# ID: svediakorp-gov440010
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 910
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under de senaste åren har Europeiska unionen med politiska, diplomatiska och ekonomiska åtgärder gett uttryck för sitt engagemang i kampen mot tortyr i världen.
Unionen tar regelbundet upp frågan i de politiska dialoger som förs med tredje länder och går också i främsta ledet när det gäller att främja det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr, som tillåter instiftandet av nationella och internationella mekanismer som gör det möjligt att inspektera platser där människor sitter fängslade.
För att stärka Europeiska unionens åtgärder i ett antal tredje länder håller rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter just nu på att utarbeta en strategi för ett mer effektivt genomförande av de riktlinjer om tortyr som Europeiska unionen antog år 2001, samtidigt som en analys genomförs av den information om tortyrfall som Europeiska unionens delegationschefer i olika delar av världen har skickat in.
Stora summor pengar ges till ideella organisationer och internationella organ för förebyggande av tortyr och rehabilitering av offer genom det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.
Förra året, till exempel, delades 25 miljoner euro ut till sådana projekt under en ansökningsomgång för 2002 och 2003.
År 1994 spelade Europaparlamentet en viktig roll i fördelningen av stöd till tortyroffer ur Europeiska unionens budget.
Jag är mycket väl medveten om att beslutet om att göra nedskärningar i bidragen avsedda för centrer för rehabilitering av offren har väckt stor oro i denna kammare.
Mina damer och herrar, låt mig i korthet ange huvuddragen i kommissionens nuvarande politik i fråga om finansiering av åtgärder mot tortyr.
År 2001 presenterade kommissionen ett meddelande om mänskliga rättigheter som kännetecknades av en kursändring i fråga om rehabilitering och förebyggande åtgärder och åtagandet att? garantera att den i så hög utsträckning som möjligt inriktar sig på förebyggande åtgärder, såsom att utbilda polis och andra myndigheter som kan tänkas använda sig av tortyr om mänskliga rättigheter?.
Det europeiska initiativets programplaneringsdokument för 2002-2004 går vidare utifrån detta, och betonar att finansiering kommer att riktas om mot långsiktiga förebyggande verksamheter.
Jag kommer strax att säga några ord om hur denna politik har genomförts.
Men först och främst vill jag förklara anledningarna till den.
Betoningen på förebyggande åtgärder innebär inte att kommissionen inte ser något värde i att rehabilitera tortyroffer, tvärtom.
Den rättsliga, sociala och medicinska hjälp som rehabiliteringscentren bidrar med är som vi ser det av oerhört stor vikt.
Eftersom medlen som anslogs till det europeiska initiativet emellertid är begränsade till cirka 100 miljoner euro om året, för att finansiera fyra huvudprioriteringar när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter, var kommissionen tvungen att göra några svåra och besvärliga val.
Meddelandet som kommissionen lade fram 2001 visar tydligt att den allmänna principen i det europeiska initiativets begränsade budget är att koncentrera sig på civila och politiska rättigheter, och det presenterar Europeiska unionen som arkitekten bakom förändringar på området för mänskliga rättigheter.
Vad kampen mot tortyr beträffar innebär denna princip att problemen angrips vid källan, exempelvis genom att utbilda polisstyrkor och fångvaktare, genom att undersöka nätverk inom vilka tortyrredskap säljs, genom kampanjer för att höja medvetandenivån och genom att stödja stora framsteg som görs, till exempel det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr.
Kort sagt, mina damer och herrar, att kämpa mot tortyr betyder att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika offer framöver.
Beslutet att rikta om unionens åtgärder alltmer mot förebyggande har förenats med specifika åtgärder i syfte att gradvis reducera rehabiliteringscentrens beroende av gemenskapens resurser.
Sedan 2001 har således ansökningsomgångar fäst stor vikt vid projektens hållbarhet under utvärderingsfasen.
Vidare var åtgärder som syftade till att stärka centrens institutionella kapacitet, i synnerhet genom att utveckla deras förmåga att införskaffa medel, uttryckligen berättigade till finansiering under 2001 och 2002.
Jag skulle också vilja påpeka att det, oavsett gemenskapens tillgängliga medel, aldrig har funnits någon garanti för att enskilda center kommer att erhålla medel under ett visst år.
Alla finansieringsförslag bedöms av experter och betygsätts utifrån rättvisa och transparenta urvalskriterier.
Endast de bästa förslagen beviljas anslag.
Detta tillvägagångssätt måste också betraktas inom ramen för det utbredda nätverk av rehabiliteringscenter som finns i dag.
Internationella rehabiliteringsrådet för tortyroffer arbetar med cirka 200 center över hela världen.
Uppenbarligen har, mina damer och herrar, inte kommissionen tillräckliga resurser för att täcka sådana behov och kan endast stödja ett litet antal center varje år.
Förra året, till exempel, erhöll tretton projekt för hjälp till tortyroffer i och utanför unionen gemenskapsmedel.
Denna hjälp läggs till de andra stora internationella finansieringskällorna, exempelvis Frivilliga fonden för tortyroffer som har upprättats av Förenta nationerna och som ett flertal medlemsstater bidrar till.
Kommissionen håller för närvarande på att fullborda arbetet med det europeiska initiativprogrammet för 2004, som kommer att prioritera förebyggande av tortyr samt rehabilitering.
Detta dokument kommer i vederbörlig ordning att presenteras för parlamentet.
Slutligen, herr talman, vill jag upprepa att kommissionen inte har för avsikt att upphöra med finansieringen av rehabiliteringscenter över en natt.
Ansökningsomgången som uppgår till 11,5 miljoner euro, som riktades till rehabiliteringscenter i Europeiska unionen och som utannonserades den 9 augusti 2003, utgör enligt mig ett tillräckligt bevis på detta.
Detta var vad jag ville säga i denna fråga.
