# ID: svediakorp-gov440071
# author: Wurtz (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 729
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Europeiska rådets möte kommer att äga rum vid en tidpunkt då Tyskland, Italien och Portugal går igenom en konjunkturnedgång och Frankrike är på väg att följa efter dem.
Utöver dessa länder upplever hela euroområdet en ekonomisk nedgång och på många sätt även en nedgång vad gäller det sociala skyddet.
Det är nu en så stor klyfta mellan de förmodade fördelarna med den inre marknaden och införandet av euron och våra medborgares vardagliga verklighet att vi har rätt att begära en offentlig och pluralistisk utvärdering av de riktlinjer som har följts och av de instrument som unionen har tillämpat för att genomföra dessa riktlinjer.
Givetvis har det handlingssätt som jag har rekommenderat inget samband med vissa äldre politiska ledares antieuropeiska demagogi – i första hand sådana som tillhör mitt eget land, herr Watson, – som yttrar sig på detta sätt för att gardera sig inför sina väljare.
Dessa ledare anklagar Bryssel i hopp om att folk skall glömma bort att det var deras eget statsöverhuvud som personligen förhandlade fram fördragen och undertecknade stabilitetspakten.
De klagar bara över hur stränga de gällande förfarandena är när de själva står inför en stark och helt legitim motståndsrörelse bestående av arbetare i sina egna länder.
Framför allt ifrågasätter de inte själva innehållet i stabilitetspakten och ännu mindre innehållet i Phareprogrammet, den pakt som slutligen bara är dess livvakt: Europeiska centralbanken.
Dess ansvarsområde och dess stadgar får centralbankens ansvarsområde och stadgar att framstå som de mest liberala och oantastbara i världen.
Det är just därför jag anser den utvärdering som jag just har nämnt vara så nödvändig.
Visserligen måste det finnas gemensamma regler när ekonomierna är så beroende av varandra och reglerna måste följas.
Men vilka regler skall gälla och vilka syften skall de uppnå?
Detta är den springande punkten.
Vad har vi vunnit genom strategin att tävla med Förenta staterna om att locka till oss kapital på bekostnad av en ständig och nästan överdriven strävan att få ned lönekostnaderna och hålla tillbaka de sociala utgifterna?
Vad har vi vunnit på denna dyrkan av prisstabiliteten i en tid då våra ekonomier har problem, inte på grund av inflationen utan på grund av deflationen?
Inser ni vad vart och ett av de vackra framsteg som lovordas av kommissionsledamot Solbes innebär för människornas liv?
I dagens Frankrike är de inget annat än ett diplom som visar att de offentliga utgifterna har frysts och till och med sänkts fram till 2007 – och detta omfattar budgetarna för ungdomar, utbildning, bostäder, transporter och forskning – och att de löpande sjukvårdsutgifterna har halverats.
Detta är en oacceptabel situation för det franska folket och för medborgarna i Tyskland, Italien, Portugal och i alla andra länder, och jag anser att det är helt oansvarigt att i förväg ha tvingat de blivande medlemsstaterna att gå igenom en chockterapibehandling, som egentligen består av chocker utan terapi, och att kalla det för, det vedertagna gemensamma regelverket, som inom parentes inte alls har accepterats av miljontals européer.
Visserligen finns det ett stort behov av social omvandling och följaktligen av förändring av den europeiska politiken.
Det vore underbart om Europeiska rådet lät bli att skapa ett dödläge i denna tydliga krissituation och i stället gav oss sin egen diagnos och sina lösningar med en efterföljande verklig debatt med våra medborgare.
En alternativ strategi är att vi tar itu med penningpolitiken och följaktligen med Europeiska centralbankens roll och funktion.
Vi anser att penningpolitiken och ECB framför allt måste främja mänsklig kapacitet och därför i första hand göra sysselsättningen och utbildningen tryggare för alla.
Deras uppgift skulle sedan vara att göra våra länder mycket mindre beroende av finansmarknaderna.
Politiken måste kontrollera marknaden och inte tvärtom.
Därför skulle tanken på en selektiv kreditpolitik, som vore ytterst gynnsam för de investeringar som stöder våra nya politiska prioriteringar men som verkligen skulle lägga hinder i vägen för dem som inte stöder dem, verkligen mötas av olika åsikter.
Detta är under alla omständigheter den typ av debatt som behövs för att göra det möjligt för Europas medborgare att uttrycka sina känslor för utkastet till konstitution med full kännedom om fakta.
