# ID: svediakorp-gov440083
# author: Sudre (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Regeringskonferensen som inleddes i Rom förra veckan och som har till uppgift att åstadkomma den slutliga texten till den europeiska konstitutionen, kännetecknades av rådsordförandens uppmaning till voluntarism och av den beredvilliga optimismen i flera medlemsstater, däribland Frankrike och Tyskland.
Den italienske rådsordföranden betonade att konferensen är den europeiska viljans konferens, Europas vilja att bli Europa, och politisk vilja kommer att bli nyckelordet för denna regeringskonferens.
Grundarbetet har redan gjorts av det europeiska konventet med Valéry Giscard d ’ Estaing som ordförande, och det är nu upp till ministrarna att visa att de har denna vilja, naturligtvis tillsammans med den nya möjlighet att förbättra förslaget till konstitution som vi nu har.
Vissa medlemsstater i unionen hotar öppet att protestera mot varje resultat som skulle ifrågasätta det de kallar Nice-regelverket.
Jag beklagar den inställningen, eftersom stabilitet inte skall förväxlas med stagnation.
Var det inte Europeiska rådet i Laeken, när allt kommer omkring, som så ivrigt förespråkade att fördragen skulle ses över för att skapa mer demokrati, enkelhet och insyn?
Med tanke på den enhälligt erkända framgången med gemenskapsmetoden, som så briljant illustrerats av Europeiska konventen om stadgan om de grundläggande rättigheterna och om konstitutionen, kan för övrigt våra partner inte agera som om unionen bara var en mellanstatlig organisation.
Vi måste ta ledningen så att utvidgningen kan bli en framgång.
Det kommande Europeiska rådet måste också inrikta sig på att få fart på ekonomin, vilket också flera talare har sagt.
I det sammanhanget gläds jag åt den ökande medvetenheten om att stabilitetskapitlet i den europeiska ekonomin inte kan placera avsnittet om tillväxt, företagsbildning och sysselsättning i bakgrunden.
Våra medborgare förväntar sig att deras ledare skall skapa villkor som kan göra Europa dynamiskt, blomstrande och mer soldariskt.
Bara genom att befria våra ekonomier från bördan av en alltför hög beskattning och byråkrati kommer vi att kunna skapa bestående välfärd och låta majoriteten av samhället åtnjuta denna välfärd.
Detta kräver återigen en politisk vilja att genomföra reformer som räcker långt och som ibland är relativt impopulära på kort sikt.
Några länder i unionen, inbegripet Frankrike, tar sig an denna uppgift med stor lust och jag hoppas att dessa ansträngningar inte bara erkänns utan också uppmuntras av Europeiska unionen.
När det avslutningsvis gäller yttre förbindelser vill jag meddela ordförandeskapet att vi anser att rättsstaten är mycket viktig, liksom skyddet för mänsklig värdighet när det gäller att hantera yttre gränser i ett utvidgat Europa, och detta gäller också respekten för FN: s internationella legitimitet i kampen mot internationell terrorism.
Oavsett om det är i Europeiska unionen eller någon annanstans i världen är det nu dags för multilateralism och gemensamma handlingar och inte för ett arbete på egen hand.
