# ID: svediakorp-gov440068
# author: Poettering (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,126
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Denna debatt börjar mycket senare än planerat, och jag vill be om ursäkt för att jag måste ge mig iväg för att närvara vid ett annat viktigt möte så snart jag slutat tala.
Det är något som jag aldrig gjort förut.
Jag vet att vi alla har andra åtaganden, och jag hade åtagit mig att vara någon annanstans kl. 17.00.
Jag hoppas att det inte blir någon upprepning av denna dags förseningar.
Toppmötet med stats- och regeringscheferna våren 2002 satte uttryckligen upp ett mycket ambitiöst mål, nämligen att skapa den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen.
Denna ambition påminner mig alltid om Nikita Chrusjtjov under 50- och 60-talen, när Sovjetunionen ville överträffa Förenta staterna.
Vi vet hur det slutade.
Ett något mer måttfullt språk skulle göra vår nuvarande situation – nämligen brist på framgång – lite lättare.
Samtidigt måste vi se till att Europas ekonomi blir mer konkurrenskraftig.
För att det skall kunna ske måste först två nyckelvillkor uppfyllas.
Det ena är reformen av vårt sociala system, och det andra är en större flexibilitet på arbetsmarknaderna.
Lyckligtvis lever människor längre, men detta innebär också en massiv utmaning för vårt sociala system.
Vår grupp är mycket starkt medveten om att vi måste införa mer oberoende och större självständighet i våra sociala system.
Vi behöver göra arbetsmarknaden mer flexibel, för om arbetsmarknaden fortsätter att vara som den är nu, om vi bibehåller, kommer arbetslösa människor att drabbas särskilt hårt, och det är just dessa människor som vi vill skall återvända till arbetet.
Vår grupp skulle därför vilja inge mod hos regeringarna, som tar på sig en hård reformprocess för att denna fråga skall fortsätta att behandlas, i avsikten att ge oss svar inför framtiden på hur dagens yngre generation kan erbjudas genuina, genomförbara lösningar.
Den bästa politiken när det gäller arbete, för företag, särskilt för små och medelstora företag, är en måttfull skattepolitik.
Ju lägre skatter företagen måste betala, desto villigare blir de att investera i Europa.
I dag vet vi att vårt nuvarande ekonomiska system som är så byråkratiskt och ofta förbundet med mycket hög beskattning är anledningen till att våra företag investerar utanför Europeiska unionen.
Vi kan därför stödja enbart sådan politik som ger de bästa villkoren för små och medelstora företag, med maximal öppenhet när det gäller beskattning, för att visa att det är värt besväret att investera i Europeiska unionen, i stället för att företag skall tvingas investera utanför Europeiska unionen, vilket sker i allt större utsträckning.
Min kollega Karas, samordnaren av vår ekonomiska politik, som jag ser här, talade om Basel II för några veckor sedan.
Vi måste också se till att Basel II inte gör det svårare för små och medelstora företag att investera.
I stället måste vi sluta världsomspännande avtal och organisera Basel II på ett sådant sätt att det är möjligt för små och medelstora företag att ta lån och betala tillbaka dem på rimliga villkor.
Sedan har vi frågan om den europeiska byråkratin och att man själv låser fast sig byråkratiskt.
Här vänder jag mig till kommissionens ordförande.
Vi väntar ivrigt på kommissionens förslag till lagstiftning om kemikalier.
Men om denna kemikalielagstiftning får till resultat att europeiska företag återigen investerar utanför Europeiska unionen på grund av de tusentals bestämmelser som påtvingas dem, och lämnar den europeiska marknaden, så leder det till ytterligare förluster av arbetstillfällen och följaktligen till ett mindre konkurrenskraftigt Europa.
Vi vill därför varna för att binda upp den europeiska ekonomin i mer byråkrati genom nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning.
Låt mig helt kort kommentera frågan om eurons stabilitet.
Somliga menar att vi nu bör överstiga siffran 3 procent för nya lån som fastslogs i Maastricht.
Jag kan bara avråda från ett sådant steg.
Om vi går ut och lånar mer nu, måste dessa lån betalas tillbaka, och pengarna som används för återbetalningarna är sedan inte tillgängliga för investeringar.
Det är investeringar som skapar arbetstillfällen.
Av den anledningen ser Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna ett behov av att upprätthålla stabilitetskriterierna, även om vi tydligt erkänner de svårigheter som de nationella regeringarna står inför.
Kommissionens ordförande och även rådsordföranden, tror jag, har talat om hur viktigt det är att göra något för utbildning och forskning.
Vi kan inte fortsätta att tillåta att allt fler unga forskare åker till Förenta staterna och därmed går förlorade för oss.
Det innebär en förlust inte bara av mänsklig potential, utan också av Europas framtida potential.
Frågan måste därför ställas mer direkt.
Som avslutning vill jag göra ett par korta påpekanden om Europas gränser och skyddet för dem.
Det är en mycket viktig fråga, men jag undrar om det är nödvändigt att skapa en myndighet för gränsbevakningså som beskrivs i rådets dokument.
Kan vi inte hantera problemen genom att använda de strukturer som finns?
Jag vill bara ventilera frågan nu.
Låt mig också uppmuntra ordförandeskapet att inte begränsa diskussionerna till den mycket viktiga gränsfrågan vid konferensen om Medelhavsdialogen i december.
I stället vill jag be rådets ordförande att också fundera över hur vi kan hjälpa länderna att hjälpa sig själva, särskilt de Medelhavsländer som inte är medlemmar i Europeiska unionen, så vi kan förhindra att människor går ombord på båtar för att nå Europeiska unionens gränser, vilket resulterar i de tragedier som vi hela tiden ser på Medelhavet.
Till sist har jag en begäran till rådets ordförande, och jag tror att han kommer att hörsamma den.
Jag vill uppmuntra rådets ordförande att göra sitt yttersta för att se till att regeringskonferensen kommer fram till ett avslut i slutet av året.
Jag ber er att inte tillåta en fullständig omförhandling av varje sida i konventets förslag.
Koncentrera er på de tre eller fyra nyckelpunkterna.
Vi kommer att stödja er i era ansträngningar för att nå resultat, eftersom vi behöver en europeisk konstitution.
En europeisk konstitution är den grundval på vilken denna europeiska union, som snart omfattar tjugofem medlemsstater och 450 miljoner människor, kommer att kunna fatta de beslut som måste fattas, kommer att kunna agera, vara demokratisk och upprätthålla parlamentariska principer.
Låt mig därför uppmuntra er att koncentrera era ansträngningar under ordförandeskapet på konstitutionen.
Det är den viktigaste prioriteringen under dessa sex månader.
