# ID: svediakorp-gov440129
# author: Berenguer Fuster (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 565
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som föredraganden just påpekat har gemenskapens konkurrenslagstiftning genomgått en genomgripande reform under senare år, vilken nu kulminerar i reformen av förordning EEG nr 4064 / 89 om förlikningar.
Det är sant att det, om vi godtar Montis kommentarer, fortfarande är nödvändigt att lägga fram förslag när det gäller det statliga stöd som föreslås, och jag önskar dessa all framgång, även om det inte kan förnekas att detta utan tvekan är en väg kantad av faror och svårigheter.
I fråga om förlikningar har reformen av förordning EEG nr 4064 / 89 inte inneburit en så radikal förändring som den som ägt rum till exempel på området konkurrensbegränsande uppträdande.
Detta beror framför allt på det faktum att förordning EEG nr 4064 / 89 är en bra förordning, en bra lagstiftningstext, som har gjort det möjligt för gemenskapen att föra en ändamålsenligt konkurrenspolitik i fråga om förlikningar.
I september 2000, tio år efter denna förordnings ikraftträdande, anordnade kommissionen ett seminarium för att diskutera den, och de åsikter som uttrycktes av de fackmän och sektorsföreträdare som deltog var positiva, trots kritiken av vissa mycket specifika aspekter.
Därefter lade kommissionen fram en grönbok med reformförslag, vilka också var avgränsade och specifika, som förtjänade parlamentets tydliga stöd.
Vi debatterar nu betänkandet om den föreslagna reformen; Della Vedova har frambringat ett enastående betänkande, och jag gratulerar honom till det.
Betänkandet omfattar vissa mycket betydelsefulla aspekter, och en av de mycket viktiga aspekter som kanske bör betonas är att det skiljer sig från kommissionens förslag på en punkt på vilken kommissionen i sin tur skiljer sig från förslaget i sin grönbok.
Det handlar om problemet med flerfaldiga anmälningar.
Dessa flerfaldiga anmälningar ökar kostnaderna för anmälarna och inverkar på den rättsliga säkerheten eftersom det, såtillvida att flera myndigheter måste besluta om en enda koncentration, alltid finns en risk för motstridiga beslut.
Och om det var något som det rådde full enighet om så var det det faktum att den onödigt komplicerade regeln i artikel 1.3, införd genom 1997 års reform, inte hade bidragit till att lösa problemet.
I grönboken föreslogs därför trelandsregeln, men den regeln glöms nu bort till förmån för ett välkommet system för tvåvägskommunikation – antingen från de nationella myndigheterna till kommissionen eller från kommissionen till de nationella myndigheterna.
Texten i artikel 1.3 behålls dock.
Sanningen är, som jag sade, att förbättringen av dessa mekanismer för hänskjutande förtjänar vårt bifall, men vi förstår inte skälen till att trelandsregeln glömts bort, såvida man inte har upptäckt, som fallet var 1997, att flertalet länder vill behålla betydande befogenheter att genomföra en politik med industriellt innehåll, vilket inte alltid är nödvändigt.
Della Vedova har nämnt socialistgruppens krav på arbetstagarmedverkan och säger att detta inte är rätt ställe att behandla den saken.
Jag kan inte instämma i den åsikten.
Vi måste komma ihåg att varje konkurrensmyndighet, oberoende av om villkoren avseende effektivitetsvinster reformeras, när den godkänner en koncentration tar hänsyn till vissa effektivitetsvinster, och det råder ingen tvekan om att en av de viktigaste av dessa effektivitetsvinster är bevarandet eller skapandet av arbetstillfällen, och den information som arbetstagarnas företrädare lämnar är därför viktig.
