# ID: svediakorp-gov440135
# author: Mann, Thomas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det är förvånande att företagskoncentrationer, som är ett svar på globaliseringens utmaningar, ofta behandlas under rubriken ’ kartellagar ’, som inte har någonting med dem att göra.
Samarbete sker helt lagligt med syfte att maximera möjligheterna på den globala marknaden; det är ett viktigt element på den fria och dynamiska inre marknaden.
Resultatet blir därför att de fortfarande har sina problem, varav de flesta uppstår när vitt skilda företag och kulturer sammanförs.
De nya strukturer som blir följden leder till ytterligare konflikter.
Företag bantas ofta ned, vilket leder till allvarliga förluster av arbetstillfällen.
Om det skall finnas en enda europeisk inre marknad måste det i otvetydiga termer fastställas exakt när företagskoncentrationer måste anmälas.
I sin grönbok har kommissionen redan betonat att de alltid skall falla inom kommissionens behörighet när företagskoncentrationer har anmälts till myndigheterna i åtminstone tre medlemsstater, och det är även den linje jag själv stöder.
Jag är övertygad om att det är här som man slutligen kan få bort kostsamma och tidskrävande förfaranden i medlemsstaterna.
Snarare än att permanenta den redan vitt spridda fragmentariseringen kan det – som mina kolleger redan har påpekat – sannolikt göras vissa förenklingar och förstärkningar, för att inte nämna en ökad rättssäkerhet.
Medan detta pågår måste nationella konkurrensregler fortsätta att tillämpas till fullo, även om de inte får strida mot gemenskapslagstiftningen.
Det slår mig att den nära förstående utvidgningen av vår Europeiska union kommer att göra systemet med prövning vid en enda instans ännu viktigare.
Om jag får komma med en kommentar om tröskelvärdet, föreslår utskottet för ekonomi och valutafrågor att kommissionen bör granska företagskoncentrationen om deras gemensamma omsättning i minst tre medlemsstater är större än 10 procent av deras samlade omsättning i Europeiska unionen.
Kommissionär Monti!
Det finns en annan punkt där jag inte kan stödja kommissionens hållning.
Ni strävar efter att vidga definitionen av företags ” ekonomiskt dominerande ställning ” till att omfatta marknader som är oligopol, oavsett när företagskoncentrationen sker.
Låt mig citera: ’ har ett påtagligt och bestående inflytande på konkurrensen ’.
Det är fullständigt självklart att meningen med företagskoncentrationer är att de skall ge fördelar gentemot konkurrenter.
Jag varnar er för överreglering.
Marknaderna skulle förlora mycket av den dynamik de behöver.
Della Vedovas betänkande är förnuftigt, och min grupp, den för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, stöder betänkandet fullt ut.
Socialdemokraterna har lagt fram ett antal nya ändringsförslag, och, fru van den Burg, vi kommer att rösta om dem imorgon.
Mycket av det som dessa ändringsförslag innehåller kan man mycket väl leva med – men inte i detta betänkande och inte i detta kritiska ögonblick.
Vi är den sociala marknadsekonomins parti, och ingenting kommer att ändra det, som Karas mycket riktigt påpekade, men att införa små ändringsförslag i dessa ståndpunkter är som att applicera små mängder kosmetika.
Detta är något vi måste formulera någon annanstans; det måste mycket riktigt sägas klart och tydligt, och jag tror att vi kan finna en gemensam ståndpunkt om vi gör detta någon annanstans.
Jag hoppas att ett eller annat ändringsförslag kan dras tillbaka; kanske kommer vi att nå en brett samförstånd innan lunchtid i morgon.
Jag är fast övertygad om att detta betänkande av Della Vedova förtjänar ett sådant snarare än att vi senare plötsligt blir oeniga.
Kanske kommer socialdemokraterna att få några nya idéer imorgon.
Det vore mycket önskvärt.
