# ID: svediakorp-gov439933
# author: Stockton (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!? Toppa den!?, säger vi i England.
Ombudsmannen har redogjort för mitt betänkande lika noggrant som jag själv hade gjort.
Jag har dock en eller ett par kommentarer.
Det är med stor glädje jag ser att den förre ombudsmannen Jacob Söderman tagit plats på åhörarläktaren.
Han var till oerhört stor hjälp vid utarbetandet av mitt betänkande, vilket även gäller hans efterträdare.
Några av de rekommendationer jag lägger fram i slutet, under underrubriken? Hur går vi vidare??, togs fram som ett destillat av deras kunnande, och eventuellt, min kraft.
Den förre ombudsmannens prestation att placera ombudsmannarollen så bestämt i medvetandet och på förvaltningskartan har varit anmärkningsvärd.
Jag är mycket glad över att få veta att kommissionen, efter upprepade förfrågningar från utskottet för framställningar och andra utskott, nu allvarligt överväger att underteckna kodexen för god förvaltningssed.
Nikiforos Diamandouros har redan berättat för mig att arbetet verkar få fart och att något kanske kan uppnås senast 2005.
Han har utan tvekan svingat piskan riktigt hårt bakom kommissionen.
Det finns dock en eller ett par andra kommentarer jag skulle vilja göra.
Ombudsmannens undersökande roll i samverkan med parlamentet är mycket viktig.
Det förekommer ofta frågor som inte bara läggs fram genom ett klagomål eller i vissa fall genom en framställning till utskottet för framställningar, utan det finns även mer generella frågor som behöver granskas.
Jag skulle välkomna en utvidgning av ombudsmannens befogenheter och en utvidgning av samarbetet, inte bara med utskottet för framställningar, till att även omfatta andra områden inom Europaparlamentet.
Det är också uppmuntrande att ombudsmannen har inlett inrättandet av, och fortsätter att arbeta med, nationella och regionala ombudsmän.
Om jag minns rätt skall han under något av de kommande åren hålla en konferens där han samlar ihop trådarna så att europeiska medborgare får ett gemensamt synsätt på ombudsmännen, oavsett om de är verksamma på regional, nationell eller europeisk nivå.
Jag skulle, om möjligt, vilja be honom att ta med minst en ledamot från utskottet för framställningar vid denna konferens, så att vi får kontinuitet - ett friktionsfritt tillvägagångssätt.
Vi känner alla till hur lätt det är att frågor som är viktiga för enskilda medborgare faller mellan olika stolar, mellan ett eller annat departement, utskott eller direktorat.
En av de uppgifter detta parlament måste utföra i samverkan med ombudsmannen är att se till att sådana fallgropar blir så små som möjligt och att inte fler frågor trillar ned i dem än vi kan hantera.
Detta har också varit viktigt vid utvecklandet av förbindelserna med medborgarna i de nya medlemsstaterna.
Vi glömmer kanske hur förtrogna vi som medborgare har blivit med många av institutionerna och hur förtrogna vi är med en del mekanismer.
De siffror ombudsmannen nämnde visar att Europas medborgare blivit väl medvetna om institutionerna.
Detta är dock inte nödvändigtvis fallet i de nya medlemsstaterna.
Därför bör vi kanske koncentrera våra resurser och insatser till att föra upp deras kunskapsnivå och förståelse till samma nivå som hos övriga europeiska medborgare.
Jag vill än en gång tacka Jacob Söderman.
Han har alltid varit tillmötesgående mot mig och har vid mer än ett tillfälle visat att han inte bara hade ett fast grepp över sina områden, utan även kanske en ganska ovanlig känsla för humor när han tog del av resultaten.
Jag skulle vilja rekommendera kammaren betänkandet och tacka den nuvarande ombudsmannen för hans vänliga ord.
(Applåder)
