# ID: svediakorp-gov439921
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi diskuterade utgången av toppmötet i Johannesburg här i kammaren förra året avslutade jag mitt anförande med att kritisera optimismen över resultatet av FN: s världstoppmöte om hållbar utveckling och frågade mig själv om mina barnbarn skulle vara lika optimistiska om 20 år.
Jag sade dessutom att förverkligandet av målsättningarna borde bidra till den önskade hållbara utvecklingen.
Jag ser hållbar utveckling som en konkret form av Guds uppdrag till mänskligheten att vårda och bevara jorden.
Det är mycket viktigt att se till att det råder jämvikt mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter.
Vi måste dessutom sträva efter att inte bara uppnå denna jämvikt för de utvecklade länderna, utan även för utvecklingsländerna.
Tyvärr fick inte denna jämvikt någon rättvis behandling vid toppmötet i Johannesburg, eftersom inte tillräckligt stor vikt lades vid de sociala och miljömässiga aspekterna.
Ett år efter Johannesburg finns det fortfarande anledning till oro över genomförandeplanen.
Det skulle vara bra om Europeiska unionen kunde ta fler initiativ i detta hänseende.
Det är förstås bra att vi åtar oss att se till att Kyotoprotokollet kan träda i kraft, men det behövs mer.
Målen för dricksvatten och sanitetsanläggningar, kemikalier, fiskbestånd och minskningen av fattigdom, svält och barnadödlighet bör följas upp med konkreta insatser och en konkret politik.
Jag är dessutom mycket nyfiken på att få veta vad Europeiska kommissionen det senaste året har gjort för att fastställa en handelspolitik som inte hindrar utvecklingen i de fattiga länderna eller miljön.
Vi måste vara försiktiga så att vi inte begär för mycket på en gång eller gör saker som bara har ett indirekt samband med hållbar utveckling.
Främjandet av jämställdhet mellan män och kvinnor kan fungera som exempel på detta.
Det är inte alltid tillrådligt att Europeiska unionen engagerar sig i frågor med en mycket tydlig kulturell prägel.
Kränkningar av de mänskliga rättigheterna är förstås en annan fråga, men dessa räknas inte in under hållbar utveckling.
Jag är dessutom oroad över Europeiska unionens inställning till aids-bekämpningen.
Jag är övertygad om att trohet inom äktenskapet är en mycket bättre metod än alla former av preventivmedel.
Praktisk erfarenhet visar att preventivmedelskampanjer inte är lika effektiva.
Detta gäller i hög grad informationskampanjer av den typ som just nu bedrivs i Uganda.
