# ID: svediakorp-gov440012
# author: Junker (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Med tanke på den senaste tidens händelser vill jag först och främst uttrycka min glädje över att Amina Lawal, som hade dömts till att stenas till döds i Nigeria för äktenskapsbrott, vann när målet togs upp i en högre rättslig instans och inte står inför detta hot längre.
Jag tror att även Europeiska unionen bidrog till denna framgång, eftersom den ihärdigt har kämpat för att denna fasansfulla handling inte skulle äga rum.
Detta ger mig anledning till att vara optimistisk när det gäller beredvilligheten att debattera och diskutera frågan inom AVS-partnerskapet, för som ni vet är detta en fråga vi tyvärr måste ta itu med i dessa länder.
Det har naturligtvis påpekats att det inte råder någon tvivel om att tortyr även förekommer i Afrika och att vi måste ta upp det.
Det som hänt i Nigeria kan betraktas som en sorts seger för mänskligheten, och vårt samarbete med AVS-länderna, som naturligtvis är oerhört viktigt för oss i denna kammare, bidrog till det, liksom Europaparlamentets beslutsamhet.
Detta visar sålunda att vår politik kan leda till verkliga resultat.
Men för att kommentera frågan i allmänhet: Europeiska unionens åtagande att ta respekten för de mänskliga rättigheterna i försvar och garantera den mänskliga värdighetens okränkbarhet är erkänt i hela världen.
Vi lägger också ned stora summor pengar på detta, men det är dessvärre aldrig nog, med tanke på hur mycket elände det finns i världen.
Det är därför jag, för min grupps räkning, skulle vilja plädera för att i synnerhet se till att tillförlitliga åtgärder i framtiden vidtas för både förebyggande och rehabilitering.
Världen förväntar sig faktiskt att Europeiska unionen fortsatt står fast vid sitt handlande och står fast vid sitt åtagande, som inte kan förväntas förekomma på annat håll.
Det är just dessa nämnda rehabiliteringscenter, både i och utanför Europeiska unionen, som måste kunna lita på att deras framtid är tryggad.
De får inte hamna i en situation där de är till synes tvungna att leva ur hand i mun och varje år oroa sig för om deras arbete, som är av oerhört stor betydelse för offren, kommer att kunna fortgå.
Jag skulle här vilja betona att det inte bara handlar om att erbjuda offren tak över huvudet, en tillflyktsort, utan även att närmare bestämt ge dem tillgång till rättshjälp och psykologisk behandling.
Detta är särskilt viktigt för kvinnor, vilka som vi vet utsätts för särskilt grymma tortyrmetoder.
I Bosnien, men även i andra länder, fick vi verkligen upp ögonen för hur kvinnor blir våldtäktsoffer, där våldtäkter används som ett politiskt vapen, inte bara som en enskild skamlig handling, utan också som ett politiskt vapen.
Dessa kvinnor är fullständigt nedbrutna, både fysiskt och känslomässigt, och de behöver ett tillförlitligt stöd.
Det är här vår skyldighet att erbjuda dessa människor verklig säkerhet, och att således inte bara fortsätta Europeiska unionens politik, vilket onekligen måste välkomnas, utan också vidareutveckla den.
Låt mig tala klarspråk: detta berör båda områdena, såväl förebyggande som rehabilitering.
Vissa aspekter överlappar helt klart varandra.
Det är utan tvekan rätt att undersöka hur ett enskilt samarbete skall se ut, men här bör det inte råda något tvivel om Europeiska unionens åtagande att ge tortyroffer en fristad.
(Applåder)
