# ID: svediakorp-gov439979
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 211
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mer än någonsin finns det nuförtiden stora summor pengar i omlopp runtom i världen: pengar som tillhör enskilda sparare, småbanker, försäkringsbolag och pensionsfonder.
Internationella företag som ger hög avkastning har lagt en stor del av de pengarna under sig och på så sätt tagit kontroll också över pensionsfonderna.
Sådana företag producerar ingenting men har fått en dominerande position genom att överbrygga intressena hos de som vill få ränta eller avkastning och de som behöver kapital för sina verksamheter.
Det handlar i huvudsak om amerikanska företag med filial i London.
För tio år sedan antogs ett direktiv för investeringstjänster som dessa och detta behöver nu uppdateras.
Frågan är då vilket syfte denna modernisering tjänar.
Kommer det att leda till ett ökat skydd för sparare och pensionsfonder mot finansiella äventyrare eller tvärtom ge större frihet till dem som förvaltar dessa pengar?
Föredraganden vill minska byråkratin och kostnaderna och skapar ett antal undantag för den öppenhet hon endast motvilligt accepterar.
Skyldigheten att söka den bästa lösningen för kunden, liksom låga transaktionskostnader och investeringsprodukter som passar kunden får träda åt sidan.
De stora grupperna delas upp med beaktande av nationella intressen, och investeringsbolagen får på så sätt igenom sin vilja.
