# ID: svediakorp-gov439890
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,076
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Först vill jag tacka Cashman för hans arbete och gratulera honom till hans detaljerade betänkande om den fråga som vi diskuterar i dag, nämligen öppenhet.
Alla våra tre institutioner stöder öppenheten och är fast beslutna att genomföra detta åtagande.
Jag är tacksam för detta tillfälle att yttra mig på kommissionens vägnar och ytterligare belysa de huvudfrågor som Cashman har tagit upp.
Cashman konstaterade att stora framsteg har gjorts och att detta bör erkännas.
Jag håller med honom.
Vår årliga rapport har nyligen publicerats och den ger en ganska detaljerad översikt av situationen.
Jag håller också med Cashman om att det finns utrymme för ytterligare förbättringar, och att sådana förbättringar måste genomföras.
Dessutom förenklar rättspraxis tolkningen av förordning (EG) nr 1049 / 2001.
Följaktligen kommer användningen av detta viktiga verktyg som underlättar öppenheten att förbättras, och på så sätt kommer demokratin att stärkas.
I detta sammanhang och som ett exempel skulle jag vilja hänvisa till de beslut som EG-domstolen i Luxemburg har fattat vad gäller att inte avslöja rättsutlåtanden.
Domstolens beslut bekräftar vår praxis som erkänner institutionernas behov att bevara oberoendet för sådana juridiska utslag.
Med andra ord behöver vi tid för eftertanke.
Det görs alltså uppenbara framsteg.
Enligt detta betänkande bör ytterligare ett steg mot målet att nå största möjliga öppenhet vara inrättandet av ett enda register för handlingar som skulle ersätta de nuvarande registren.
Om det vi planerar att göra underlättar för medborgarna att söka efter och hitta handlingar är den avgörande faktorn trots allt inte valet mellan ett eller flera register.
Snarare gäller det att skapa tillgång till en gemensam portal med tydlig information om vilka handlingar som finns i varje register.
Cashman har med rätta framhållit detta.
Hur som helst måste vi ytterligare beakta de tekniska lösningar som gör det möjligt att i framtiden integrera dessa verktyg på ett bättre sätt.
Jag vill också hänvisa till de betydelsefulla framsteg som görs vad gäller det antal handlingar som är direkt tillgängliga.
Som exempel kan jag nämna kommissionens föredragningslistor och våra mötesprotokoll.
Vår avsikt är naturligtvis att förstärka denna strategi och utveckla den ytterligare.
Någon gång före årets slut kommer tillexempel registret över de handlingar som gäller kommittéförfarandet att bli tillgängliga för allmänheten.
Dessutom har praxis för tillgången till handlingar som gäller överträdelseförfarande uppdaterats.
Det var ytterligare en kritik som framfördes av Cashman.
Nu när dessa förfaranden är slutförda kan man anta att sådana handlingar kommer att offentliggöras.
I detta sammanhang bör man komma ihåg att förordning (EG) nr 1049 / 2001 innehåller bestämmelser om skydd där så behövs, nämligen för utredningar som görs under sådana förfaranden.
På detta sätt har vi nått en jämvikt för pågående, oavslutade fall vad gäller ovannämnda antagande om icke-utlämnande av handlingar.
Slutligen, mina damer och herrar, måste jag påpeka att kommissionen aldrig har vägrat tillgång till handlingar utan att ge en lämplig motivering för sitt beslut.
Kommissionen hänvisar alltid till förordning (EG) nr 1049 / 2001.
De ospecificerade undantag som man hänvisade till i vår årsrapport gäller helt enkelt fall då institutionen har vägrat att ge tillgång till handlingar på grundval av flera undantag i förordningen, inte på grundval av ett enda av dessa.
Det har därför varit omöjligt att vara specifik.
Sådana avslag uppgår till 12 procent av avslagen på begäran om information.
Med andra ord utgör de 38 procent av 30 procent av avslagen.
Jag skulle vilja tacka Cashman för hans rekommendationer om hur öppenheten skall förbättras ytterligare.
Hans förslag är till stor nytta för alla institutioner och vederbörlig hänsyn kommer att tas till dem.
Vi skall överväga vilka förbättringar som kan göras för att tillåta bättre integration av instrumenten för arkivering och identifiering av handlingar.
Vi skall också ta fasta på Cashmans förslag och överväga en gemensam metod för att utarbeta årsrapporter.
Detta skulle underlätta jämförelser.
Cashmans förslag om den utvärderingsrapport som skall läggas fram av kommissionen i början av 2004 kommer inte heller att glömmas bort.
De tre institutionerna behandlade alla dessa frågor i går under ett mycket produktivt och givande sammanträde.
Några problem återstår.
Vi har vissa reservationer vad gäller möjligheten att utarbeta ett direktiv för att harmonisera den nationella lagstiftningen på detta område, som Cashman nämner i sitt betänkande.
Det finns ingen lämplig rättslig grundval för ett sådant steg.
Jag är medveten om att Cashman själv inser svårigheterna och delar våra farhågor.
Cashman klargjorde detta under vårt sammanträde igår.
Mot bakgrund av allt detta är jag övertygad om att utvärderingen av året då förordning (EG) nr 1049 genomfördes måste bli mycket positiv.
Föredraganden har antytt detta.
Naturligtvis bör detta inte vara en ursäkt för att slå sig till ro.
Tvärtom bör det uppmuntra till genomförande av ytterligare förbättringar av de initiativ och åtgärder som har antagits.
Allt är inte fullkomligt men jag menar att vi kan säga att det går bra.
Det bör understrykas att detta är ett viktigt instrument för öppenhet.
Det ger medborgarna i unionen klara och tydliga rättigheter.
Emellertid är det värt att framhäva att, vad gäller kommissionen, har detta instrument huvudsakligen använts av professionella jurister.
Det har i synnerhet använts av advokatfirmor.
Det måste man komma ihåg.
Det tyder på att medborgarna i allmänhet brukar använda konventionella metoder för att få bra, tydliga, exakta och relevanta upplysningar om den verksamhet som institutionerna bedriver.
De föredrar denna strategi framför att studera särskilda handlingar.
Det är emellertid också sant att till exempel universitet och icke-statliga organisationer har utnyttjat denna möjlighet.
Detta är ett område som är nära sammanlänkat med öppenhet.
Vi måste fortsätta våra ansträngningar för att säkerställa en fortsatt förbättring av den information som har tillhandahållits av institutionerna om deras verksamhet.
Maij-Weggen lämnar kammaren.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att tacka henne för det utmärkta arbete som hon har utfört under årens lopp.
Hon har strävat efter att skapa öppenhet och att förbättra kvalitén på den information som står till buds för våra medborgare.
På så sätt har hon bidragit till att främja verklig demokrati.
