# ID: svediakorp-gov440107
# author: Corbett (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det finns många sidor av den här debatten: bättre utformning av lagstiftningen, vidare samrådsförfarande och så vidare, och vi gör framsteg på ett antal av dessa.
Emellertid är den fråga som jag vill ta upp något som jag skulle vilja kalla ” horisontell subsidiaritet ”, det är inte vertikal subsidiaritet som Lord Inglewood nyss tog upp i sina kommentarer om styrelsenivån – europeisk, nationell eller regional.
Det handlar om huruvida man bör lagstifta eller ej, huruvida man bör överlämna det till självreglering, samreglering eller ingen reglering alls.
Även där behöver vi en hierarki.
Vi behöver en börda för att bevisa behovet av att ingripa.
Det kan vara så att man inte behöver reglera i vissa frågor eller vissa ämnen.
Om man behöver det kan det vara så att självreglering är tillräckligt, och om det inte är tillräckligt kan samreglering vara tillräckligt.
När det emellertid inte är tillräckligt – och endast när det inte är tillräckligt –, då bör vi ingripa och anta lagstiftning.
Frågan är precis som med vertikal subsidiaritet, vem bestämmer?
Det är riktigt att det är den lagstiftande myndigheten som skall bestämma.
De som är ansvariga inför befolkningen som en helhet snarare än inför vissa sektoriella intressen skall fatta det beslutet först och främst.
Det är därför jag välkomnar det interinstitutionella avtalet och Frassonibetänkandet – och jag gratulerar Frassoni till hennes betänkande.
Detta interinstitutionella avtal innehåller inte så oerhört mycket, men det innehåller dock ett erkännande av att man för att samreglera först måste ha ett bemyndigande från den lagstiftande myndigheten.
Detta är en mycket viktig princip, och något som vi har uppnått i detta interinstitutionella avtal.
Jag skulle bara vilja tillägga ett par ord om interinstitutionella avtal i allmänhet.
Vi har nu ett stort antal sådana, många av dem överlappar varandra, en del upprepar samma ämnen med användande av olika ordalydelse.
Vi kommer snart att tvingas komma tillbaka och kodifiera och förenkla de olika interinstitutionella avtal som vi har till en enda, klar och koncis text.
Det är en av de första sakerna som vi borde återgå till så snart som vi, förhoppningsvis snart, har avgjort frågan med att anta vår nya europeiska konstitution.
