# ID: svediakorp-gov440136
# author: Monti, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,234
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag skulle vilja tacka alla som har deltagit i debatten för deras värdefulla bidrag, och jag skulle i synnerhet vilja tacka Della Vedova, föredragande för utskottet för ekonomi och valutafrågor och Doorn, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Det är glädjande att se att betänkandet på det hela taget stöder kommissionens förslag och att vi delar samma allmänna målsättning rörande behovet av reformer.
Jag är rädd att kommissionen emellertid inte kan acceptera de olika ändringsförslag som har lagts fram.
Jag skulle vilja förklara varför, även om jag av tidsskäl måste hålla det kortfattat, och börjar med det SLC-test i förordningen om företagskoncentrationer.
Kommissionen har kommit till slutsatsen att SLC-testet bör förtydligas genom att några ord fogas till den nuvarande texten – ord som utskottet för ekonomi och valutafrågor önskar stryka.
Varför anser vi denna förändring vara nödvändig?
Många betraktare tror att det nuvarande testet kanske inte klarar koncentrationer som skapar konkurrensproblem i fall av vad som kallas ” icke-överenskomna oligopol ”.
Om detta stämmer skulle valet att behålla testet för dominerande ställning oförändrat betyda att inte ta vara på ett tillfälle att klargöra att SLC-testet för att bedöma koncentrationer kommer att tillämpas i samtliga fall av koncentrationer som är till nackdel för konsumenternas intresse.
Jag skulle också vilja betona att den förhärskande inställningen i internationell ekonomisk litteratur är att oligopolistiska situationer som uppstår ur koncentrationer kan få långsiktiga konkurrensmotverkande effekter och sålunda vara till nackdel för konsumenternas intresse.
Kommissionen lade fram sitt förslag eftersom den blivit medveten om behovet av att säkerställa största möjliga rättssäkerhet, ett mål som jag tror i allmänhet delades och stöddes av diverse talare, däribland Olle Schmidt, Ilgenfritz, Santos och flera andra.
Den största rättssäkerhet man kan få här är ett verkligt fungerande instrument för att kontrollera koncentrationer.
Vi är övertygade om att den föreslagna formuleringen skulle komma att ge största möjliga rättssäkerhet.
Vad lagstiftningen anbelangar, ett ämne som behandlas på djupet i Della Vedovas och Doorns betänkanden och som flera talare har kommenterat, inte minst Berenguer Fuster och Karas, tror jag vi alla är överens om att det är nödvändigt att få en sund arbetsfördelning mellan kommissionen och medlemsstaterna, för att på så vis minimera belastningen på företag och offentliga tillsynsmyndigheter.
Det innebär att ha anslagströsklar som, i den mån det är möjligt, återspeglar en optimal uppdelning, och att tillämpa ett hänskjutandeförfarande som så att säga kan korrigera en felaktig arbetsfördelning så långt som möjligt.
Vi föreslår därför att bestämmelserna för att hänskjuta ärenden från kommissionen till medlemsstaterna och omvänt görs enklare och flexiblare, för att på så vis även göra det möjligt att hänskjuta ärendet till och med innan anmälan görs, vilket enligt vad vissa företag har antytt skulle underlätta det hela.
Vad är det som ligger bakom vår inställning till de ändringsförslag som lagts fram beträffande lagstiftningen?
Herr Della Vedova!
Ert betänkande föreslår en ” 2 + ” -regel tillsammans med nya omsättningströsklar.
Jag uppskattar till fullo avsikterna bakom det föreslagna ändringsförslaget, men jag tror att det skulle medföra en ytterligare komplikation, eftersom företagen skulle vara tvungna att först ta reda på vart de skulle anmäla ett förfarande.
Herr Berenguer Fuster!
Detta är anledningen till att vi själva släppte idén om ett ” 3 + ” -system, trots att den är tilltalande, eftersom det skulle kollidera med en icke-harmoniserad nationell lagstiftning om koncentrationer, åtminstone för tillfället.
