det har varit möjligt att t.ex. utvidga dem genom att ta hänsyn till säkerhetsbehov hos personer med funktionshinder, vilket är vettigt – och, menar jag med tanke på att innevarande är Europeiska handikappåret – absolut nödvändigt.
Det återstår för mig att kräva att detta snabbt överförs till nationell lag och att uttrycka förhoppningen att det skall få en påtaglig och positiv effekt på våra väganvändare, både i psykologisk och i reell bemärkelse.
