# ID: svediakorp-gov439877
# author: Van Velzen (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 985
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag vill tala om för er att vi har lyckats genomföra en stor förnyelse.
Första behandlingen ägde rum kl.
23.33 i tisdags kväll, och då klockan nu är 21.02 på onsdagskvällen måste jag säga att vi har gjort enorma framsteg.
Såvitt jag vet är det här första gången vi har haft en andra behandling en onsdagskväll och omröstningen på torsdagen.
I den meningen har vi tagit ett steg bakåt.
Utnyttjandet av information från den offentliga sektorn är naturligtvis en mycket viktig fråga.
Vi talar så ofta om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och säger att? vi kom överens i Lissabon om att Europeiska unionen skulle bli världens mest ' konkurrenskraftiga? kunskapssamhälle '?.
Efteråt reser statsministrarna hem med tårar i ögonen därför de nyss har sagt detta.
Men så snart vi har återvänt till verkligheten känner vi en våldsam ilska därför att vi har en ändlös kamp framför oss.
Vid den andra behandlingen hade vi att göra med en gemensam ståndpunkt från rådet som innehöll ett stort antal kommentarer som, vilket måste sägas, inte hade så mycket gemensamt med de ambitiösa mål vi enades om i Lissabon.
Ett exempel: Man skulle kunna säga att auktioner av tredje generationens frekvenser, till exempel systemet för mobil och trådlös kommunikation (UMTS), nu har inbringat medlemsländerna så mycket pengar att de skulle kunna säga: Vi är nu beredda att göra så mycket information som möjligt tillgänglig utan kostnad.
Det förhåller sig tvärtom.
De organisationer som tillhör den offentliga sektorn vill helt enkelt ha mer pengar för utnyttjandet av information från den offentliga sektorn.
Min kollega och jag har varit tvungna att kämpa mycket hårt med rådet för att göra framsteg på denna punkt.
Därför är jag mycket glad att vi har kunnat ta detta steg.
Ändå måste vi finna oss i att verkligheten är mycket svårare än vi skulle önska.
Sedan återstår naturligtvis den fråga som jag alltid återkommer till.
Tänk er att ni är ledare för ett mindre företag i Italien.
Det är ni inte, men föreställ er att ni är det.
Föreställ er också att ni vill ha information från den offentliga sektorn som ni har för avsikt att vidareutnyttja.
Ni måste föreställa er att detta scenario äger rum i en union som snart kommer att ha 25 medlemsländer, var och en med sina egna opublicerade åtkomstlistor.
Sedan måste ni brottas med en situation då ni måste använda en skär blankett i det enda fallet och en grön i det andra, på språk X i det ena fallet och på språk Y i det andra - och som småföretagare måste ni klara av allt det här.
Detta är helt enkelt omöjligt.
Av denna anledning är jag mycket belåten att vi till slut har kunnat övertyga rådet om att det måste finnas en åtkomstlista som uttryckligen anger vilken information från den offentliga sektorn som är tillgänglig för vidareutnyttjande och - om detta överhuvudtaget kan ske i dessa dagar då vi har enats om de mål som sattes upp i Lissabon - att informationen också blir tillgänglig på Internet.
Vi har lyckats uppnå detta vid andra behandlingen, och det gläder mig mycket.
Vi har också lyckats att i hög grad strama åt de kostnadsprinciper som har uppställts av rådet och att klargöra att det ingalunda alltid är nödvändigt att kräva ersättning för kostnader från medborgare eller företag som vill använda information från den offentliga sektorn.
Men i vissa fall, till exempel när det gäller myndigheter som regeringen har privatiserat och som själva har finansiella åtaganden, finns det inget annat sätt.
Emellertid måste speciella gränser sättas upp för detta.
Den frågan har visat sig vara mycket svår, även internt.
Vi diskuterade frågan ingående och enligt min åsikt nådde vi ett gott resultat.
Rådet ville inte använda ordet ' information '.
De ville tala om ' handlingar '.
Jag frågade rådet om vi har ett europeiskt handlingssamhälle eller ett europeiskt informationssamhälle.
Naturligtvis insåg alla det lustiga i saken och till slut enades vi om att använda ordet ' information, ' trots att ' handling ' används genomgående i direktivet.
Jag skulle vilja berätta ytterligare en anekdot.
Vi ville att man genast skulle få information direkt efter en begäran.
I vår entusiasm sade vi att det måste ske inom tre veckor.
Sedan tvistade vi med rådet i ungefär en timme om huruvida tidsgränsen skulle vara tre veckor eller 20 arbetsdagar.
Då fick jag klart för mig att arbetsveckorna är kortare än fem dagar i vissa medlemsstater.
Vissa medlemsstater har många fler semesterdagar än andra.
Till sist ändrade vi det till 20 arbetsdagar.
Detta kunde innebära tre eller fyra veckor i ett medlemsland och ungefär fem veckor i ett annat, men så är det med mångformigheten i Europeiska unionen.
Slutligen skulle jag vilja tacka mina kolleger alldeles särskilt för det förtroende de har visat mig.
Jag har kunnat räkna med mycket stöd från Read och Plooij-van Gorsel under mina förhandlingar med utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
Tack vare dem och det utmärkta samarbetet med Europeiska kommissionen har vi nått fram, och i alla hänseenden kan vi lägga fram ett resultat som jag tror kommer att motsvara våra lägsta förväntningar.
Om tre år skall vi göra en utvärdering, och jag hoppas att rådet då har gjort vissa framsteg och att vi kommer att ta målen från Lissabon på största allvar.
Jag skulle vilja tacka alla ledamöter för visat förtroende och för den hjälp som de har gett mig.
