# ID: svediakorp-gov439893
# author: Oreja Arburúa (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att gratulera Cashman till hans betänkande.
Jag vill också ge Cashman en eloge för hans ihärdiga ansträngningar för att främja öppenheten och tillgången till handlingar.
Jag har haft möjlighet att arbeta med honom och att tjänstgöra som föredragande för gruppen för andra betänkanden som gäller tillträde till historiska arkiv.
Hela tiden har Cashman alltid imponerat på mig med sitt stora engagemang för dessa frågor.
Jag vill också förena mig med föregående talare och lyckönska Maij-Weggen och gratulera henne till att ha varit ett sådant föredöme.
För några minuter sedan tog hon avsked av oss utanför kammaren.
Ändå arbetar hon ända till slutet av sin tid som ledamot av Europaparlamentet och är tillbaka i här kammaren för att tala om en allvarlig fråga, nämligen tillgången till historiska arkiv.
Jag gratulerar henne.
Dessutom är jag tacksam mot henne därför att hon är en förebild för en ung politiker som mig.
Alla vi som arbetar för gemenskapsinstitutioner bekymrar oss för tillgången till information.
Vi bekymrar oss också för den bild Europeiska unionen visar upp för sina medborgare.
Vi brukar kritiseras för att hålla ett visst avstånd.
Vi får också många klagomål på att gemenskapsinstitutionerna är svåra att förstå sig på.
Att underlätta tillgången till handlingar är enligt min åsikt det bästa sättet att föra Europeiska unionen närmare sina medborgare och att få dem att förstå oss bättre.
Jag tror att en lämplig strategi för allmän tillgång till handlingar kommer att visa sig vara ett avgörande redskap för att föra institutionerna närmare alla medborgare.
Medborgarna behöver bli övertygade om att våra institutioner är öppna för insyn, effektiva och även att de faktiskt tjänar ett syfte.
Som politiker är det vår plikt att hålla medborgarna informerade.
Som Europapolitiker är det dessutom vår plikt att kräva att institutionerna är så öppna för insyn och så tillgängliga som möjligt.
Föredraganden gratulerade gemenskapsinstitutionerna till deras senaste framsteg i fråga om tillgång till handlingar och till att ha infört den teknik som krävs för att underlätta tillgången till information för medborgarna.
Jag skulle vilja instämma i detta.
Visserligen återstår det mycket att göra.
Det är också sant att vår grupp stöder många av de klagomål som Cashman hänvisade till i sitt betänkande.
Det återstår sannerligen en hel del att göra.
Ändå är det viktigt att nå balans mellan effektivitet i insyn och tillgång till denna information å den ena sidan, och de eventuella kostnaderna för sådana åtgärden å den andra.
Tillåt mig att nämna ett exempel på en åtgärd som jag anser vara alltför dyr.
Några kolleger i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor bad att videoinspelningar skulle göras av ett flertal parlamentssammanträden och utskottssammanträden och att inspelningarna skulle göras tillgängliga på Internet.
Kostnaderna för detta kan inte anses vara berättigade för närvarande, trots att de kan bli det i framtiden.
Jag håller med dem som förespråkar att de åtgärder som vidtas bör omfatta förenkling, kodifiering och sammanslagning av de tre institutionernas register.
Jag skall nu gå över till det som kanske är den mest kontroversiella fråga som togs upp av kommissionsledamot Maij-Weggen och av föredraganden själv.
Den gäller tillgång till medlemsstaternas handlingar, när dessa agerar som enskilda medlemsstater och inte i egenskap av rådsmedlemmar.
Cashmans ursprungliga förslag är alltför ambitiöst.
Det är inte möjligt att gå så långt.
Ändå vore det lämpligt att utarbeta någon form av förslag med krav på att medlemsstaterna skall vara precis lika öppna för insyn som gemenskapsinstitutionerna.
Medborgarna skulle inte förstå varför en gemenskapshandling skulle vara lättare att få tillgång till än en som kommer från deras medlemsstat.
Därför skall vi stödja Cashmans ändringsförslag till hans eget betänkande i morgon.
Jag hänvisar till det ändringsförslag där några ord är strukna i punkt 16 i betänkandet med hänsyn till tydligheten.
Detta har skett tack vare Maij-Weggens förslag i utskottet för konstitutionella frågor.
