# ID: svediakorp-gov440020
# author: Karamanou (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag, i egenskap av ordförande i Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, skulle vilja välkomna frigivandet i dag av Amina Lawal, den nigerianska kvinnan som dömdes till döden, till en fruktansvärd död genom stening, efter att ha stått anklagad för äktenskapsbrott, och jag skulle vilja gratulera kommissionen och mitt utskott för att ha kämpat emot och för att i hög grad ha påverkat dagens beslut.
Vi utövade största möjliga påtryckningar.
Inte desto mindre kommer denna kvinna fortsätta att symbolisera kampen för kvinnor i hela världen, kvinnor som kämpar för att skydda sina grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.
I fråga om tortyr vill jag, herr kommissionär, varmt gratulera er till de initiativ som ni har tagit, särskilt med avseende på förebyggande av tortyr och finansiering av rehabiliteringscenter för tortyroffer.
Inte desto mindre är jag säker på att ni tillåter mig att filosofera lite i denna fråga.
För tvåtusenfemhundra år sedan framhöll Aristoteles att bekännelser som avlagts under tortyr inte skulle godkännas.
En annan grekisk vis man och retoriker, Antifon, sade också att människor som utsätts för tortyr endast säger det som faller i god jord hos den som torterar.
Med den erfarenhet vi har nu vet vi naturligtvis att vilka bekännelser som helst kan erhållas med hjälp av tortyr.
Offren säger vad undersökningsdomarna vill höra och skriver på vad som helst för att smärtan och tortyren skall upphöra.
Det är ett faktum, hur klichéartat det än må låta, att den 11 september utgjorde en viktig vändpunkt när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Våldshandlingar och terrordåd, rädslan och otryggheten som en gång begränsades till vissa delar av världen blev till en daglig realitet i många andra områden, inklusive västvärlden.
Herr kommissionsledamot, för några år sedan drev vi en kampanj mot totalitära och diktatoriska regimers bruk av tortyr.
Vi var övertygade om att det inte fanns plats för tortyr i västvärlden.
Det dröjde dock inte länge innan vi insåg vårt misstag.
Vi insåg det när vi såg afghanska fångar med masker som täckte ögon och öron i fånglägret på den amerikanska basen i Guantanamo på Kuba, under förhållanden som var liktydiga med tortyr enligt ett expertutlåtande, Maria Kalli, den grekiska ordföranden för Internationella rehabiliteringsrådet för tortyroffer, vilket ni refererade till.
Samtidigt förfärades vi när vi hörde förment upplysta människor argumentera för att tortyr borde användas i kampen mot terrorism.
Med andra ord kommer vi återigen att debattera det vi har vetat är sant i 2500 år.
Dock tvivlar ingen på att kriget mot terrorism leder till ännu mer terrorism.
Olyckligtvis har kriget mot terrorism förvandlats till ett krig mot frihet, mot frihet att resa säkert, att gå på gatorna, att möta människor och att leva ett vardagsliv utan rädsla och terror.
Det senaste och tydligaste exemplet på hur våld leder till ännu mera våld var attacken på Förenta nationernas kontor i Bagdad.
I dag står människorättsaktivister och humanitära frivilligorganisationer i skottlinjen som om de själva var terrorister.
Trots detta, herr kommissionär, får vi inte upphöra med våra ansträngningar för att bekämpa våld och skydda offren.
Sett ur denna synvinkel gratulerar jag er till de initiativ ni tar.
