# ID: svediakorp-gov440096
# author: Gargani (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 649
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det interinstitutionella avtal som vi talar om är resultatet av förhandlingar inom högnivågruppen som består av företrädare för parlamentet, kommissionen och rådsordförandeskapet.
Tillsammans med Swoboda, Clegg och Frassoni tycker jag att vi måste tacka högnivågruppen som hjälpt oss i vårt arbete, men jag skulle självfallet också vilja nämna politikernas bidrag till det uppnådda resultatet: ett avtal som jag menar är en extremt viktig kompromiss som vi måste bekräfta här i kväll i kammaren – även om, såsom Frassoni just sade, det säkerligen inte kan tillfredsställa alla i parlamentet.
Vi arbetade utifrån det mandat vi fick av talmanskonferensen den 4 juli, och jag tror jag kan säga att vi bestämt höll oss till detta förhandlingsmandat och till denna strävan som vi, tillsammans med Europaparlamentets talman, ofta bevittnade vid enskilda sammanträden och delegationssammanträden.
Målsättningarna i mandatet gällde lämpliga garantier för parlamentets rättigheter som lagstiftare, fullständig öppenhet under lagstiftningsförfarandet och nyskapande lösningar för att öka effektiviteten och ansvarskännandet i lagstiftningsprocessen.
Europaparlamentet har helt enkelt strävat efter att öka den demokratiska legitimiteten och förbättra kvaliteten på gemenskapens rättsakter, något som jag tror vi alla vill ha.
Samtidigt med förhandlingarna har Europeiska kommissionen antagit ett antal dokument som handlar om att förenkla och förbättra gemenskapens lagstiftning och som utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden yttrat sig om genom att anta Medina Ortegas betänkande, som ni just fått framlagt för er.
Förslaget till interinstitutionellt avtal uppfyller på ett rimligt sätt både talmanskonferensens mandat och riktlinjerna i Ortegas betänkande.
Även om vi använde fördraget som referens – självfallet var fördraget vår referens – ligger avtalet dessutom helt i linje med förslaget till konstitutionellt fördrag som antogs av konventet och som diskuteras vid regeringskonferensen.
Jag skulle helt kort vilja nämna att vi har löst några extremt viktiga frågor: planeringen av lagstiftningsarbetet och samordningen av lagstiftningsarbetet mellan institutionerna; att rådet informerar parlamentet om både det årliga och det fleråriga förslaget till strategiskt program; att rådet deltar i utskotten – både i utskotten och i kammaren, naturligtvis – vilket jag tycker är viktigt för de diskussioner som krävs för parlamentets arbete, att kommissionen åtar sig att regelbundet delta i utskottsarbetet, företrädesvis på ministernivå, men i vilket fall som helst på den högsta lämpliga nivån och på en ansvarig nivå.
När det gäller öppenhet bekräftas betydelsen av att informera allmänheten om framstegen i lagstiftningsarbetet, vilken konventet erkände i viss utsträckning; valet av form av rättsakt, som konventet också införlivar i proportionalitetsprincipen, medan det monopol på initiativrätten som kommissionen har – jag vill göra detta tydligt för parlamentet – inte kan ge den ensamt ansvar för valet av form av rättsakt.
I artikel 12 fastställs att kommissionen måste ta hänsyn till rekommendationer från andra institutioner.
Med tanke på samregleringen och beträffande de känsligaste frågorna när det gäller – vilka Frassoni fäster stor vikt vid – skulle jag vilja betona att parlamentet redan har antagit Wallis betänkande i detta hänseende.
Jag anser att vi har gjort stora framsteg på detta område och även när det gäller självreglering, kontroll och att ge ekonomiska aktörer och arbetsmarknadens parter möjlighet att anta riktlinjer på detta område och slutligen frågan om kommittéförfarandet, konsekvensanalys och tidsramar för tillämpning och införlivande.
Jag skall inte uppehålla mig vid detta längre, men jag skulle avslutningsvis vilja säga att vi såg till att avtalet inte äventyrade parlamentets framtida roll, såsom Cox har påpekat för oss på varje stadium.
Vi har inte bara kompromissat om parlamentets roll utan jag anser att vi också har förbättrat Europaparlamentet – och detta är en viktig sak under denna mandatperiod – som ett lagstiftande organ i den interinstitutionella maktbalansen och det interinstitutionella avtalet.
