# ID: svediakorp-gov440092
# author: Frassoni (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har bett att få dela upp mitt inlägg i två delar: ett nu, som tar tre minuter, och ett annat på två minuter efter debatten.
Jag skulle nu vilja tala om det interinstitutionella avtalet om ” bättre lagstiftning ”.
Avtalet var resultatet av svåra och långa förhandlingar där vi alla frågade oss – parlamentet, kommissionen och rådet, men framför allt vi, måste jag säga – om det inte vore bättre att helt enkelt ge upp, med tanke på hur svårt det var att finna några riktiga fördelar med den nuvarande situationen.
Till att börja med skulle jag vilja tacka Gargani, Swoboda och Clegg som vi samarbetat bra med, liksom den tekniska grupp som förhandlade med oss, eftersom detta till slut ledde till något positivt.
Så om vi nu ber parlamentet att stödja denna överenskommelse beror det på att jag menar att framsteg har gjorts, om än små och försiktiga.
Jag skulle särskilt vilja fokusera på två frågor som jag anser vara särskilt betydelsefulla: samreglering och självreglering.
Inte så mycket för att de resultat som uppnåtts var banbrytande utan för att jag tror att om vi använder den på rätt sätt – särskilt vi här i kammaren – kan den här överenskommelsen göra det lättare att bekämpa en mycket oroande trend, som tyvärr kommissionen och rådet tycks stödja, nämligen trenden mot alternativa metoder för reglering av lagstiftning, och här tänker jag särskilt på det som kallas frivilliga avtal.
De senaste erfarenheterna i fråga om vägsäkerhet och CO2 i bilar har visat oss att det finns en verklig risk att man inte uppnår målsättningar, i termer av effektivitet och förstärkning över gränsen, vilket en normal lag kunde ha uppnått, där sådana frivilliga avtal tillämpas.
Det är just som en reaktion på den eventuella risken som vi har blivit så invecklade i denna svåra debatt, som innefattar många andra beståndsdelar också – vilket ledamöterna kommer att se om de läser texten, där finns också en massa svammel – men åtminstone när det gäller frågorna om självreglering och samreglering har några små framsteg uppnåtts.
Vi måste emellertid erkänna oss fullständigt besegrade på ett område: vi lyckades inte få rätten till s.k. från kommissionen – rätten att skjuta upp tillämpningen av ett frivilligt avtal som vi inte samtycker till.
Vi är extremt besvikna över detta, eftersom det var kommissionen – och detta måste sägas – som inte vill ge med sig på den punkten.
Vi har bara uppnått en politisk vilja från kommissionen att ta hänsyn till entydigt och klart motstånd från parlamentet.
Om det visar sig nödvändigt kommer det därför att vara parlamentets sak att organisera motståndet mot det frivilliga avtalet, för att tvinga kommissionen att själv dra tillbaka det.
En sista sak, herr talman: kommissionens och rådets svårighet att gå vidare på detta område verkar vara exakt samma som den vi stötte på vid förhandlingarna om kommittéförfarandet, vilket vi hoppas har lösts en gång för alla, tack vare de överenskommelser som konventet gjort.
