# ID: svediakorp-gov440109
# author: Frassoni (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag begärde att få ordet igen efter debatten eftersom jag var mycket intresserad av att höra vad rådet och kommissionen hade att säga.
Nu har jag hört dem, och deras tal har bekräftat för mig att om vi vill att detta avtal inte skall förbli en tom vision, kommer det att bero enbart på Europaparlamentets förmåga att se till att det respekteras och att det blir en del av vår institutions rutiner.
Under denna debatt – precis så som var fallet under förhandlingarna – har vi stött på viss orubblighet i fråga om behovet av att se till att det rörande alternativa lagstiftningsmetoder bör finnas en lagstiftare och framför allt att Europaparlamentet bör ha möjlighet att utvärdera hur de fungerar och om nödvändigt förkasta dem.
Fru McCarthy!
Problemet är inte de kulturella skillnaderna, även om sådana säkerligen kan finnas mellan oss när det gäller frivilliga avtal; problemet ligger i det faktum att vi som lagstiftande myndighet måste ha rätt att upphäva de frivilliga avtalen när de inte fungerar, och detta är delvis möjligt men, måste jag tyvärr säga, bara om vi kämpar länge och hårt för att uppnå det.
Herr talman!
Jag skulle vilja tala helt kort om frågan om konsekvensanalyser.
Clegg, som ingick i vår förhandlingsgrupp, har rätt: vid en viss punkt slutade vi att insistera på denna fråga, inte minst på grund av att det mycket väl kan vara så att parlamentet ännu inte är redo att agera gemensamt i denna fråga.
Jag skulle vilja betona att konsekvensanalyser förblir en högpolitisk fråga, i vilken vi till och med riskerade att förlora vissa av våra privilegier under förhandlingarna, genom att binda oss alltför hårt vid en skyldighet att slutföra en konsekvensanalys som vi, i praktiken, ännu inte har förutsättningar att utföra tekniskt sett.
Vidare tycker jag att kommissionens förhållningssätt i denna fråga varierar enormt.
I vissa ärenden utförs verkligen analysen och betraktas som viktig, medan den i andra ärenden aldrig ens förs på tal.
Jag skulle i detta sammanhang vilja ta upp exemplet med den välkända Van Miert-förteckningen över transeuropeiska nät, där kommissionen helt har övergett tanken på någon typ av konsekvensanalys för denna viktiga åtgärd.
Jag upprepar: konsekvensanalyser förblir en fråga som detta interinstitutionella avtal inte har lyckats avsluta, och jag anser att vi måste vara medvetna om detta och handla ansvarsfullt inför framtiden.
