# ID: svediakorp-gov440067
# author: Prodi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-10-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,965
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr Antonione, mina damer och herrar!
Den 16 och 17 oktober kommer Europeiska rådet att ta upp frågorna om att stärka området med frihet, säkerhet och rättvisa och blåsa nytt liv i vår ekonomi.
I dag vill jag koncentrera mig på dessa två nyckelområden.
Invandringen upphörde att vara en rent nationell fråga för en tid sedan.
Den övergick på ett dramatiskt sätt till att bli en europeisk fråga när de oupphörligt stegrande immigrantflödena och ökningen av den brottslighet som hänger samman med detta fick varningssignaler att ljuda i alla medlemsstater.
Bevakningen av våra gränser måste därför bli en uppgift som vi delar och angriper gemensamt i allas vårt intresse.
Den förestående utvidgningen kommer att utsträcka unionens yttre gränser, och de nya medlemsstaterna kommer att bli i det närmaste helt ansvariga för dem.
På egen hand kan de nya länderna inte klara av denna betungande uppgift, vilken inte bara omfattar bevakning utan också – och kanske framför allt – politisk och social planering.
Vårt humana sociala samvete säger att olaglig handel med människor och resor fulla av förhoppningar, som görs på omänskliga villkor, inte kan tolereras.
Samtidigt måste vi ta upp frågan om migrationsströmmar resolut och samordna bevakningen av våra gemensamma gränser.
Europeiska rådets möte i Thessaloniki visade vägen, och man betonade där behovet av att intensifiera genomförandet av programmet från Tammerfors, särskilt med hänsyn till en gemensam europeisk politik om asyl och migration.
Vid nästa rådsmöte kommer kommissionen att fullgöra mandatet som det fått av Europeiska rådet genom att presentera en serie åtgärder i syfte att komplettera den gemensamma politiken.
Som ett inledande steg undersöker man för närvarande idén om att inrätta ett kontor för hanteringen och den operativa samordningen av gränskontrollerna, och rådet kommer att kunna fatta ett beslut om detta i slutet av året.
Kontoret kommer inte att ersätta nationella gränsvakter.
Dess uppgift kommer att omfatta organiserandet av övergripande operationer, exempelvis riskanalys, utbildning, forskning och anskaffning av utrustning som kommer att lånas ut till medlemsstaterna.
En särskild undersökning har utförts om havsgränser, för att de skall infogas i den övergripande organisationen av unionens yttre gränser.
Kommissionen kommer också att föreslå att det införs biometriska identifikationsmetoder för visum och uppehållstillstånd, som senare kommer att inlemmas i de större datorsystemen, i synnerhet andra generationen av Schengens informationssystem.
Vi förbereder också initiativ som syftar till att göra passen säkrare.
Men när vi tar itu med denna synnerligen känsliga fråga måste vi alltid hålla i minnet att behovet av säkerhet och kontroller inte får äventyra våra medborgares rätt till privatliv.
Den mest brådskande frågan är utan tvivel frågan om migrationsflödena.
Lagliga invandrare är faktiskt en ekonomisk, kulturell och human resurs som vi måste välkomna och integrera i våra samhällen så gott vi kan, med vederbörlig hänsyn till deras värdighet.
I en proaktiv politik i fråga om ekonomisk invandring och integration måste man därför ta hänsyn till situationen i invandrarens ursprungsland, våra ekonomiska och sociala behov och vår faktiska kapacitet att integrera de nyanlända.
Men det är också vår skyldighet att bekämpa olaglig invandring.
Under de kommande månaderna måste vi koncentrera oss på två instrument: återtagandeavtal och policy för återvändande.
Som rådet begärt har kommissionen inlett förhandlingar med länder utanför EU för att etablera återtagandeförfaranden för personer som har tagit sig in olagligt i Europeiska unionen.
Även om stora ansträngningar har gjorts är förhandlingarna svåra, eftersom kommissionen måste övertyga tredje land inte bara om att återta sina egna medborgare, utan också tillåta transit för personer som är på väg tillbaka till andra länder.
