# ID: svediakorp-gov440007
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 508
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Så mycket är i alla fall klart.
Ni talade om en politiskt bindande kod, men detta är inte genomförbart.
Vi kan inte skaka om våra regeringars samveten.
Det är synd just när det gäller vapen, eftersom de inte utgör vilka varor som helst.
Hur som helst används de alldeles för ofta som om de vore det.
Vad beträffar von Wogaus betänkande anser jag att han har rätt när han, vid vårt fjärde tillfälle att ge respons på rådets årliga rapport, konstaterar att framsteg ännu en gång kan skönjas, på papperet, vad gäller rapportering och öppenheten.
När det gäller avtalens verkningsgrad har jag intrycket av att avtalen huvudsakligen syftar till att förhindra orättvis konkurrens och till att inte ställa till med besvär för varandra.
Mäklarverksamhet skall också tas på avsevärt större allvar.
Jag måste säga att jag i verkligheten inte är så optimistisk.
Den europeiska vapenexporten ökar tydligt, i stället för att minska.
Många anser att de militära utgifterna bör ökas, medan vi tvärtom är benägna att tycka att de bör minskas.
Det militärindustriella komplexet organiserar sig för att lobba intensivt i Bryssel.
Stora delar av världen fortsätter att översvämmas av vapen som används inte bara mot de människor som bor där utan också mot våra egna fredsbevarande styrkor.
Jag såg ett BBC-reportage där franska fredsbevarande styrkor i östra Kongo besköts med vapen som tillhandahölls med tydlig delaktighet av Rwanda eller Uganda.
När jag tittar på listan över leverantörer ser jag att det fortfarande finns europeiska länder som antingen direkt levererar vapen eller låter vapen inhandlas via budgetstöd, vilket utmynnar i samma sak.
Jag skulle även vilja påpeka att flyktingar från Uganda under de senaste veckorna ankommit till Tchad.
Icke-statliga organisationer på plats har rapporterat till oss att spridning av lätta vapen i detta område var den direkta orsaken till utbrottet av en väpnad konflikt.
Jag läser här att efterforskningar har gjorts beträffande hur vapen kan tillhandahållas av humanitära skäl.
Jag anser att det är lite väl mycket sagt att detta skulle vara möjligt.
Jag tror inte själv på den möjligheten.
I mitt land var vapenlagen mycket sträng och det sades på den tiden att inga vapen skulle levereras till regioner där det förekom konflikter.
Inte desto mindre fann man ett sätt att exportera dem till Nepal, och nu har vi också fått en regionalisering av vapenhandeln.
Uppförandekoden må ha antagits på europeisk nivå men det råder fortfarande ett problem med tolkningen och som våra ledamotskolleger redan har sagt är gråzonen omfattande.
Att exportera vapen till tämligen instabila regioner innebär naturligtvis att man exporterar till de bästa kunderna, eftersom villiga köpare inte är kräsna.
Oavsett om landet är rikt eller fattigt köps vapen och uppenbart betalas det för dem, om nödvändigt med råvaror som stulits från det egna landet, vilket är fallet i östra Kongo.