Detta kan möjligen vara ett långsiktigt mål, men inget som är aktuellt i dag.
Angående partiella hänskjutanden till medlemsstater håller jag med om att vi bör hålla dessa så lågt som möjligt, men jag tror inte att det vore tillrådligt att helt och hållet förbjuda sådana hänskjutanden, eftersom de kan vara lämpliga i vissa fall.
Jag skall nu övergå till en fråga som har rönt stor uppmärksamhet och skapat många bekymmer.
Kommissionen har även föreslagit att dess egna maktbefogenhet att tillämpa lagar, som fastställs i förordningen om företagskoncentrationer, i stor utsträckning bör placeras i linje med den nya förordningen, förordning 1 / 2003.
Det finns i synnerhet två undantag, nämligen befogenheten att genomsöka privata bostäder och befogenheten att bedriva utredningar inom ekonomiska sektorer, som vi inte heller anser vara nödvändiga för att kontrollera företagskoncentrationer.
Vi föreslår därför inte ett införande av sådana befogenheter.
Jag kan försäkra er om att vi, liksom ni, anser att det inte skall förutsättas att företagskoncentrationer bryter mot lagen, och de därför är i praktiken annorlunda än exempelvis karteller.
Så mycket står klart.
Jag skulle vilja lugna föredraganden, Della Vedova, föredraganden av yttrandet, Doorn, samt även Karas, Mann och andra ledamöter angående denna grundläggande princip.
Det är därför inte mer än rätt att vår makt att tillämpa lagar inte bör vara mer omfattande än nödvändigt.
Likväl är det ett prioriterat mål för oss att säkerställa att dessa maktbefogenheter är tillräckligt effektiva för att fullgöra sina plikter och att skydda konsumenter mot riskerna vid konkurrensmotverkande företagskoncentrationer, och jag tror att de befogenheter vi har föreslagit är tillräckliga för detta syfte.
Givetvis kan man mycket väl hävda att eftersom kontroll över företagskoncentrationer är ett område som är skilt från konkurrensens andra aspekter, behövs här mindre drakoniska lagar än de begärda, till exempel för att bekämpa karteller.
Trots att jag har sagt att dessa två områden är olika, ber jag om ursäkt om jag drar en annan slutsats om maktbefogenheter.
Varför?
Därför att företagskoncentrationer har en unik – en enda, om ni så vill – strukturell inverkan på marknaden som är oåterkallelig.
Av denna anledning finns det ett argument att det är än viktigare för kommissionen att ha effektiva befogenheter att samla in information, eftersom vi annars skulle fatta ett beslut vars konsekvenser skulle vara irreparabla för konkurrensen.
Herr talman!
Min sista punkt rör arbetstagarnas rättigheter, ett ämne som Berenguer Fuster, van den Burg och Santos tagit upp, och ett ärende som andra ledamöter inte var överens med dem om.
Jag anser – i likhet med dessa avvikande röster – att vi alla arbetar inom den sociala marknadsekonomin, och vi betraktar arbetstagarnas rättigheter som något mycket viktigt.
Faktum är, vilket redan har nämnts, att det finns lämpliga instrument på gemenskapsnivå, men vi anser att det krävs en lämpliga fördelning av de olika instrumenten till en rad olika mål.
Förordningen om företagskoncentrationer gäller i princip den sociala marknadsekonomins olika delar, och vi anser därför att den inte bör tyngas av åtgärder för att stimulera eller värna sysselsättning: det finns andra instrument för det.
I vilket fall som helst är anmälningar offentliga, så att intresserade parter, även fackföreningsföreträdare, hålls fullständigt underrättade om vilka företagskoncentrationer som är på gång.
Vi har hur som helst välkomnat, och inte nog med det, ibland faktiskt sökt de impulser företrädare för arbetstagarna kan ge i förfarandet.
Jag skulle återigen vilja tacka alla talare för deras bidrag och i synnerhet Della Vedova och Doorn.
