# ID: svediakorp-gov440021
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först några ord i samband med det Karamanou just sade och det Junker sade lite tidigare.
Jag tror att vi i denna kammare, och naturligtvis även utanför den, är särskilt glada över frigivandet av Amina Lawal i Nigeria.
Den där friande domen var något som alla i hela världen önskade, i Europa och i kommissionen - ordförande Prodi till exempel skrev till de nigerianska myndigheterna om det - alla som månar om respekten för de mänskliga rättigheterna.
När vi talar om respekt för mänskliga rättigheter så vet vi också att avskaffandet av dödsstraffet är kärnan i kampen för att de mänskliga rättigheterna skall respekteras.
Alla länder i Europa har avskaffat det, men det är tyvärr inte fallet i andra delar av världen.
Därför är jag glad att kunna ställa mig bakom det ni, Karamanou och Junker, har sagt i denna fråga.
Maes tog upp frågan om rehabilitering eller förebyggande, som även jag själv nämnde.
För några minuter sedan förklarade jag varför vi vill prioritera förebyggande.
Det europeiska initiativet, fru Maes, gör emellertid ingen absolut åtskillnad mellan förebyggande och rehabilitering och bestrider inte att rehabiliteringscenter kan och måste spela en viktig roll i förebyggandet.
I ansökningsomgången för 2002 framgick det klart och tydligt att centren tilläts att ägna 20 procent av sin budget åt aktiviteter av förebyggande slag.
För att få något att tänka på i frågan kommer vi vidare att inom kort börja granska den roll som centren spelar på detta område.
Tack, fru Maes, för att ni själv betonade min kollega och vän Chris Pattens hängivenhet och tillgänglighet när det gäller denna och många andra frågor, men i synnerhet denna - jag skall berätta för honom att ni gjorde det.
Jag vill också försäkra föregående talare, Junker och Galler, om det stöd som vi nu och i fortsättningen kommer att ge rehabiliteringscentren.
Denna punkt är faktiskt en del av unionens åtaganden.
Som jag påpekade kommer finansieringen av rehabiliteringsåtgärder inte att försvinna inom en nära framtid.
Man får inte glömma att det europeiska initiativet, som jag sade, inte är den enda källan till stöd som Europeiska unionen ger tortyroffer.
Ett flertal av Europeiska unionens medlemsstater ger faktiskt betydande bidrag själva, genom Förenta nationerna, till Frivilliga fonden för tortyroffer, som ger bistånd till rehabiliteringscenter på årsbasis.
Jag ville förtydliga detta apropå den oro ni just gav uttryck för.
