# ID: svediakorp-gov439905
# author: Corbey (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 602
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru kommissionär, mina damer och herrar!
Låt mig först och främst rikta några tacksamhetens ord till föredraganden för hans arbete med direktivet om färg.
Det är ett viktigt miljödirektiv.
Lösningsmedel är en av huvudkällorna till ozonbildning, vilket får allvarliga konsekvenser framför allt för folkhälsan: respiratoriska sjukdomar och andningsbesvär kan hänföras till utsläpp av flyktiga organiska föreningar.
Växtligheten och jordbruksgrödor skadas också.
Det är rätt att vi nu inför gränsvärden för lösningsmedel, och vad min grupp anbelangar kan dessa skärpas ytterligare.
Kommissionens undersökning visar att miljövinsten kan bli ännu större om man inför ännu strängare gränsvärden.
Därför är vår grupp för en sänkning av gränsvärdena i linje med kommissionens rapport.
Vi håller inte alls med föredraganden och föregående talare om att en minskning av lösningsmedel skulle leda till en kvalitetsförsämring.
Erfarenheter från flera länder visar att EU kan fortsätta att ha vackra färger av god kvalitet även med färre lösningsmedel.
Det är just tack vare införandet av gränsvärden som färgindustrin har genomgått en period av intensiv innovation, och det långt kvar tills vi ser slutet på denna.
Jag är fullt och fast övertygad om att innovation också är grunden för sysselsättning.
Europeiska socialdemokratiska partiets grupp har dock en principiell invändning.
I direktivet om färg nämns inte ett ord om? målarsjuka? - som om det inte skulle finnas någon som arbetar med färg, som om det inte skulle finnas målare som dag ut och dag in håller i en pensel.
Målarsjuka är en rubbning i nervsystemet.
Exponering för lösningsmedel kan få allvarliga konsekvenser såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och förtida demens.
Vissa länder har vidtagit åtgärder för att skydda målare mot denna åkomma genom att tillståndsbelägga lösningsmedel och främja förnuftig användning av färg.
Dessa åtgärder har gett goda resultat.
Ingen enskild medlemsstat bör berövas denna möjlighet, vare sig nu eller i framtiden.
Direktivet om färg är ett harmoniserande direktiv som utan tvivel kommer att få positiva effekter för branschen, som vill se klara och tydliga regler på den inre marknaden.
Harmoniseringen får dock inte ske på bekostnad av sociala framsteg.
Direktivet skulle få effekten att de medlemsstater som vill behålla sin nationella policy inte kommer att kunna göra det, och detta är något som min grupp absolut inte kan acceptera.
Vi har därför lagt fram förslag som rättar till detta misstag.
Låt mig tala i klartext: Om den inre marknaden innebär att fackföreningar berövas rätten och möjligheten att kämpa för bättre arbetsvillkor, då kommer min grupp att säga nej.
Jag måste säga att det är förvånande att vi alls behöver föra denna diskussion här.
Europeiska unionen har under många år förespråkat hållbar utveckling.
Utgångspunkten för hållbar utveckling är att sammanjämka ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter.
Sedan Johannesburg är hela världen enig om att hållbar utveckling är nödvändig och något som måste omsättas i konkret politik.
I denna den första - den bästa - möjligheten att förena ekonomi, sociala mål och miljö har de sociala målen tyvärr inte fått det utrymme de förtjänar.
Jag uppmanar därför föredraganden att på nytt noggrant beakta de olika ändringsförslag som stärker direktivets sociala aspekter, och att stödja dessa förslag.
Många kolleger från olika grupper är eniga med mig om att detta direktiv för den inre marknaden är lite väl ensidigt.
Den sociala fernissan är verkligen alltför tunn för att kunna ge ett riktigt skydd.
Arbetsvillkoren bör betonas i mycket högre grad.
