# ID: svediakorp-gov440142
# author: Markov (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Vi har sett en lång rad allvarliga olyckshändelser i tunnlar i Europeiska unionens vägnät, och diskussioner om hur vi skall garantera en hög säkerhetsstandard framhäver åter igen den avgörande frågan om i vilken omfattning Europeiska unionen skall fastställa närmare och särskilda tekniska bestämmelser, eller med andra ord, hur mycket spelrum det måste finnas för olika sätt att anpassa sig till förändring.
Racks kompromiss är den riktiga, och för att han har hittat fram till den förtjänar han vår tacksamhet.
Jag har trots det fem punkter som jag vill kommentera.
För det första, och helt skilt från all den flexibilitet som är involverad när det gäller att placera in tunnlar i säkerhetskategorier, skulle det ha varit önskvärt att fastställa standardiserade indikatorer för att bedöma tunnelsäkerheten som det sedan skulle kunna vara förnuftigt att använda för att analysera alla tunnlar i Europeiska unionen, och inte bara dem som ingår i det transeuropeiska vägnätet; detta skulle ha åstadkommit ett till och med större mervärde i termer av förbättrad säkerhet.
Sådana indikatorer skulle också göra det möjligt att genomföra en riskanalys eller en utvärdering av farliga situationer och olyckshändelser på grundval av gemensamma normer.
Jag tycker därför att det är beklagligt att texten inte längre innehåller kommissionens förslag om den standardiserade tillämpningen av harmoniserade normer för arbetsmetoder vid organ för bedömning av överensstämmelse.
För det andra har vi den närbesläktade frågan om huruvida det är rätt att tunnelns driftsledning, som en organisation med sina egna uppgifter, också skulle kunna vara det organ som utreder olyckshändelser.
Jag tycker inte att den skall det, eftersom man inte kan utesluta eventuella intressekonflikter, något som skulle vara förödande när det gäller att upprätthålla säkerheten.
För det tredje stöder jag fullt ut det nya beslutet att i de fall där tunnlar är belägna på två medlemsstaters territorium inrätta gemensamma tillsynsorgan som skall utföra de nödvändiga uppgifterna.
För det fjärde har jag, oavsett de åtgärder som det här betänkandet inrymmer om att införa minimikrav för tunnelsäkerhet, uppfattningen att det finns en hel rad andra åtgärder som skulle kunna bidra till att förbättra säkerheten, och det på en enklare sätt och förmodligen till en lägre kostnad.
I detta inbegriper jag det som Swoboda redan har sagt angående tilläggsbestämmelser för tunnelanvändarnas hastighet, avståndet mellan deras fordon, användande av särskilda signaler, markeringar och så vidare.
Min femte punkt är att alla de tekniska åtgärder som har föreslagits kan ha liten effekt när en förare är övertrött.
Trots all modern teknik så är det som i slutändan är avgörande inom vägtransporter, som på så många andra samhällsområden, den mänskliga faktorn.
Jag vill därför uppmana rådet – även om det inte är företrätt här – att avge en slutlig ståndpunkt om förordningen om harmonisering av viss sociallagstiftning avseende vägtransporter.
