# ID: svediakorp-gov439874
# author: Lisi (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 527
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Det stämmer att vi är här för att föra en diskussion med rådet, men vi får i viss mån skylla oss själva, vilket vi är väl medvetna om, eftersom vi förlängde vårt tidigare arbete.
Faktum kvarstår - och även jag håller med de ledamöter som påpekat detta - att det är synd att detta tillfälle inte kan utnyttjas fullt ut.
Det är ingen större idé att hålla en debatt när kommissionen och rådet inte är här, men låt oss åtminstone använda den för att diskutera frågan internt; det är hur som helst inte många av oss kvar här i kammaren.
Innan jag fortsätter vill jag gärna säga till Frassoni att även jag är mån om att hållbarhet bör stå i centrum för projektet och att den så att säga bör vara ett av kriterierna i valet av vad vi vill göra.
Jag är dock ännu mer oroad över den nuvarande situationens ohållbara karaktär.
Som den socialistiske ledamoten Goebbels påpekade - jag vet inte om ni hörde honom, fru talman - betalar våra medborgare i själva verket redan nu ett enormt högt pris i form av livskvalitet och miljökvalitet, just på grund av förhållandena på vår kontinent med haverier, trafikstockningar, överbelastade vägar och omöjligheten att få ett friktionsfritt flöde i trafiken.
Med detta sagt anser dock även jag att vi, som parlament, vid detta vägskäl bör inleda en? operation sanning? om vi inte vill att Van Miert-rapporten skall bli ännu en önskedröm eller uppsättning lågt satta prioriteringar; för när vi börjar ta fram prioritering nummer 10, 20 eller 25 när det handlar om projekt som vi alla vet omfattar sådana höga kostnader är det sannolikt att inget av projekten på vår förteckning verkligen kommer att behandlas som prioriteringar.
Jag är säker på att parlamentet kan genomföra denna? operation sanning? som börjar med att förmå människor att ta sitt ansvar, och där vi frågar oss själva om vi vill ha en europeisk transportpolitik; om vi vill ha en storskalig infrastrukturpolitik måste vi fråga oss vilket pris vi är beredda att betala för denna politik och i synnerhet vilka val vi är redo att göra.
Annars kommer vi att fortsätta att hålla praktiskt taget meningslösa debatter som den här; framför allt kommer vi att fortsätta att väcka våra medborgares och även vissa av våra politiska ledares förhoppningar; det skulle vara, och det är, farligare att inte kunna motsvara dessa förväntningar än att inte kunna genomföra ett projekt.
Jag anser därför att vi i väntan på att kommissionen, och framför allt rådet, skall förklara för oss vilka de faktiska möjligheterna är bakom de intentioner som det italienska ordförandeskapet deklarerade så tydligt när uppdraget inleddes, kan börja med att fastställa denna utmaning.
Om vi skall göra något, låt oss sätta i gång, men vi måste göra det ordentligt och sitta ned vid bordet för att ta reda på vad som egentligen är möjligt att uppnå.
