# ID: svediakorp-gov439917
# author: Wijkman (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill också jag rikta ett tack till Margot Wallström.
Jag känner väl till hennes engagemang för dessa frågor, och hennes information om vad som har hänt efter mötet i Johannesburg var välkommen.
Jag vill också tacka de Roo för utkastet till en bra resolution, som vi skall rösta om i morgon.
Vi hade alla, eller åtminstone många av oss, höga förväntningar inför Johannesburg, men resultatet blev långt därifrån.
Till viss del tror jag att svårigheterna beror på att arbetet för hållbar utveckling på något sätt går på tvärs mot vårt traditionella sätt att arbeta.
I detta sammanhang krävs att man arbetar horisontellt, dvs. att målet om ekonomisk tillväxt integreras med målen om social utveckling och ett effektivt skydd och ett ansvarsfullt handhavande av den fysiska miljön.
Denna integration är svår av många skäl.
Vi har till att börja med inte ett utbildningssystem som underlättar förståelsen av dessa horisontella samband.
Tvärtom är de flesta av oss utbildade inom vertikala snitt.
På samma sätt finns det blockeringar inom forskarvärlden.
Alla talar om samarbete över disciplingränserna, men de allra flesta forskare är specialister på smala områden.
Få har överblick och få har en känsla för systemsyn och helhet.
Vårt sätt att organisera oss i olika delar av samhället är också vertikalt eller sektorsindelat.
Vi kan ta detta parlament som exempel - vi borde ha ett utskott för hållbar utveckling, men i stället är vi sektorsindelade.
Vidare finns ett problem i hela den ekonomiska modellen.
Den är mycket kortsiktig och förmår inte fånga in de långsiktiga aspekterna på utvecklingen, inte heller de kvalitativa aspekterna.
Vi mäter fortfarande allting i termer av bruttonationalprodukt, dvs. den totala produktionen av varor och tjänster.
Hur denna produktion, eller för den delen konsumtionen, påverkar miljön eller den sociala utvecklingen syns inte.
Missförstå mig inte, jag tror ingalunda att vi skulle kunna lösa dessa problem genom negativ tillväxt eller genom att konsumera mindre, när poängen är att vi måste ägna mycket mer intresse åt tillväxtens former, innehåll och kvalitet och inte bara åt dess kvantitet.
Margot Wallström, jag tror att detta är en stor utmaning, inte minst för kommissionen.
Europeiska unionens roll i arbetet för hållbar utveckling är central, inte minst i dag då vi möter en halvljummen attityd hos administrationen i Washington.
Vårt ansvar på detta område har implikationer både för vår interna politik och för vårt samarbete med de fattiga länderna.
Vad gäller vår egen politik krävs att vi anpassar det ekonomiska regelverket så att vi ger tillräckliga positiva incitament till en långt effektivare energi- och materialhantering.
Vidare krävs att vi steg för steg slutar använda substanser som är giftiga under lång tid.
Låt mig ge ett konkret exempel.
När det gäller energiförsörjningen, som är central i sammanhanget inom Lissabonprocessen, skulle vi kunna ena oss om ett ambitiöst mål för att minska energiintensiteten i våra ekonomier eller om vi så vill öka energieffektiviteten, t.ex. med 2,5 till 3 procent om året.
Detta är fullt möjligt rent tekniskt, men den politiska viljan saknas.
När det gäller våra relationer med de fattiga länderna har kommissionsledamot Wallström redan pekat på vatteninitiativet och energiinitiativet.
Jag kan bara önska att denna fråga om vattenförsörjningen, den miljard som är avsatt i euro, kommer att lösas inom kort.
Ett sätt skulle faktiskt vara att se till att EDF, Europeiska utvecklingsfonden, blev en del av den ordinarie budgeten, någonting som vi från parlamentet hela tiden har krävt.
När det gäller energifrågan är jag tyvärr något pessimistisk.
Det framlagda förslaget är mycket bra, men det finns inga extra pengar avsatta.
Det krävs då verkligen att man prioriterar energiförsörjningen och vettiga insatser på det området, inte bara från kommissionens sida utan också från mottagarländerna, vilket inte är alls givet.
Jag skulle vilja uppmana Margot Wallström att försöka frigöra ordentligt med extrapengar och öronmärka dem för detta område.
I resolutionen som vi skall fatta beslut om i morgon finns krav och önskemål om en löpande avrapportering från kommissionens sida om framstegen.
Margot Wallström har också kommenterat detta, vilket är utmärkt.
Jag hoppas bara att det blir mycket stor pregnans i rapporteringen när det gäller just vad som görs i utvecklingsländerna.
På det området saknar vi i dag en rapportering värd namnet.
Vi saknar klara mål och klara indikatorer.
Den diskussion vi för om vårt bistånd och om hur effektiva våra insatser är på detta område är därför mycket allmänt hållen.
Jag tror att det krävs att kommissionen som helhet engagerar sig för att utveckla både kvantitativa mål och indikatorer som gör att vi får en rapportering värd namnet.
Slutligen vill jag, precis som Margot Wallström, naturligtvis fokusera på fattigdomsfrågorna.
Vi behöver mera bistånd, men också bättre bistånd.
Därtill krävs, som sagt, reformer i handelssystemet.
Ur den aspekten är naturligtvis det som skedde i Cancún mycket olyckligt.
