# ID: svediakorp-gov440132
# author: Van den Burg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det har knappast undgått dem som medverkat i denna fråga att de ledamöter av utskottet för ekonomi och valutafrågor som även är ledamöter av Europeiska socialdemokratiska partiets grupp har röstat emot det slutliga betänkandet.
Jag tycker att detta är mycket beklagligt, för som det har sagts här tidigare är det faktiskt ett utmärkt betänkande, och föredraganden har gjort ett bra arbete.
Situationen var dock den att de ändringsförslag som lagts fram av vår grupp helt enkelt inte hade fått något stöd av andra grupper.
Detta är anledningen till att det var svårt för oss att rösta för.
Vi har lagt fram några av de ändringsförslagen på nytt här i plenum, för vi har verkligen skurit ned dem till vad vi anser är verkligt väsentligt och nödvändigt.
Jag hoppas uppriktigt att andra grupper, särskilt Gruppen för europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, som tidigare har stått på vår sida i frågor av detta slag, är beredda att noga överväga detta på nytt, så att vi kan rösta för betänkandet helhjärtat och utan några reservationer.
Jag skall förklara vad för slags ändringsförslag det rör sig om, och jag vill visa varför dessa, enligt vår uppfattning, överensstämmer perfekt med dagordningen från Lissabon.
Den vägledande princip som ligger till grund för dagordningen från Lissabon är att politiken måste bli mer sammanhängande, så att den främjar ökad konkurrenskraft, hållbar tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.
Detta betyder att vi måste överge strukturen med tre pelare och se till att den politik som antas i de olika generaldirektoraten och i de olika ministerråden även ligger i linje med våra andra mål.
Hänsyn bör i detta avseende även tas till den erforderliga sammanhållningen av politiken.
När det gäller förordningen om koncentrationer skulle vi följaktligen särskilt vilja fästa er uppmärksamhet på två aspekter.
Först och främst bör man vid bedömningen ta hänsyn till andra aspekter än konkurrens i ordets snäva bemärkelse.
I vårt ändringsförslag efterlyser vi uttryckligen hänsynstaganden till det bidrag som koncentrationer kan lämna i fråga om förbättrade produktions- och marknadsföringssystem, internationell konkurrenskraft, konsumentintressen och skapandet av arbetstillfällen samt sysselsättningsläget i allmänhet.
Detta är alltså en tämligen vid definition, som erbjuder den flexibilitet och det manöverutrymme som krävs.
Ändringsförslag 37 handlar om detta.
Den andra aspekten gäller seriöst och fullödigt samråd med arbetstagarföreträdare inom förfarandenas ramar.
Särskilt ändringsförslagen 40 och 41 berör detta ämne.
I dagsläget hörs arbetstagarråd eller fackliga förtroendemän endast på sin uttryckliga begäran, det vill säga om de förfogar över information om att en koncentration eller sammanslagning är på gång.
Sedan är det en annan fråga om deras argument beaktas seriöst om de rådfrågas om den föreslagna sammanslagningens sysselsättningsmässiga och sociala följder.
Detta hänger ihop med det andra ändringsförslag jag nämnde.
Myndigheterna bör vända sig till dem inte bara för att få insikt om marknadsställningar och konkurrensrisker; det bör även vara möjligt att föra seriösa diskussioner om övriga effekter.
Detta bör utgöra ett standardinslag i förfarandet, och det är vad vi hoppas kunna uppnå med våra ändringsförslag.
Jag hoppas verkligen att detta kommer att övervägas på nytt i de andra grupperna.
Jag skulle redan nu vilja tacka Olle Schmitt för hans stöd för dessa ändringsförslag.
