# ID: svediakorp-gov440144
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 389
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Bergsryggar är ett hinder för korsande trafik, och således erbjuder tunnlar den enda lösningen för att tillhandahålla den kortast möjliga anslutningsvägen.
Det är en dyr lösning; byggandet av sådana tunnlar krävde inledningsvis många liv, och till helt nyligen användes det bara under ytterst ovanliga förhållanden.
Under artonhundratalet började man bygga järnvägstunnlar, och till detta lades biltunnlar på nittonhundratalet.
Under tiden gör ingenjörskonsten det i ökad utsträckning möjligt för oss att bygga tunnlar under storstäder, under skyddade områden med enastående vacker natur och under sund.
Nuförtiden förs tunnelrör till och med in under sumpmark bestående av mjuk, försumpad torvig jord, vilket är i fallet i Nederländerna.
Tunnlar används nu inte enbart i större skala än i förgången tid, utan de används också mycket oftare.
Som en följd av detta finns det en betydligt större risk för explosioner, bränder och för att människor skall kvävas.
Ända tills bränderna nyligen, om vi börjar med den i Mont Blanc-tunneln, har alldeles för lite uppmärksamhet ägnats åt de här riskerna.
Under tiden leder ekonomiska intressen till att dubbelriktad lastbilstrafik på livligt trafikerade vägar i ett tunnelrör fortfarande är tillåten.
Om denna trafik stoppas tillfälligt möts detta med protester från dem som bor i närheten när man tillåter att den återupptas.
På grundval av den erfarenhet som vunnits till dags dato har jag kommit fram till den slutsatsen att tunnlar utan separata körfält och utan längsgående utrymningstunnlar är olämpliga för användning av ett stora antal bilar och av tung trafik.
Vägar erbjuder enskilda förare för mycket utrymme för farligt och avvikande beteende.
Tunnlar erbjuder flera alternativ för järnvägstrafik, men även här krävs utrymningsvägar.
Vidare är det troligt att de två extremt långa tunnlar som kommer att löpa under Schweiz, och Brenner bastunneln, som är tänkt att löpa från Tyskland till Italien under Österrike, endast kommer att vara lämpliga för godstrafik.
Min kollega, Markov, har redan tagit upp frågorna om övervakning och tunnlar som korsar gränser.
Även om jag förbehållslöst stöder förslagen för att förbättra nödutgångar och göra dem anpassade för rullstolsanvändare eller andra åtgärder för att gradvis höja säkerhetskraven, så anser jag inte att de är tillräckliga.
