# ID: svediakorp-gov440072
# author: Maes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
En hel del av mina kolleger har redan påpekat den osäkra ekonomiska situationen och har även bett om strukturella lösningar.
Ändå bombarderas vi dagligen av motstridiga rapporter.
Här i Belgien har människor denna vecka drabbats hårt av rapporten om att 3 000 arbetare i Ford Genk kommer att förlora sina jobb.
Att minskad försäljning av en speciell bilmodell kan få en sådan effekt, att betydande och utlovade investeringar drogs tillbaka och att alla dessa arbetstillfällen försvinner i ett svep kan även få betydande följder för resten av Europa.
I dag hade ledaren i en stor dagstidning följande rubrik: ” Har Ford bestämt sig för att försvinna från Europa? ”
Jag skall inte dröja längre vid detta, men jag skulle ändå vilja be er komma med realistiska lösningar som inte längre ger intryck av att sysselsättning är något som kapitalisterna kan leka med.
Nu har människor intrycket att de har förts bakom ljuset.
För det andra uttryckte ni oro för freden.
Som ni vet växer vår oro över Mellanöstern för varje dag.
Sedan Irakkriget har fred inte etablerats.
Vi skulle vilja att Förenta nationerna och Europeiska unionen kunde spela en roll där, men med sorg ser vi hur man i hela området mer och mer tycks anse sig kunna erbjuda militära lösningar.
Att en mur nu uppförs, delvis till och med i de ockuperade områdena, för att skilja Israel från palestinierna är ett hån mot avsikten med flerstegsplanen.
Att nya bosättningar fortfarande planeras är ett hån mot flerstegplanen.
Vart leder flerstegsplanen?
Den är en väg som inte leder någonstans.
Vi måste handla.
Vi måste övervaka denna plan på marknivå, och vi måste se till att situationen inte trappas upp ytterligare.
Det som hände efter den dramatiska attacken i Haifa, en attack långt inne i Syrien, en händelse som vi beklagar och kritiserar, inbjuder helt enkelt till ytterligare militär upptrappning.
Det turkiska parlamentets beslut att sända trupper från Turkiet till Irak strider mot den turkiska befolkningens önskningar men har fattats efter amerikansk påtryckning.
Det strider också mot interimsregeringens och de irakiska kurdernas önskningar och är tydligen avsett att vara ett hot mot PKK-gerillan.
Den turkiska befolkningen fruktar på goda grunder att detta kommer att utlösa ännu en våldsspiral.
Den iranska regimen drar också nytta av situationen i Irak, samtidigt som den möter stark kritik från den allmänna opinionen i hemlandet.
De har segrat.
De vinner ökat inflytande över sina shiitiska trosfränder, inte bara i samhället utan också i regeringen, och nu går de in för att förgöra den iranska motståndsrörelsen Mujahidin.
Detta är åter ett försök att framtvinga en militär lösning, med andra ord en skenlösning, medan vi fortsätter att tala om en färdplan för fred.
Jag vädjar till de europeiska länderna, till kommissionen och till rådsordförandeskapet att finna svar på dessa trängande frågor.
Kan vi fortfarande under dessa omständigheter samarbeta med Israel utan att ställa villkor?
Kan vi fortfarande hålla fast vid associeringsavtalet?
Kan vi fortsätta att blunda för den uppenbara förekomsten av kärnvapen i Israel, vilka hålls i reserv som politiskt påtryckningsmedel men också som en förevändning att lättare föra konventionella krig?
Är det inte där vi bör leta efter massförstörelsevapen?
Bör inte Internationella atomenergiorganet ingripa och utföra sitt arbete?
Därför ber jag om en mindre resignerad och mer aktiv inställning hos kvartetten, och jag hoppas att vi fortfarande kan förhindra att kriget sprider sig och att vi verkligen än en gång kan slå in på den väg som leder till fred.
