# ID: svediakorp-gov439918
# author: Scheele (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 471
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Det har gått ett år sedan världstoppmötet om hållbar utveckling hölls i Johannesburg.
I vårt beslut, som fick min politiska grupps fulla stöd, betonade vi att det krävs åtgärder för att genomföra Johannesburgprogrammet.
Detta är inte något vi nu tar upp för första gången.
Vi visste redan vad som krävdes i Johannesburg där många av oss blev besvikna över resultaten, eftersom de inte motsvarade Europeiska unionens krav.
Det finns dock en möjlighet att åtminstone framöver ta igen något av det vi förlorat på området, om vi kan uppnå flera av de målsättningar vi satte upp för oss i Johannesburg och om vi verkligen kan göra konkreta framsteg på ett antal områden.
Jag erkänner att vi för närvarande inte har de absolut bästa förutsättningarna när det gäller vårt krav på att framför allt Europeiska unionen, även denna gång i framtiden, bör ha en ledande roll i frågor som rör hållbar utveckling.
Jag tänker bara på de långa diskussionerna om kemikaliepolitiken och inom andra viktiga områden.
Jag känner också till att det på detta område inte främst är kommissionen som drar i bromsen, utan otvivelaktigt även medlemsstaterna.
Inte heller är det nuvarande ordförandeskapet, vars företrädare målade upp en dyster bild i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd för några veckor sedan - även då i samband med frågan om hållbar utveckling - den bästa reklampelaren när vi i dag behandlar detta ämne.
Det är oroande att höra att ordförandeskapet tydligen varken har förstått eller velat förstå principen om delat ansvar mellan utvecklade länder och utvecklingsländer eller principen om olika grader av ansvar, enligt vilken vi måste ta större ansvar om vi orsakar mer föroreningar.
Kommissionsledamoten har redan nämnt ett antal av de frågor jag tänkte ta upp.
Hon har informerat om initiativen på vatten- och energiområdet.
Jag är redan glad över de omfattande rapporterna i dessa ämnen, eftersom de som medverkade i parlamentets delegation var mycket oroade över att de berörda projekten var alltför stora eller att till exempel förnybar energi skulle bli underrepresenterat i energiinitiativet och att traditionella energiformer skulle få oberättigat stort stöd.
Jag hoppas att vi inom en snar framtid kan räkna med ett förslag från kommissionen om kemikaliepolitiken.
En målsättning i Johannesburg var givetvis att senast 2020 vända trenden beträffande farliga kemikalier.
Jag menar att problemen med kemikaliepolitiken också visar att det faktum att vi har en egen kommitté för hållbar utveckling inte hjälper oss ur svårigheterna.
Det förs mycket detaljerade diskussioner och vi måste arbeta oss fram fråga för fråga och inte i något avseende - alltså heller inte i fråga om kemikaliepolitiken -glömma bort behovet av hållbar utveckling.
