# ID: svediakorp-gov440070
# author: Watson (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 742
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Eftersom vi närmar oss det första mötet i Europeiska rådet under det italienska ordförandeskapet och utvärderar framstegen hittills, är det glas som ordförandeskapet kommer att bjuda på i nästa vecka halvfullt eller halvtomt?
På grundval av uppgifterna från regeringskonferensens invigningsmöte i Rom fruktar jag att det är halvtomt.
När medlemsstaterna samlas igen för att diskutera förslaget till Europas konstitution borde de dra sig till minnes det förödande toppmötet i Nice och reflektera över kostnaderna för ett misslyckande.
Polen och Spanien borde påminnas om att deras omedgörlighet i fråga om reformen av hur rösterna skall vägas i rådet är våghalsig politik och även dålig matematik.
Om nu Nice-arrangemangen var tillfredsställande skulle rådet över huvud taget inte ha inrättat ett konvent.
Det majoritetsomröstningssystem som man enades om i Nice är otympligt och orättvist.
Till konventets fördel kan sägas att det slängde ut de ostadiga kompromisserna från Nice och föreslog ett omröstningssystem som är mera rättvist och mera öppet.
Senast jag såg efter hade företrädarna för Spaniens och Polens regeringar accepterat resultatet från konventet: nu måste de respektera dess arbete.
Också om andra frågor har det varit svåra förhandlingar.
Det samförstånd som skickligt har mejslats fram av konventet kommer inte att förbättras i Rom.
Riv upp substansen i förslaget till fördrag och regeringskonferensen kommer att harva på ända in på 2004 och sänka sig till en diplomatisk fars.
Då kommer Rom verkligen att bli den eviga staden.
När det gäller ekonomiska reformer och stabilitetspakten har bubblorna i försvunnit sedan länge.
Frankrike måste fortfarande övertyga oss om att landet tar sitt ansvar på allvar.
[Önskar Frankrike verkligen spela rollen som ” likgiltig typ ”?
Det återstår att se.]
Samtidigt som vi förstår motviljan hos en del regeringar mot att konfrontera Frankrike är en tandlös stabilitetspakt en pappersdrake som sprutar låtsaseld.
De åtta regeringar som har arbetat hårt för att hålla sig till reglerna – ofta till ett icke obetydligt politiskt pris – har all rätt att vara bestörta över att deras större grannar tar så lätt på slapphet vad gäller statsinkomsterna.
Det italienska ordförandeskapets satsning vid Europeiska rådets möte för att stärka Europas konkurrenskraft är välkommen.
Men vi måste förflytta oss bortom djärva deklarationer.
För att åstadkomma en bättre och enklare lagstiftning behöver vi ett lämpligt samrådsförfarande och konsekvensbedömningar för företag.
Lika villkor för företagsuppköp är fortfarande långt borta, vilket är frustrerande, och vi har mycket arbete kvar för att enas om ett genomförbart regelverk för en integrerad marknad inom investeringstjänster före Europavalet.
Min grupp välkomnar finansministrarnas beslut den här veckan om att på nytt rikta tillväxtinitiativet bort från väg- och järnvägsprojekt mot investeringar inom innovationer, något som kommer att bidra till att täcka Europas forskningsunderskott.
På området rättsliga och inrikes frågor finns det mera glöd i rådets handlingsplan.
Den jämvikt som den liberala gruppen söker säkerställa mellan att hantera illegal invandring och att skapa förutsättningar för ett system med reglerad legal invandring förefaller i huvudsak att finnas.
Vi kommer att stödja kommissionen i dess ansträngningar att inrätta ett gränsförvaltningsorgan.
Europas nya östgräns kommer att bli en av de längsta i världen: det är av avgörande betydelse att vi samlar vår sakkunskap i syfte att övervaka den ordentligt.
Sorgligt nog ger oss unionens yttre handlingsplan ingen anledning att fira.
Misslyckandet i Cancún måste stärka vår fasta beslutsamhet att säkerställa en reformering av Världshandelsorganisationen och handelsordningar som hjälper världens fattigaste länder.
Europa måste insistera på en central roll för Förenta nationerna som en motprestation för internationaliseringen av situationen i Irak.
Och de tragiska händelserna under den gångna veckan i Mellanöstern bekräftar behovet för Europas och Amerikas del av att fortsätta sitt engagemang.
Min grupp fördömer reservationslöst självmordsbombningarna i Haifa men uppmanar Israel att hålla sig till de folkrättsliga principerna och i sitt svar handla i proportion till dem.
En ny författning, en trovärdig stabilitetspakt, en vitaliserad ekonomi, ett säkert och rättvist Europa i en stabilare värld: dessa skulle utgöra en verkligt god årgångsbouquet: [jag önskar er en god vinskörd].
Även jag måste be rådet och kommissionen om ursäkt för att jag måste lämna sammanträdet före slutet av den här debatten.
Den nya tidpunkten för den här debatten har skapat lite oreda för mig.