Våra erfarenheter visar att förhandlingarna kommer att lyckas bara om de förs inom en bredare ram och om vi kan lägga fram ett antal stimulansåtgärder.
I det avtal om ” status som godkänt resmål ” som vi slutförde med Kina för bara en vecka sedan och som inkluderar en återtagandeklausul, spelade ekonomiska hänsyn en betydande roll.
Somliga kanske säger att de inte borde ha inkluderats, men så är det nu en gång.
Den andra viktiga punkten är behovet av att erbjuda våra partnerländer garanterade immigrationskvoter, helst i samband med förhandlingar som omfattar ekonomiskt samarbete, utveckling och tillgång till marknader.
Det är i själva verket mycket viktigt att medlemsstaterna underlättar vår förhandlingsposition så att vi kan sluta rättvisa överenskommelser som bidrar till att skapa det nödvändiga samarbets- och förtroendeklimatet med partnerländerna.
De olika stadierna i all policy för återvändande måste finansieras på lämpligt sätt.
För att se till att förfaringssättet blir effektivt och att full respekt visas för respektive persons värdighet kommer kommissionen i höst att föreslå att det inrättas ett särskilt finansiellt instrument för att betala återresorna under perioden 2004 – 2006.
På grundval av denna erfarenhet kommer vi att kunna ta med en genuin europeisk fond för repatriering i den nya budgetplan som träder i kraft 2007.
I dag inser vi att vi måste kämpa mot migrationsströmmar, där det är svårt att skilja mellan flyktingar som söker asyl och ekonomiska invandrare; dessa två blandas ofta ihop.
Därför måste vi ge skydd till dem som behöver det, medan vi samtidigt reglerar tillträdet för de andra på ett organiserat sätt.
Men först och främst behöver vi stärka själva asylförfarandet, vilket är en viktig del av vår humanitära tradition, som emellertid tycks befinna sig i skottgluggen för den allmänna opinionen i många länder.
För att kunna genomföra slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki till slutet av året kommer kommissionen att komplettera den första fasen av utvecklingen av det gemensamma asylsystemet som överenskoms i Tammerfors genom att anta de två direktiv som ännu inte är i kraft: ett om förfarandet och ett – ett komplicerat men viktigt dokument – om definitionen av flyktingar.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skall nu helt kort gå över till den andra stora fråga som kommer att tas upp vid Europeiska rådets möte i Bryssel: hur man skall blåsa nytt liv i Europas ekonomi.
Det behöver inte sägas att vår ekonomi under de senaste två åren inte har gett några uppmuntrande tecken.
Bilden i dag visar en svag tillväxt, svagt förtroende från hushållens och företagens sida och en låg investeringsnivå.
Emellertid har det nyligen funnits vissa indikationer på att vi kanske närmar oss en vändpunkt – låt oss hoppas det – och att den nuvarande nedgången till slut kan vara i sikte, om det inte uppstår några spänningar i den internationella politiken.
De bakomliggande ekonomiska omständigheterna (grundprinciperna) är bra, eftersom medlemsstaterna har hållit sig till bestämmelserna och uppträtt mer likartat, särskilt efter införandet av euron, och tack vare ett ökat medvetande om behovet av att genomföra de strukturreformer som överenskoms i Lissabon.
Vi måste därför ge vår ekonomi nya impulser.
Därför antog kommissionen förra veckan det europeiska initiativet för tillväxt, som nu kommer att läggas fram för rådet för godkännande.
Initiativet grundar sig naturligtvis på Lissabonstrategin om investeringar i nätverk och kunskap.
Men syftet är att inom kort mobilisera ytterligare offentliga och, framför allt, nya privata medel för att finansiera infrastrukturprojekt på europeisk nivå och stärka forskning och innovation.
Budskapet till våra medborgare är därför att vi lägger den praktiska grunden till strukturella, långsiktiga förbättringar för vår konkurrensförmåga.
Ett europeiskt transport- och kommunikationsnätverk är viktigt för att vi på ett bättre sätt skall kunna integrera vår ekonomi och öka sammanhållningen.
Genom att visa vår beslutsamhet sänder vi ut en tydlig signal om att unionen till sist är i stånd att fatta ekonomiska beslut som inte längre kan uppskjutas.
