# ID: svediakorp-gov439907
# author: Meijer (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 555
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Flyktiga organiska föreningar i lösningsmedel, som orsakar ozonföroreningar, släpps framför allt ut av bilar men härrör också från målning av utomhussnickerier på hus.
Europeiska kommissionen gör rätt i att föreslå en översyn av det nuvarande direktivet, som syftar till att begränsa denna luftförorening.
Något som är anmärkningsvärt i detta är att tidsfristerna för att uppfylla normerna är mycket långa.
Framför allt tycks ekonomiska argument ha fått styra här.
Under utarbetandet av detta ändrade direktiv stod det klart att det finns en intressekonflikt.
Fackföreningsrörelsen, särskilt Europeiska byggnads- och träindustriarbetarefederationen, har erfarenhet av? målarsjukan?, organiska psykosyndrom (OPS), som orsakas av lösningsmedel som angriper centrala nervsystemet.
I Nederländerna, som är ett litet land och där användningen av flyktiga organiska föreningar sedan den 1 januari 2000 är kraftigt begränsad i lagstiftningen, lider exempelvis ett antal tusen arbetstagare fortfarande av denna allvarliga åkomma, som de ådragit sig tidigare.
Om inga nya fall konstateras där nu kommer det att vara tack vare de låga gränsvärdena, där normen är högst 100 gram lösningsmedel per liter färg för ett stort antal produkter, och det obligatoriska ersättandet med alternativa produkter.
Risken är att harmoniserade bestämmelser på EU-nivå, som är mindre stränga än de nederländska, kommer att medföra en ny ökning av antalet drabbade i Nederländerna.
Vad är det då som hindrar oss från att göra skyddet i alla EU-länder lika bra som i den medlemsstat som vidtagit de mest långtgående åtgärderna, så att de som arbetar med färg kan få förbli friska överallt?
En sådan skärpning av bestämmelserna motverkas av de länder som ännu inte har genomfört sådana hälsoskyddsåtgärder och framför allt av den industri som framställer kemiska råvaror samt av färgindustrin.
Industrins främsta intresse är harmonisering och stabilitet.
Internationella företag vill slippa ifrån skyldigheten att vidta separata åtgärder för varje medlemsstat.
De anser att de befintliga bestämmelserna inte kontrolleras eller följs som det är, och detta använder de som argument för att tillbakavisa strängare bestämmelser.
De vill dessutom att de normer som skall följas skall fastställas för flera år i stället för att skärpas undan för undan.
De menar att användningen av aggressiva ämnen faktiskt skulle gynna miljön, eftersom man då inte skulle behöva måla om lika ofta.
De hänvisar även till de försäkringar som Europeiska kommissionen och dess tjänstemän hela tiden gett om att detta direktiv endast skulle omfatta utsläpp i miljön och inte skyddet för arbetstagares hälsa och säkerhet.
Jag vill anknyta till mitt inlägg under utskottets behandling och ta upp två saker även här i kammaren.
Jag bekymrar mig för det första över att nationella skyddsåtgärder för arbetstagare behålls medan EU: s normer är mindre stränga, och för det andra över den förbättring av EU: s normer som nu föreslås.
I flera ändringsförslag har jag föreslagit att man minst skall följa de normer som anges i Decopaint-rapporten.
Rapporten utarbetades på uppdrag av Europeiska kommissionen, men införlivades tyvärr inte i förslagen då.
Det finns fortfarande tid att rätta till detta misstag.
Vi bör heller inte vänta till 2010 med att sänka gränsvärdena, utan göra det så snart som möjligt.
