# ID: svediakorp-gov440133
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Ieke van den Burg betonade med rätta att den kristdemokratiska gruppen väldigt ofta har samarbetat med andra grupper för att ta hänsyn till arbetstagarnas intressen när konkurrenspolitiken och modeller för ekonomisk politik behandlas.
Detta har vi gjort eftersom vår grupp står för social marknadsekonomi, eftersom vi ställer oss bakom Lissabonmålen och eftersom social sammanhållning inte är oförenligt med ekonomisk framgång; tvärtom är den knuten till denna.
Vi kommer emellertid inte att stödja socialdemokraternas ändringsförslag, varken i utskottet eller i kammaren, eftersom dessa ärenden måste behandlas där de hör hemma.
De flesta av de föregående talarna har påpekat att denna vägran inte strider mot folkets intresse, utan att vi måste behandla föreliggande ärende där så krävs och där bästa resultat kan uppnås.
Meningen med kontrollen av företagskoncentrationer är att se till att EU-lagen tillämpas på dem, och det är därför att koncentrationsförordningen fungerar så pass bra som instrument för europeisk konkurrenslagstiftning som vi alla vädjar till kommissionen.
Det skulle vara fel om ändringsförslag, även nödvändiga sådana, till ett i grunden bra och användbart instrument skulle göra det mer byråkratiskt, kostsamt och tidskrävande än det för närvarande är i en form vars tillförlitlighet har bevisats.
Vi stöder därför förordningens mål.
Det måste sägas till förmån för dem som lyssnar på den här debatten, att parlamentet inte har någon medbeslutanderätt i detta ärende, utan endast en rådgivande funktion.
Vi önskar större tydlighet, ökad rättssäkerhet och införande av snabbare rutiner.
Det är anledningen till att vi dessutom stöder förslaget om flexiblare tidsfrister, vilka kommer att ge stora fördelar för företag.
Det framgår tydligt av alla åtgärder att det finns tre punkter mot vilka vi har haft kritik att framföra, och det kommer vi fortsätta framföra i hopp om att kommissionen skall ändra taktik.
Den första av dessa är, som jag ser det, att parlamentet står fast vid principen om prövning vid en enda instans.
Detta innebär att när en företagskoncentration sträcker över fler än två gränser mellan medlemsstater, måste detta omedelbart anmälas till kommissionen.
Detta ger tydlighet och rättssäkerhet och är det enklaste sättet att sköta det med tanke på EU: s utvidgning.
Jag tycket det är beklagligt att principen enligt grönboken övergivits, och jag uppmanar er att återgå till den.
Ni skulle därigenom hjälpa till att minska kostnader och byråkrati och öka rättssäkerheten.
Definitionen av marknaden är den andra punkten.
Vi anser att er definition av den ” ekonomiskt dominerande ställningen ” är för bred och att den gamla definitionen kan vara tydligare.
Den tredje punkten måste konfronteras direkt – frågan om hur koncentrationsbestämmelser förs närmare bestämmelserna i kartellförordningen.
Här måste man skilja på äpplen och päron.
Det som måste klargöras är att företagskoncentrationer är lagliga, medan karteller inte är det.
Denna skillnad måste bibehållas och dessa två får inte blandas ihop med varandra.