De nya marknadschanser som uppstår tack vare medlemsstaternas och den privata sektorns åtaganden kommer i sin tur att främja ett direkt engagemang från det europeiska affärslivets sida.
De direkta effekter som uppstår genom investeringarna i projekten kommer att märkas så snart som arbetet påbörjas på byggplatserna, vilket i ett stort antal fall kan bli ganska snart.
I det initiativ som vi lägger fram för er i dag har vi dragit nytta av de erfarenheter som vi gjort i samband med tidigare initiativ och försök att lösa de problem som orsakat förseningar i det förflutna.
Som en del av strategin antog kommissionen förra veckan ett paket som omfattar 29 större transeuropeiska nätverksprojekt med totalt cirka 220 miljarder euro i investeringar från och med nu och fram till 2020.
Detta är den övergripande bilden av det som måste uppnås om vi skall kunna förse den inre marknaden med en effektiv infrastruktur för att göra vårt näringsliv mer konkurrenskraftigt.
Det är emellertid uppenbart att bara vissa projekt är klara att genomföras inom den närmaste framtiden.
Kommissionen kommer att ge Europeiska rådet en antydan om tidtabellen för att slutföra det arbete som finns med på listan för att möjliggöra för stats- och regeringscheferna att koncentrera alla sina ansträngningar och ge största möjliga bidrag till att ekonomin skall förbättras på kort tid.
Om nu initiativet förutsätter större investeringar från den privata sektorn, är det klart att den offentliga finansieringen fortfarande spelar en mycket viktig roll.
Jämvikten och framför allt innehållet i de offentliga utgifterna blir mycket viktig.
Vi måste inrikta investeringarna på tillväxt.
För att öka den ekonomiska drivkraften och alltså skynda på slutförandet av arbetet föreslår vi att man ökar bidraget från gemenskapens budget från 10 procent till 30 procent för de gränsöverskridande aspekterna i de högprioriterade projekten.
Det gör det möjligt att uppbåda mycket större resurser från den privata sektorn.
Vi behöver emellertid också ge Europeiska investeringsbanken en större roll.
Därför föreslås det i initiativet att banken får en större roll när det gäller att mildra bördan och dela de ekonomiska riskerna.
Vi vill också enträget uppmana medlemsstaterna att öka sina investeringar i forskning, utveckling och kunskaper för att främja utvecklingen av fysiskt kapital och humankapital.
Detta är de enda recepten för att säkerställa hållbar sysselsättning på lång sikt.
Jag kan inte tillräckligt ofta upprepa – och jag tar upp det som Antonione sade om den otillräckliga forskningsnivån – att överlägsenhet inom den internationella konkurrensen skall uppnås genom innovation, expertiscenter samt utveckling och överföring av information och kunskap.
Vi behöver också göra mer i fråga om livslångt lärande och utbildning för våra medborgare.
Förutom medlemsstaternas stora ansträngningar i fråga om strukturreformer kommer de därför också att behöva öka sitt arbete på dessa områden och dra nytta av gemenskapens resurser, exempelvis det sjätte ramprogrammet, resultatreserven och halvtidsöversynen av strukturfonderna 2004.
Herr talman, mina damer och herrar!
Vi måste binda samman de större europeiska forskningscentrumen, stödja deras arbete och göra dem attraktiva för akademiker och vetenskapsmän i hela världen.
Det kan inte hjälpas: vi måste besluta om att utrusta Europa med världens bästa expertiscentrum, för annars kommer våra barn att förlora entusiasmen för forskning och förnyelse.
Vi måste koncentrera oss på teknisk och vetenskaplig förnyelse och på metoder för att hjälpa tillverkare att omvandla innovation till nya processer och produkter.
Det är på dessa arenor som vi kommer att vinna eller förlora vårt kommande välstånd, vårt inflytande på den internationella scenen och vår förmåga att försvara Europas intressen och upprätthålla dess värderingar i världen.
Därför måste vi finna den politiska viljan att möta denna utmaning och resolut gå framåt mot det mål som jag vet att även ni strävar efter att uppnå.
